Läste lite på Expressens sajt och hittade då en artikel om Penningborg. Detta ska vara ett spel om ekonomi för 5-7-åringar. Jag kikade in lite snabbt och tyckte i alla fall att det verkade "gulligt". Det verkar vara Danske bank som ligger bakom.
Bu eller bä?
Uppehållet i bloggandet blev något längre än vad jag hade tänkt mig, men så blir det ibland. Det blir spännande att se om jag har några läsare kvar.
Det har onekligen varit en mycket intressant period rent ekonomiskt. Vi har ju ägnat en del av sommaren åt renovering, och då är det ju mest ett stort svart hål som suger slantarna rakt ut i atmosfären. Vi har fortfarande några tunga poster kvar innan vi är klara, men sedan känns det som att det får dröja ett tag innan det blir dags för någon dyrare renovering igen.
Familjen Krona har således ökat på lånen en del. Helt och hållet planerat, men samtidigt är det ju alltid tungt att öka på den stora skuld man redan har.
Jag har också ägnat en del tid åt Per Pennings förträffliga excelark ÜberExcel 1.0. Ett mycket väl ihopknåpat ark, som ger mycket god överblick. Trots att det för min del inte är helt färdigifyllt, så har det redan gett mig en bättre överblick än den jag fick i mitt eget excelark. När som helst ska jag nog lyckas prestera en månadssammanställning också ;-)
Problemen med bilen har fortsatt, men då den nu är godkänd i besiktningen, så har vi spenderat några penningar på att få den att fungera mer problemfritt under det närmaste året. Tyvärr har vi fått problem även med andra bilen, så den försvinner snart in på verkstaden under en period. Då försäkringsbolagen inte avgjort vållandefrågan än, så vet vi just nu inte om det kommer att kosta 5 000 spänn eller om vi klarar oss undan med blotta förskräckelsen. Plåt går trots allt att laga.
Mycket intressant ekonomisk period har det ju varit rent allmänt, med höjda priser, räntor och sjunkande börs. Jag känner att jag till viss del har "haft huvudet i sanden" under den här perioden. Jag har helt enkelt inte orkat ta in allt. Nu sitter jag dock här och försöker ta lite nya tag för att få fart på sparande och amorteringar. Jag inser att jag är lite "sent ute" i mina förberedelser för sämre tider, men bättre sent än aldrig :-)
Jag ber om ursäkt för den sporadiska uppdateringen av bloggen. Det är inte så att jag saknar idéer, bara tid. Det är mycket på jobbet samtidigt som det är mycket privata engagemang och det blir inte så mycket tid över.
Jag har inte tröttnat, men det fortsätter nog att vara lite sporadiska uppdateringar en tid framöver :-)
Som jag skrivit lite om tidigare, så är denna månad mer eller mindre en ekonomisk katastrof (endast med mina egna mått mätt). Renoveringskontot är just nu ett gigantiskt svart hål, som i alla fall till ytan ser relativt bottenlöst ut. Bara idag har jag handlat tapeter, lim och tillbehör för en knapp tusenlapp, plus färg med tillbehör för ungefär lika mycket. Nåja, det är nödvändigt och det blir bra och det finns pengar till det och är helt frivilligt, så jag ska inte klaga.
Insåg dessutom att vi är bortbjudna på fest om en vecka och att min garderob är tom. Inte bara så där som man kan säga när man står där och bläddrar i alla kläder i garderoben och ändå inte hittar något, utan den är verkligen tom på den sortens plagg i rätt storlek. Klädshopping är verkligen INTE min favoritsysselsättning, men jag kom i alla fall hem med en trevlig klänning från Esprit. 800 spänn gick den på, men jag hittade verkligen INGEN annan som ens var värd att prova. Underkläder och strumpor var jag också tvungen att köpa, men tack och lov inga skor, så där gick en tusenlapp till på kläder.
Det ser inte så lysande ut på ekonomifronten den här månaden heller. Vi har en del löpande renoveringskostnader som vi betalar denna månad (ca 5 000:-), vilket ger ett mindre utrymme för vårt mer eller mindre oplanerade sparande. Detta i kombination med några andra större utgifter gör att det totalt sett för månaden, blir ungefär 0:- kvar. Då har vi, förutom amorteringar på bil- och huslån, i princip inte sparat en krona. Det känns dystert, samtidigt som renoveringskostnaderna ändå är relativt frivilliga.
Det känns som om det blir lite "svajigt" i ekonomin hos familjen Krona framöver. Det ligger en stor renovering nu under sommaren, som kommer att öka på vårt bostadslån med en ännu okänd summa pengar. Det borde landa någonstans mellan 100 000:- och 150 000:-, vilket självklart genererar högre ränta som ska betalas varje månad. Renoveringen är dock nödvändig, även om man naturligtvis kan välja billigare och dyrare saker.
Idag höjde Nordea den rörliga räntan igen. Även denna gång med 0,03 %-enheter. Vadan detta småduttande? Vissa fenomen begriper jag mig bara inte på.
0,03 %-enheter höjde Nordea räntan med förra veckan. Kanske inget konstigt i sig och de är inte ensamma. Höjningen beror väl sannolikt på att förväntningarna på Riksbanken är att de ska höja räntan inom en snar framtid. Eller?
Jag är inget nationalekonomiskt snille, men i den förenklade världen så har i alla fall jag fått lära mig att reporäntan och den rörliga räntan brukar gå hand i hand. Det ska bli spännande att se hur stor Riksbankens höjning blir och om de 0,03 %-enheterna avräknas vid det tillfället, eller om de ligger helt utanför.
Kanske är det "gamla" höjningar som vi kunder har sluppit ta del av? Näe, så kan det väl knappast vara? Inte är det första gången heller. Finns det någon med mer nationalekonomiskt sinne där ute som kan förklara begreppen?
Att se skulderna minska är ju egentligen fantastiskt roligt. Även om inte amorteringen påverkar månadskostnaden särskilt mycket på kort sikt, så är det både upplyftande och roligt att se när skulderna minskar.
Det är inte så länge sedan jag skrev om att vi passerade 100 000 på billånet. I samband med nästa betalning så passerar vi 90 000. Det känns superskönt.
Det har varit lite lite action här inne på sistone. Det beror bl a på att jag har haft så fruktansvärt mycket att göra. Kort sagt har det varit helt hysteriskt. I kombination med att det inte har hänt så mycket på ekonomifronten (förutom bilen) så har jag inte heller haft så mycket att skriva om.
Bilen blev ju mycket riktigt underkänd vid kontrollbesiktningen härom dagen. Kostnaden för att reparera den är fortfarande okänd, men det verkar bli så pass "billigt" att det är ok att reparera den och ha en lite mer långsiktig plan på en ersättare. Nu gäller det bara att genomföra planen för ny bil också. Det är lätt att planera och drömma, men lite jobbigare att genomföra.
Nu är det ju självklart att man kan välja billigare och dyrare aktiviteter till sina barn. Jag ska väl vara innerligt glad att barnen inte spelar hockey eller rider, för vad jag har förstått så är dessa sporter relativt dyra att utföra. Dessutom är inte mina barn så stora att de har några direkta "krav" på aktiviteter. Ändå sitter vi här och betalar en hel del pengar till just aktiviteter.
Liten har fått aktiviteter för 550:- denna termin. Stor har spenderat hela 3 000:- och då är inte "utrustningen" medräknad. Nu är det inga stora materialsporter det gäller, men det har säkert gått åt några hundralappar till till utrustningen. Tillkommer gör också transporter till och från aktiviteterna. Det går alltså åt ett antal tusenlappar per termin till barnens aktiviteter. Det är inget fel med det, familjen Krona har råd att betala dessa aktiviteter (i alla fall just nu). Ändå är det inga särskilt märkvärdiga aktiviteter.
Det är nyttigt att summera olika poster i sin ekonomi för att få lite perspektiv på saker och ting. Saker som egentligen är uppenbara, men som det är lite för lätt att ta för givet när man har en bra ekonomi :-)
Eftersom minnet har svikit mig och jag glömt att köpa nytt busskort, så får jag offra 30:- på att köpa en SMS-biljett innan jag ska kliva på bussen imorgon. Det känns verkligen som en helt onödig utgift, men det finns ingen annan lösning som är tillräckligt bra om jag ska komma fram till jobbet i tid. Jo, ledig skulle jag ju kunna vara förstås :-) men jag tror inte att det skulle uppskattas med så kort varsel.
Förresten, så står bilen ensam och ledsen i carporten just nu. Själv får jag gå och åka buss medan jag väntar på verkstadsbesök och ny besiktning, samt drömmer om en ny bil ;-)
Idag trillade månadens räkning från Fortum ner i brevlådan. Egentligen inget märkvärdigt om det inte var för brevet som följde med själva räkningen. Där annonserar Fortum att de minsann tänker fakturera mer sällan. Detta är dessutom beroende på hur mycket man betalar till den Fortumska kassan varje år.
Eftersom jag sedan länge har lämnat Fortum som elkund (av principskäl), så hamnar jag i kategorin mindre än 7 000:- per år, vilket gör att Fortum tycker att jag bara ska få en faktura fyra gånger per år. Nu kan man ju tycka att jag är löjlig, men jag gillar att få fakturan månadsvis för att det helt enkelt är enklare för mig.
Om jag skulle gå tillbaka till Fortum som helkund, så skulle jag hamna i kategorin mer än 18 000:- per år och då skulle jag också fortsättningsvis bli fakturerad varje månad.
Eftersom det hela har ett behjärtansvärt syfte (= att spara papper för att spara miljön), så kan jag tänka mig att gå över till e-faktura i stället. Men det är under förutsättning att den kommer varje månad. Det framgår inte riktigt av brevet, så jag får väl ta och lyfta luren och höra efter.
Det är inte dåligt vad man kan uppröras över en helt vanlig tisdag i maj :-)
Deklarationen är (självklart) inlämnad vid det här laget. Med ett år helt utan aktieaffärer, så fanns det egentligen inte så mycket att diskutera. Det var mest att kolla av att allt stämde och sedan trycka på knappen. Jag tillhör ju de "lyckliga" som aldrig har deklarerat på det gammelgamla sättet. Jag har alltid haft förtryckta uppgifter och numera är det faktiskt riktigt enkelt att deklarera. Även om man måste fylla i någon av de "förhatliga" bilagorna. Förra året fick jag in en fin K4, men t o m den gick ju att fylla i på nätet, så det var inget större problem.
Inkomst av tjänst, räntor in och ut och sedan var det i princip klart. I år studerade jag kanske siffrorna lite mer noggrant och det är ju ingen munter historia när man börjar räkna lite på avkastningen. Ungefär 1 200:- i ränta och 1 200:- i utdelning på fonderna. Vad den totala avkastningen blev förra året har jag (såklart) inte en susning om. Det tänkte jag dock gräva lite i, för att se om det blev plus eller minus förra året.
Jag återkommer igen till tanken på att jag har hyfsad koll, men har jag det egentligen? ;-)
Kanske skulle det vara en god idé att placera lite av sina surt förvärvade stålar hos Lindex. Det ser ut som om man får 6,4% ränta just nu. Insättningsgarantin gäller och om man anmäler ett konto för uttag så är det inte nödvändigt att plocka ut pengarna i butik.
Undrar om besöksstatistiken skjuter i höjden nu för att jag nämnde Lindex?
Min gamla mobiltelefon (som egentligen inte är äldre än två år) börjar fungera lite sisådär. Jag har aldrig varit riktigt nöjd med den då den laddar ur sig alldeles för snabbt för min smak. Jag insåg också ganska snabbt att en sån där viktelefon inte passar mig alls. Den börjar faktiskt kännas ganska trött och trist. Så nu vill jag ha en ny. Och ungefär här börjar slagsmålet mellan jag vill, jag vill, jag vill och snåljåpen. De lär väl få slåss ett tag, men någon sorts ny telefon blir det nog i alla fall.
Lite samma sak är det med det här med bilen, även om det handlar om "liiite" mer pengar vad gäller köp av bil. Ska jag ha den nyare bilen, så skulle jag väldigt gärna vilja ha en med farthållare. Det är bara det att resten av Sverige inte verkar ha förstått förträffligheten med just det här märkets finurliga farthållare, så utbudet är inte så där jättestort. Jag har ju dessutom väldigt svårt att motivera ett 20 000:- dyrare pris bara för att jag ska få min farthållare. OK, den är lite nyare och har rullat lite kortare också, men den för 20 000 mindre duger precis lika bra. Nåja, först ska den gamla besiktas och därefter behövs lite offerter för att få den att hålla 1-2 år till, för att se om det är värt det eller om pengarna ska läggas på en nyare bil...
Har börjar kika runt på lite bilar för att veta på ett ungefär vad som kan vara intressant. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken strategi som jag ska välja. Köpa en billig äldre bil eller en nyare och därmed dyrare.
Idag har jag kikat på bilar i 50-60 000-kronorsklassen, samt 80-100 000-kronorsklassen. Det intressantaste just nu verkar vara en bil som kostar runt 100 000:-. Då får jag en årsmodell 2005-2006 som har gått 4-6 000 mil. Om jag kikar i 50-60 000-kronorsklassen så får jag en årsmodell 1994-96 som har gått 15-30 000 mil. Detta rör inte samma märke är väl bäst att tillägga.
Båda bilarna skulle kräva en viss del lånefinansiering, eftersom jag inte vill bränna alla kontanter på att köpa bil. I fallet med den billigare bilen, så blir det högre ränta eftersom köpet troligtvis skulle ske privat och bilen kanske inte skulle kunna utgöra någon säkerhet för lånet. Summan skulle dock inte vara lika stor. Den billiga bilen är också betydligt törstigare än den dyrare, medan servicekostnaderna skulle kunna vara billigare med den billiga bilen.
Den dyrare bilen ger troligen en lägre räntesats, medan lånet självklart blir större. Den drar mindre bensin, men är antagligen dyrare att serva.
Har jag tur så behövs ingen ny(are) bil just nu, men jag vågar inte riktigt hoppas. Dessutom tycker jag att det är svårt att bedöma hur mycket det är värt att kosta på den befintliga bilen för att serva och reparera och få den funktionsduglig i ytterligare ett år.
Kylen är full i stället för tom och familjen Krona har blivit 2 000:- fattigare. Jag tror faktiskt inte att jag har handlat för fler kronor i en mataffär förut. Jag höll på att sätta mig. OK, nog för att jag har läst att vissa varor har gått upp med ca 30%, men det låter ju helt hysteriskt.
Nu kan man ju undra i vilken värld fru Krona har varit den senaste tiden? Uppenbarligen inte i matvärlden i alla fall. Vi har ätit ganska mycket ur frysen, så det var ett tag sedan vi storhandlade "på riktigt".
Det första som jag reagerade på var osten. Jag har ett tydligt minne av att Arlas 2,2 kg hushållsost kostade 99:- för inte allt för länge sedan. Nu kostade den 124:-. Allt kött var svindyrt. Ingen större chock iofs, eftersom kött är dyrt, men nog har det blivit mycket dyrare. Tilläggas kan att det mesta av köttet i denna disk, var irländskt.
Så vad ska man göra då? Antingen betalar man och ser glad ut, eller så handlar man kanske på Lidl. Funderar på att ta en tur till City Gross nästa gång. Det kanske gör skillnad. Idag blev jag inte ens inspirerad av ICA Maxi.
Inte konstigt att inflationen rusar när ALLT man behöver har blivit mycket dyrare
Här händer det egentligen inte så mycket just ni i familjen Kronas ekonomi. Det ser iofs ut att bli en bonusutbetalning nu med aprillönen. Tyvärr äts den nog till största delen upp av VAB- och sjukavdrag. Det ser dock just nu väldigt bra ut i ekonomin. Utan större ansträngningar egentligen, så har pengaflödet blivit lite mer strukturerat. Det här blir dessutom första månaden med nya mobiltelefonabonnemanget (-100:-) och det borde också vara första månaden utan Disney Channel (-39:-). Dessutom har jag ju äntligen gjort slag i saken och tecknat avtal med elbolaget. Jag är dock lite osäker på om det slår igenom nu från 1/5 eller om det är från 1/6. Tyvärr har ju bensinpriset gått upp ytterligare och det slår ju direkt, likväl som den höjda räntan (både på bolån och billån).
Vi har nog bestämt oss för att lägga lånet som ska "läggas om" rörligt tillsvidare. Det går ju fort att binda om/när vi känner ett behov av det och exakt just nu är ju nästan alla räntor lika. Kanske tänker vi fel, men annars finns det säkert någon snäll medbloggare/läsare som kan upplysa mig om motsatsen.
Bilen har inte fått sin dom ännu, men nu är det bara några veckor kvar. Jag borde kanske fundera över hur mycket ev reparationer kan få kosta för att kunna ha den kvar ytterligare ett år. Jag har spanat runt lite på nyare bilar, men har väldigt svårt för att bestämma mig för vilken storlek och prisklass som jag ska titta på.
Jag har också börjat titta på kök inför den snart förestående köksrenoveringen. I slutet av sommaren börjar det bli dags. Vi har en ungefärlig tanke om hur mycket det får kosta, samtidigt som vi har vissa drömmar och idéer. Det gäller bara att få till det så att vi kan uppnå så många fördelar som möjligt.
Inspirerad av Förmera, så funderar jag på att köra en liknande strategi. Tiden för besiktning är i nära antågande. Bilen är tillräckligt gammal för att inte inbringa någon större förmögenhet till familjen Kronas ekonomi. Därför kör jag den till besiktningen och förväntar mig att få en liten lista med punkter som måste åtgärdas. Därefter blir det reparation om det går att motivera ekonomiskt. Om det sedan går att få den genom besiktningen, så blir det en sparstrategi där målet är att bära kostnaderna för en ny (nyare) bil, vilket också leder till en större kontantinsats.
Vad som händer om jag inte lyckas få bilen genom besiktningen till en rimlig kostnad, förtäljer inte historien denna gång ;-)
Jag tänder härmed ett hoppets ljus för försvunna Engla och hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer tillbaka till sin familj.
Vill du göra detsamma, spara bilden och lägg upp den på din blogg. Uppmaningen kommer från sarix.
Eftersom jag hittade en till artikel om det här med testamente och konsekvenser beroende på vilken livssituation man befinner sig i den dagen det värsta händer, så fortsätter jag att trampa på i juridikdjungeln ett tag till :-)
Denna lilla text är ytterligare ett exempel på hur viktigt det kan vara med testamente. Varför är det jobbigare att skriva testamente än att teckna livförsäkring? I många fall handlar det naturligtvis om att man inte känner till att det förstnämnda behövs, medan de allra flesta kan förstå att om en inkomst försvinner, så riskerar hela ekonomin att rasa.
Så ta er tiden att kika på juridiken i just ert specifika fall. Hur ni sedan gör är naturligtvis upp till er...
Eftersom jag funderar på att handla aktier med relativt små belopp, så börjar det kanske bli dags att lämna Nordnet till förmån för något billigare.
Nu vet jag ju att det finns väldigt mycket kunnande där ute och slänger därför ut frågan till er. Var ska jag placera depån och varför? Även andra ställen kan vara aktuella om ni har några tips och råd att komma med :-)
Idag kan vi läsa på några olika ställen att dagens 50-64-åringar har en önskan om att gå i pension före 65, men inte tror att det är ekonomiskt möjligt. I den här krönikan från Nordea, kan vi läsa om bl a detta. Nu tycker jag iofs att det känns som om 65 kommer att vara tidig pension när det är dags för mig, men jag börjar i alla fall bli mer och mer medveten om att det är dags att på olika sätt se till att det finns pengar den dagen det blir aktuellt att gå i pension.
Dessutom kan vi läsa om att det för vissa är viktigare än för andra att skriva testamente. De tre s:en hade jag inte sett tidigare, men det är ju en ganska bra kom-ihåg-regel egentligen. Sambo, särkullbarn och singel. Där minst en av dessa faktorer är en del av ens liv, är det alltså viktigare att tänka på testamente för att det ska bli som man har tänkt sig, än för andra grupper.
Livet har olika faser. Olika saker är olika viktiga för olika personer under olika faser i livet. Vi fattar under hela livet olika beslut som vi får leva med konsekvenserna av. Vi gör varje dag olika val som påverkar vår vardag och vår framtid. Vi påverkas också av skeenden som vi varken har kontroll eller påverkan på, men som påverkar oss i våra liv. Saker som vi inte har valt och som vi inte kan påverka själva.
Familjen Krona har valt att leva i en gemensam ekonomi. Vi kallar det i alla fall gemensam ekonomi, men jag vet att alla inte kallar vår variant för gemensam ekonomi, eftersom allt inte har gemensamt "ägande". Utan att gå in på några detaljer, så kan jag säga att vi får in våra löner, vi betalar våra räkningar och ser till att det finns pengar till övriga utgifter och sparande. Resten brukar vi dela på hälften, men utan att för den skull stenhårt hålla på mina och dina pengar.
Vi har varsitt konto, med varsitt Visa-kort. Här brukar några protestera mot det gemensamma och hävda att om man inte har ett konto med varsitt Visa-kort, så har man inte gemensam ekonomi. Självklart har vi gemensam ekonomi, ur vår synvinkel.
Förutom det rent praktiska med att inte behöva oroa sig för övertrassering, så finns det en väldigt bra juridisk aspekt på att man faktiskt bör ha egna konton och inte bara gemensamma. Vid ett eventuellt dödsfall, så riskerar man att tillgångarna på gemensamma konton fryses i avvaktan på det juridiska kring dödsfall och arv. Det kan onekligen vara praktiskt att faktiskt ha lite pengar att disponera om nu det värsta skulle inträffa. Därför kommer också lönen in på respektive persons eget bankkonto. Därefter sker flytt till ett för ändamålet bättre konto.
Det finns naturligtvis mycket hållbara argument för varför man ska välja det ena eller det andra och självklart är det upp till var och en att själv bestämma hur man vill lägga upp sin ekonomi. Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter.
En del brukar i detta sammanhang prata om att man ska kunna försörja sig själv. Det håller jag visserligen med om till stor del, men på vilket sätt ska man egentligen leva om den ena tjänar t ex 18 000:- i månaden och den andra 45 000:- per månad. Den gemensamma inkomsten kanske räcker till både villa, bil(ar) och utlandssemester, medan den lägre inkomsten kanske bara räcker till hyrestrea, kommunaltrafik och några turer till badet på sommaren. Ska man då köpa villan och dela 50/50 på utgifterna för den. Den ena åker kommunaltrafik och den andra kör bil till jobbet. Pengarna för den person som har den lägre inkomsten är nu slut. Ska då den andra personen åka till Thailand med barnen i två veckor medan den första personen stannar hemma?
Alla dessa frågor är naturligtvis väldigt svåra att svara på. Vi delar på våra pengar. För oss är det inget konstigt. Kanske skulle vi tycka annorlunda om våra inkomster skilde sig åt mer eller om den ena hade haft en gigantisk förmögenhet när vi träffades.
Jag har varit hemma med våra barn. Då förlorade jag inkomst och han fick betala mer. Han har varit hemma med två barn. Då förlorade han inkomst och jag fick betala mer. Jag jobbar nu deltid och förlorar inkomst. Då får han betala mer. Vi har båda studerat och varit arbetslösa, men vi har aldrig haft problem med mina och dina pengar. Pengar in. Pengar ut. Det som eventuellt blir över delas lika. Inte nödvändigtvis i kronor och ören, men efter behov.
Kanske är vår gemensamma ekonomi fel, kanske är den rätt. Idag känns den i alla fall rätt och det enda som kan visa oss om vi gjorde rätt eller fel, är väl framtiden.
Idag betalar jag ca 225:- i månaden för mitt mobilabonnemang. Jag brukar ligga på knappt 100:- i ringkostnader och kanske 0:- i månaden för SMS. Så nu har jag ändrat mitt mobilabonnemang och sagt upp SMS-delen (hur många som helst för fast månadskostnad) och dessutom betalar jag nu 99:- i stället för 199:- för själva ringdelen. Mellanskillnaden borde åka in på sparkontot, tillsammans med månadskostnaden för Disney Channel som borde försvinna på nästa faktura. Sakta men säkert får familjen Krona mer pengar varje månad att lägga på annat än onödiga saker som aldrig används. Det är väl inte så tokigt :-)
Jag står med bilnyckeln i handen och stoppar in den i låset. Under några sekunder hinner jag tänka att det är skönt att jag inte har något att bära in till huset idag. I vanliga fall har jag alltid händerna fulla med post, kläder och ryggsäckar. Tanken flyger snabbt iväg och jag inser att det finns både presenter och mat som ska bäras in. Ok, det har varit lite mycket de senaste veckorna, men att man knappt kommer ihåg att bära in maten när man just kommer ifrån affären är väl ändå att ta i.
Så brukar det ju heta, men denna fredag kommer det i alla fall inga pengar vad jag känner till. Det känns snarare som om denna månad (också) bara är ett stort svart hål där pengarna försvinner i ett rasande tempo.
Riktigt så illa som det låter är det inte, men det är en massa utgifter som är av "engångskaraktär", förknippade med barn och det faktum att barn faktiskt växer i ett rasande tempo.
Sängen är redan inhandlad (begagnad och för en bra peng). Skor till två barn blir det nog. Det där med att ärva försvann i och med inhandlandet av vinterskorna, då samma storlek inhandlades till båda barnen. Cykel är iofs inget måste för överlevnaden, men det är klart att barnet ska ha en cykel i rätt storlek. Här funkar däremot arvet fortfarande, så den gamla (redan då begagnade) cykeln går vidare till nästa barn. I övrigt så behövs det andra kläder också, däremot slipper vi inköp av ytterkläder till barnen nu under våren (om de inte drar i väg något förskräckligt på längden förstås).
Våren förknippas också med något högre medicinkostnader, då vi har pollenallergi i familjen. Vi har också ett barn som kommer att behöva mediciner framöver. Hur mycket det kommer att kosta, har jag ingen susning om eftersom vi aldrig har behövt så mycket receptbelagda mediciner tidigare. Det kommer dock att vara en kontinuerlig utgift under en mycket lång tid framöver (frikort?).
Dessutom går renoveringen in i en ny inköpsfas, så där ökar utgifterna. Det är dock sannolikt att de sparade pengarna räcker till hela detta inköp, vilket gör att vi slipper ta av renoveringskrediten just nu. Det känns skönt.
Kikade på deklarationen idag. Det var ju "trevlig" läsning, eftersom den just nu ger en återbäring på nästan 7 000:- (och det är bara min halva). Vad det slutligen blir är ju svårt att sia om, men jag har nog inte så stora förändringar i år att det gör någon större skillnad.
Det är skönt att få tillbaka pengar, men som jag också har skrivit om tidigare, så känns det ju lite meningslöst att ha pengarna sparade hos Skatteverket, när t o m det "sämsta" räntebärande sparandet ger bättre ränta.
Ytterligare en sak att åtgärda alltså. Fyll i och lämna in ansökan om jämkning. Det är för mycket papper just nu som ska fyllas i och skickas in, att jag säkert kommer att missa det som är viktigast.
Hur det blir återstår väl att se. Det lär väl finnas anledning att återkomma i frågan senare.
Efter att ha spenderat åtskilliga hundralappar (vilket säkert har blivit till tusenlappar vid det här laget) på tidningar, så är det nu slut med det. Ja, jag har fortfarande kvar flera prenumerationer, men jag har valt vilka jag ska förnya och vilka som kommer att bli uppsagda när prenumerationen löper ut.
Lösnummerköpande är det dock slut med. Eller, det har i alla fall varit slut med det i tre månader nu. Inga större problem. Inget större sug. Bara skönt.
Ja, då har jag äntligen börjat leva som jag lär ;-)
I stället för tillsvidarepris utan avtal, så har jag nu äntligen tecknat ett avtal med min elleverantör. Det gjorde i princip 20 öre per kWh och då är det bundet i sex månader. Det känns helt ok med sex månader bundet, men framför allt så känns det som om jag haft fullständigt hål i huvudet under de månader (som nog har blivit till år vid det här laget) som jag har legat på det där tillsvidarepriset och således betalat alldeles för mycket under x antal månaders tid.
Bättre sent än aldrig...
Det är dags att köpa den där torktumlaren som jag har pratat om tidigare. Det viktigaste är såklart att den klarar av att torka tvätt. Andra saker som är värda att titta på är ju den kostnad som det medför att torka tvätten maskinellt. Det gäller att väga priset för inköpet mot den driftskostnad som det medför i antal förbrukade kilowattimmar. Jag försöker hitta någon sorts balans mellan inköpspris kontra driftskostnad och funktionalitet som är bra för det jag använder torktumlaren till. Jag brukar också gilla att titta på tester, men har inte hittat något test som är tillräckligt aktuellt för att vara intressant.
År 2008 så finns det såååå många människor som inte känner till att sambor inte ärver varandra. Varför är det så? Det märks överallt i alla möjliga sammanhang. Är det månne illusionen att sambolagen ger samma skydd som att gifta sig? Så är det inte. Det är en gigantisk skillnad på att vara gift och att vara sambo. Det är inget fel att vara varken sambo eller gift, men ta reda på vad som gäller så att ni inte drar nitlotten när det är dags för separation eller dödsfall.
En uppmaning till alla. Ta reda på vad som gäller som huvudregel, både som gift och som sambo. Titta särskilt på vad som gäller om det finns särkullbarn. Vill ni något annat än huvudregeln, så skriv testamente.
Vad mannen i artikeln egentligen ville kan vi naturligtvis inte veta, men ville han att sambon skulle ärva honom, så är det tragiskt att de inte visste bättre.
Lönen som kommer blir en bra lön, i princip utan avdrag. Jag hade väl hellre sett att alla avdrag kommit nu, så att man slipper känna sig "skyldig" pengar. Det som känns mindre bra, är att jag inte känner att jag kan göra som jag vill med det som blir över eftersom jag fortfarande tycker att det känns osäkert inför den lön då avdragen för sjuk och VAB faktiskt kommer. Det som är en fördel, är ju att vi kommer att vara återhållssamma även denna månad, vilket ökar chansen för att det blir ganska mycket pengar över när vi väl är i kapp och att vi på så sätt kanske har lyckats spara mer än om avdragen redan hade kommit.
10 000-kronorskontot innehåller just nu dryga 17 000:- och det får väl ses som bra. Detta kommer att fyllas på ytterligare denna månad för att täcka upp för inkomstbortfallet senare. Förhoppningen är att det ska stå 10 000:- kvar där när vi är ikapp plus att vi kanske kan ha betalat av en stor del på vår renoveringskredit som just nu ligger på -17 000. Risken är förstås att den krediten ökar, eftersom renovering pågår kontinuerligt, men vi betalar in så mycket som möjligt på den för att ha så lite som möjligt. Detta är ju en del av vårt bolån och det är ju trevligt att känna att man kan amortera av kontinuerligt. Dels skapar det ju ett större utrymme för framtiden och dels så belastas vi ju självklart med ränta på krediten och även om den är relativt bra, så är den högre än ett vanligt sparkonto och därför känns en amortering väldigt lämplig.
I övrigt så är det just nu tjänstepensionen som upptar en stor del av mina tankar, som jag skrivit om tidigare. Målet för dagen är ju att försöka göra en sammanställning av alternativen. Det lär väl ta sin lilla tid, men det känns som om det är viktigt att i alla fall ha försökt jämföra alternativen.
Självklart återkommer jag med resultatet, om jag nu lyckas komma fram till något vettigt ;-)
Svenskarna i allmänhet verkar tycka att pensionssystemet är för krångligt. Om detta, kan man läsa här. Jag tror att jag tillhör den kategorin som håller med. Det är så många val man ska göra gällande pensionen hela tiden. Har man tur så är villkoren kring det val man ska göra, klara, så att man kan ha hela bilden framför sig. Har man otur, så är det lite som att köpa grisen i säcken. Det ska väljas, men egentligen har vi inte så stor aning om vad det är vi väljer.
Ja, jag är brydd. Jag ska göra ett val gällande Tjänstepensionen. Det är flera val som måste göras och jag känner att det är mycket svårt att få någon form av samlad bild över dessa val. Det slutar säkert med att det blir ett icke-val, men det känns inte heller riktigt rätt, för jag tror att standardvalet av förvaltare hade ganska höga avgifter.
Jag har klurat lite kring AMF Pension, men läser med nyfikenhet hos Per Penning att AMF t ex är dyrare än Alecta inom det avtal som han tillhör. Nu _måste_ jag ju göra en riktig jämförelse för att se vad jag ska välja. Buhu :-( Relativt bråttom är det också. Kanske är det något jag ska lägga lite tid på imorgon. Det var ju det där med planeringen också. Planerar man aldrig in såna här viktiga saker, så har de en tendens att aldrig bli gjorda.
Mål för morgondagen: titta igenom Tjänstepensionen och gör en sammanställning av alternativen för att försöka få en helhetsbild och därefter göra ett val som det förhoppningsvis går att vara nöjd med om x antal år när det är dags för pensionen.
Efter att ha röstat några gånger i Melodifestivalen igår och således slängt bort några kronor "i onödan", så tänkte jag ta och göra en friskare. Det blir 500:- rakt in på sparkontot. Kanske blir det så att de hamnar på amorteringskontot i slutet på månaden. Vilket som, så är det ju ett extra sparande.
Men som vi brukar säga: många bäckar små...
Eftersom jag är en trygghetssökande person, så dyker frågan upp om jag ska fortsätta att ha bunden ränta på lånet som ska läggas om inom kort.
Man skulle kunna säga att vårt bolån är uppdelat i tre (fyra) delar.
37% av lånet med bunden ränta 3,57%.
37% av lånet med rörlig (3-mån) ränta 5,16%.
25% av lånet har bunden ränta 3,85% och ska nu läggas om. Frågan är bara hur?
Tilläggas kan också att vi har en "kredit" med huset som säkerhet och som vi använder till renovering. Den löper alltid med rörlig ränta. Vid max utnyttjande skulle denna idag utgöra 22% av lånet och de andra delarna 29%/29%/20% vid den skuld vi har idag. Vi amorterar dock på två av lånen ovan, samt vid utnyttjande av krediten så amorterar vi på den också i så hög takt som möjligt.
För att ytterligare komplicera saken, så känns ju ränteläget något "avvaktande". Vad säger ni läsare? Hur resonerar ni och varför?
Vi har hittills valt att spara våra återbäringspengar hos Skatteverket. Det har ju ändå rört sig om några tusenlappar varje år, men vi har inte velat riskera kvarskatt. Sedan fastighetsskatten avskaffades och den kommunala avgiften infördes så rör det sig ju om väldigt många fler tusenlappar och då kan man ju fundera lite på vad man ska göra. Är det så att jämkning kanske är den bästa idén. Om vi pratar räntesparande, så har jag ju svårt att tro att Skatteverket kan konkurrera med de som idag ger 3,5-4% ränta.
Det kanske är dags att lämna in en ansökan om jämkning i alla fall?
Jag måste snart bestämma mig hur jag vill ha det med den nya Tjänstepensionen. Det börjar kännas lite klarare, men det återstår en del hypotetiskt räknande innan jag bestämmer mig på riktigt. Det är verkligen inte lätt att göra beräkningar och försöka förutse konsekvenserna av olika val. Men jag ska göra ett seriöst försök i alla fall och lär väl få återkomma i frågan lite senare.
Här fylls det år både till höger och vänster i mars, vilket gör att utrymmet för skvättsparande denna månad är ganska litet. Även om vi inte är några dyrköpare vad gäller presenter, så blir det ju lite av många bäckar små...
Ibland funderar jag och maken på att starta eget. Maken funderar främst på det område som han jobbar i idag, medan jag är mer inne på ett bredare företag, delvis inom det område som jag jobbar i idag. Jag känner mig dock mest orolig över inkomsterna eller kanske mer de uteblivna inkomsterna. Det känns som en väldigt osäker framtid. Kanske är det så att en del av vårt sparande ska gå till en sorts "starta eget-buffert".
Jag kan inte påstå att jag står särskilt stabil i mina sparmål, eftersom jag inte har satt upp några egentliga mål. Det handlar ofta hos mig om att skapa stabilitet och säkerhet inför framtiden. Det finns en tanke om att kunna jämna ut inkomsterna mellan bättre och sämre tider. Det känns bara som om denna tanke har kommit till mig alldeles för sent. I kombination med brist på agerande, så börjar tiden rinna ut för att hinna samla på sig tillräckligt mycket för att skapa ett jämnt flöde till nästa lågkonjunktur.
Det känns ofta som om jag har svårt att jämna ut mellan månaderna. Inkomstbortfall är ju en del av vardagen och om jag nu ska se sanningen i vitögat, så känns det ibland som om ekonomin är ganska känslig. Visst klarar vi utgifterna. Oftast med mycket god marginal. Vi sparar pengar på vanligt bankkonto. Ändå finns känsligheten där. Utgifterna är helt enkelt för höga i förhållande till den trygghet jag skulle vilja ha. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Det är väldigt inspirerande att läsa andras bloggar och försöka se och lära och finna alternativa lösningar, möjligheter och tankar. För egen del handlar det, som jag tidigare nämnt, om att få fart på agerandet och bli mer aktiv i valet av utgifter.
Swedbank har presenterat boindex för fjärde kvartalet 2007. Det har fallit ner till 101,5. Ett boindex på 100 betyder att hushållen har exakt den marginal som krävs för att köpa medianvillan (enligt Swedbanks norm). Idag krävs en inkomst på drygt 44 000:- per månad för att uppfylla normen (boindex = 100). Vid en jämförelse, så krävs en inkomst på nästan 90 000:- per månad för att kunna köpa medianvillan i Stockholm och fortfarande uppfylla normen.
Hur mycket siffrorna egentligen betyder är svårt att säga, men helt klart är att marginalerna krymper och att det krävs högre inkomster än vad många tror för att köpa hus.
Medianvillan för riket kostade 1 550 000:-.
Medianvillan i Stockholm kostade 3 100 000:-.
Artikel i ämnet, finns att läsa bl a här
Kikade idag på mina fonder i PPM. Fyra fonder hade så fint bytts den 29/2, men än idag är det en som inte är "färdig". Jag försökte klura på vad som var problemet, men lyckades inte hitta något på hemsidan heller.
Hur som helst, så har ju PPM minskat med 44:- sedan fondbytet :-( Hur man än gör så känns det som om man förlorar just nu, men någon gång vänder det väl...
Jag kunde inte låta bli. Jag var tvungen att sno rubriken från Expressen. Som så många andra, så tänker jag att pengar inte kan köpa lycka. Inte lyckan i sig i alla fall. Däremot underlättar ju såklart pengar livet ur väldigt många synvinklar. Man kan köpa sig tid, upplevelser och (självklart) saker. Här, här, här och här kan man läsa om några kvinnor som anser sig ha fått mer lycka för pengarna. Även om artiklarna inte är särskilt djupa, så kan jag känna att det är lite härligt och inspirerande att läsa dem. De skäms liksom inte för att de tjänar pengar :-)
Läste en artikel om att Stockholmsbörsen ska ta bort börsposterna. Är det något som är bra eller dåligt? För mig som är "drillad" i börsposter, men inte känner att jag har kaptial att handla i börsposter, så känns min första spontana tanke som god i alla fall. Sedan känner jag väl inte att jag kan överblicka vilka övriga effekter det kan få. Själv lockas jag självklart av att det i alla fall känns som om det skulle kunna bli enklare att handla aktier i småposter framöver.
Pengar pengar pengar. Det är pengar till vardagen. Det är pengar till pensionen. Det ska sparas pengar. Det ska investeras pengar. Hela huvudet är fullt med pengar...
Jag har alltid varit intresserad av privatekonomi. Budget. Spartips. Marginaler. Osv. Däremot är det här med investeringar relativt nytt för mig. Visserligen har jag ägt fonder i många år. Jag har också ägt aktier och bränt pengar på börsen. Men ibland blir det liksom bara för mycket.
Det hänger kanske ihop med friheten att välja. Det ska väljas överallt och vad man än väljer så ska konsekvensen tas av sitt eget väljande. Bra eller dåligt? Det är självklart jättebra att vi har en frihet att välja, men som sagt, ibland blir det bara för mycket.
Jag är ju ändå intresserad av ekonomi och tycker att det är roligt att räkna och klura på bra lösningar. Jag försöker lära mig så mycket som möjligt för att kunna göra bra val, men räcker precis som alla andra inte riktigt till för allt.
Titta bara på elen. Jag ligger fortfarande på rörligt _tillsvidarepris_, dvs den dyraste varianten som finns. Det har jag gjort sedan det tidigare bundna avtalet löpte ut för ungefär 1,5 år sedan. Jag sitter alltså och betalar alldeles väldigt för många pengar till elbolaget av ren lathet.
Jag försökte teckna avtal för några veckor sedan, men då gick det inte att komma fram på telefon. Då tänkte jag att jag i stället skulle byta elbolag och på den vägen är det...
Telefoni, internet och mobiltelefoni är andra områden som man har möjlighet att påverka genom att välja en billigare och/eller en bättre, eller bara en annan leverantör. Nu har jag iofs gjort aktiva val här, även om jag inte har den billigaste lösningen.
Men jag har ändrat mina placeringar i PPM ;-)
Tradingguiden och Vägen till ekonomisk frihet landade idag i min brevlåda, så nu sitter jag här och funderar på vilken jag ska börja med. Jag tror att jag börjar med Tradingguiden, för att kanske komma igång med aktieplacerandet lite snabbare. Så får det bli :-)
Jag pensionssparar ju 300:- per månad i IPS. Jag startade ett sparande och valde en fond och där är vi nu. Varför gjorde jag då detta? Jo, för att man "ska". Det känns som ett ganska oplanerat sparande och ett spontant och egentligen inte så medvetet val.
Nu har jag suttit och läst lite om IPS för att se vilka möjligheter som finns. Dels så kan man ju plocka in fler fonder, byta fonder, lägga upp en placeringsplan mm. Känns jag lite korkad? Opåläst är kanske mer korrekt ;-) Är fondbyten inom IPS avgifts- och skattefria? Tycker inte att jag lyckades få fram det ur den information som jag hittade.
Det börjar dra ihop sig till val inom tjänstepensionen. Jag känner mig fortfarande lika förvirrad, men börjar ändå få en liten känsla för vad jag behöver ta reda på och ta ställning till och det är ju ett lyft jämfört med hur det var för någon månad sedan.
Kontrollerade nyss saldot på ICA-kortet och konstaterar att vi måste ha levt på luft den här månaden. Vi har visserligen varit sjuka mycket, vilket sänker aptiten. Sedan har ingen "orkat" åka och storhandla, så vi har nog levt ganska mycket på frys och skafferi. 1 100 pengar hade vi i alla fall kvar (av 5 500).
Så var även denna månads räkningsbetalande färdigt. Om det hade varit så att vi inte hade VAB:at så mycket denna månad och därmed måste spara de pengar som blir över, så hade detta varit en fullständigt underbar månad rent inkomstmässigt.
Jag har själv satt undan nästan 11 000:-. Då är det barnbidraget och ersättningen från Försäkringskassan, samt ett par hundra som fanns kvar när lönen dök in på kontot. Dessa åkte raskt in på 10 000-kronorskontot, som då uppvisar ett överskott. Dessa pengar ska dock användas som utfyllnad nästa månad när inkomsten kommer att vara "något" lägre.
Jag har några tusenlappar kvar på kontot. Av dessa ska det inhandlas busskort och förhoppningsvis ska en bilservice betalas med dessa också. Ev behövs det lite kläder och skor också, men dessa inköp kan kanske skjutas upp ett tag till. Det beror ju också lite på hur vädret blir framöver.
Lite extra amortering på renoveringskrediten är planerad. Sedan ska jag flytta våran depå också och då kan vi kanske passa på att fylla på den med en eller ett par tusenlappar för att försöka komma igång.
Vem vet, snart kanske det har vuxit fram en strategi för sparande hemma hos Fru Krona :-)
Sådär ja. Nu har jag gjort det. Jag har haft en snittavkastning per år på 4% sedan starten. Det är i alla fall inte back, men ändå riktigt uselt. Fyra usla fonder ut, en hyfsad fond ut och in med fem nya fräscha. Om de kommer att vara usla, hyfsade eller riktigt bra återstår att se.
Det känns bra att ha tagit tag i det hela, men samtidigt så känns det ju uselt att det har tagit så här lång tid innan jag har fått upp ögonen på riktigt för ett mer aktivt förvaltande av PPM-pengarna.
Nu sitter jag här och förbereder räkningarna för denna månad och råkar då ut för det som händer oss någon gång om året.
Det saknas räkningar.
Tack och lov för Excel-arket som håller koll på det mesta i räkningsväg åt oss. Därför kan jag nu se att det saknas räkningar.
Ordning och reda? Jag tycker att vi har ett ok system, men uppenbarligen är det inte vattentätt. Det finns buggar i alla system. Nåja, det är väl bara att fortsätta leta...
Ja, så har då det stora varuhuset med möbler och annat skoj fått sig ett besök av Fru Krona. Det var ett tag sedan jag var där och då är det ju alltid trevligt att gå runt och strosa, kika och inspireras. Särskilt intressant var det ju i köksdelen eftersom vi har något på gång där inom överskådlig framtid.
Stekpannan åkte snabbt ner i kassen. Efter några rundor med tyg och lampor och ljuskoppar och blommor och tavlor och ja, ni vet :-) så passerade jag kassan och fortsatte ut till bilen.
Självklart återstår ju svaret på frågan jag ställde mig igår. Går det att åka till IKEA för att köpa en stekpanna och gå ut genom kassan med bara en stekpanna?
Svaret är "naturligtvis" nej.
Kassen innehöll också en kastrull (som vi eldade upp i somras och som har varit slut sedan dess) samt ett paket med 60-wattslampor (som också är slut).
Huruvida det är ett godkänt resultat eller inte får jag väl låta vara osagt. Jag köpte inget som inte behövdes och med det får jag nog vara nöjd för den här gången.
Läste en artikel i Villaaktuellt, som handlade om sparande och amorteringar. Beroende på vilken livssituation som man befinner sig i, så är det bra att finna den mix av olika sparformer, som passar bäst för den fas i livet som man är i just nu. Med den amorteringstakt som vi har just nu på huslånet, så skulle det ta ungefär 150 år att bli av med det. Det känns ju inte direkt så där superkul. Samtidigt så känns det ju nödvändigt att ha och bygga upp en bra buffert, både på kort och lång sikt. Vi sitter ju trots allt på två stycken bra löner och borde kunna leva gott och spara pengar samtidigt. Ändå har pengarna en tendens att bara fladdra iväg. Utan att vi egentligen "vet" vart de har tagit vägen. Eller egentligen utan att det är ett medvetet och planerat spenderande. Kort sagt så bränner pengarna lite för mycket i fickan när lönen kommer in på kontot.
Det finns för- och nackdelar med tillgängligheten som internet erbjuder. Det är lätt att ha kontroll på sin ekonomi genom internetbanken. Det är enkelt att handla aktier. Det går att hitta hur mycket information som helst om ekonomi. Och så går det att handla förstås ;-)
Så det är naturligtvis vad jag har gjort ikväll. Samtidigt som Melodifestivalen pågick i en TV nära mig, så passade jag på att fylla på hobbyförrådet lite grann. Raskt försvann det 135:- från kontot. Vanor är svåra att bryta, men om man tar det steg för steg så borde det gå ändå.
Jag har kikat lite på Aktiedirekt och det känns väl ganska rimligt att byta från Nordnet till Aktiedirekt. Det känns som om det skulle passa mig lite mer med ett billigare courtage nu när jag planerar att ägna mig åt mer småduttande.
När jag tittar lite på mitt eget köpbeteende, så inser jag ju att jag är väldigt kluven. Dels känns det ju som om jag vill ha. Jag vill handla här och nu. Samtidigt känns det ju smart att planera för sin framtid. Skaffa ett sparkapital och trygga framtiden. Det gäller bara att hitta balansen och det känns inte som om det är "bara". Jag tänker mig lite att jag måste lägga en större arbetsinsats på att tänka igenom här och nu och även framtiden.
Jag vill leva här och nu. Jag vill trygga framtiden. Jag vill känna mig säker om en av oss (eller båda) blir arbetslösa eller sjuka. Jag vill helst av allt ha allt på en gång ;-) Självklart så går inte det och det är väl därför som jag behöver planera mera. Vad är viktigt nu? Vad är viktigt sen?
Sitter framför TV:n och konstaterar att denna vända nog var ännu sämre än den första. Hur kan det bli så att de fördelar de bra låtarna så ojämnt? Jag vill egentligen inte svära, men vilken sk-t. Det är trist att bättre låtar blir utslagna för att de hamnar i en "bättre" deltävling.
Uppdatering: BWO till Globen kändes helt rätt, men vad hände sen???
Stod en stund på ICA idag och studerade tidningshyllan. Liiiite sugen blev jag ju, men det var inga som helst problem att avstå :-)
Däremot skulle jag behöva ta en vända till IKEA för att inhandla en ny stekpanna eftersom den gamla börjar sjunga på sista versen. Då uppstår genast frågan: hur åker man till IKEA för att köpa en stekpanna och dessutom går ut genom kassan med bara en stekpanna? Jag tror att man skulle kunna kalla det för en rejäl utmaning. Dessutom är jag väldigt sugen på nya gardiner, lampskärmar, kanske en liten kudde, några trevliga ljuskoppar osv osv för att kunna välkomna våren ordentligt. Näe, stekpanna var det ju.
Det blev ingen vända idag, men imorgon är jag nog tvungen, för stekpannan är verkligen _slut_.
Idag trillade pengarna från Försäkringskassan in på kontot. Drygt 7 500:-. Planen för pengarna? I första hand ska de läggas undan till nästa månad, som med väldigt stor sannolikhet kommer att bli en riktig surmånad. Har vi tur, eller bra disciplin, eller är väldigt bra på att planera, så kanske vi kommer att kunna stoppa undan pengarna (eller större delen av dessa) "på riktigt" när vi ser exakt hur nästa månad blir.
Barnbidraget från i onsdags ska förhoppningsvis kunna stoppas undan i sin helhet. Vi jobbar just nu på att återställa buffertar och dessa pengar kommer att stoppas in på sparkontot med högre ränta (3,55%). Detta konto fungerar som konto för inköp av olika slag som ligger lite längre fram i tiden (t ex nya vinterkläder/-skor). Även andra inköp av "vill ha"-karaktär sparas det till här.
Vi brukar vara rätt duktiga på att fylla på detta konto med barnbidraget, men ibland så har det inte gått. Förra året gissar jag att vi lyckades 9 av 12 månader.
Jag är "drillad" sedan tidigare i det här med hela börsposter. Samtidigt så kan jag inte släppa tanken på att sprida riskerna. Vi har ungefär 50 000:- i depån och jag funderar lite hur vi ska göra för att börja. Antingen köper vi en börspost av en aktie eller så sprider vi riskerna lite mer redan från början, genom att köpa 3-5 olika aktier. Det här med courtaget är ju också en faktor.
Tanken är ju att fylla på efter hand genom någon form av månadssparande. Då spelar det kanske inte så stor roll egentligen att vi inte köper hela börsposter. Det är väl mer om man ska köra day-trading och liknande som man måste kunna sälja snabbt (=hela börsposter). De här placeringarna är väl tänkta att bli lite mer långsiktiga.
Problemet just nu är väl att skaffa tillräckligt med kunskap och sedan våga börja. Jag bör väl skaffa mig någon sorts placeringsstrategi och kanske lite mål med sparandet också.
Jag är inte så snabb, men det känns som om det är bra att ha ett hum om vad man håller på med också.
Vrålåket har fått tid för besiktning. Det är nu det ska avgöras. Blir det ett år till, eller är det dags att göra sig av med den. Det får väl bli en genomgång på verkstan innan det är dags för besiktning. Då får de kika på det allmänna skicket. Vissa saker är värda att kosta på, medan andra inte är det. Detta betyder att det kommer att gå lite pengar på bilen denna eller nästa månad. Det kommer inte som någon större överraskning, men jag hade ju hellre sparat pengarna förstås.
Lönen den här månaden blir lägre än vanligt, men det var ju väntat eftersom det blev en del VAB. Nästa månad blir det ju avdrag för både VAB och sjuk, så den lönen blir nog inte rolig alls. Denna månad blev det några tusenlappar mindre än vanligt.
Bensinräkningen dök också upp i brevlådan och den var ju lägre än vanligt, och det är ju trevligt. Färre parkeringstillfällen och färre mil ger ju snabbt lägre kostnader.
Jag har hittills klarat mig från att köpa några lösnummertidningar den här månaden också. Däremot har jag beställt lite böcker, bla Tradingguiden och Vägen till ekonomisk frihet. Om jag ska våga mig på börsen igen så vill jag vara påläst, så det paketet ser jag fram emot att det dyker upp.
Efter ett antal års relation med Försäkringskassan, så borde jag ju ha lärt mig att man ska ha papper på allt. Jag har just suttit och begärt ersättning för VAB för i år och en bit in på förra året. När jag kom till januari, så insåg jag att anmälan för min VAB-period i januari är puts väck. Det innebär 3,5 dagar utan ersättning från Försäkringskassan. Det går att anmäla i efterhand, så jag får väl göra ett försök per telefon. Det trista är att jag _vet_ att jag har anmält, men att jag inte sparade bekräftelsen. Det ska jag göra från och med nu.
Som liten tröst, så borde det trilla in lite sköna kronor på kontot om allt ifrån ett par dagar till några månader. Bristande administration får jag väl skylla på när jag inte har tagit ut dagarna tidigare, men nu ska jag vara ikapp.
Efter att ha läst om Per Pennings Friskare, så vill jag ju inte vara sämre (även om jag känner mig mesigare i procent räknat). Mitt saldo var då knappt 2 500:- (det går inte åt så mycket pengar när man är hemma och är sjuk) och jag förde över 1 500:-. Förhoppningsvis kan jag göra en överföring till senare i veckan. Det blev påfyllning på 10 000-kronorskontot. Det är vår snabbuffert och den blev ganska tom i höstas och vi har varit dåliga på att fylla på just den. Vi har också en renoveringskredit som är lite utnyttjad just nu och nästa överföring får nog trilla in på det kontot. Kanske är det bättre att se till att nolla krediten, än att fylla på 10 000-kronorskontot, men jag är kluven som vanligt.
Eftersom torktumlaren är på väg att ge upp, efter 10 svettiga år, så vore det ju fint att kunna betala den kontant utan att behöva sälja av fonder. Jag vet att torktumlaren är dyr i drift, men väl värd att ha när den verkligen behövs.
Idag låg det där i min brevlåda. Det orangea kuvertet. Det där som man alltid lägger åt sidan och som man aldrig kikar närmare på eftersom man aldrig begriper vad som står där.
Snittavgiften i PPM är tydligen 0,31%. Min avgift var 0,32%. Då har jag en fond som har en avgift på 0,64%, vilket naturligtvis är alldeles för högt. Dags att ta tag i och placera om lite i PPM. Jag tror att jag _verkligen_ har tänkt fel från början. Mest pga att jag inte begrep/begriper bättre. Fonderna jag valt har ju faktiskt inte gått särskilt bra på sistone heller, så det finns flera anledningar att börja förvalta mer aktivt.
Idag satt jag nästan och smålog åt mig själv i bilen på väg till infartsparkeringen. Mitt busskort gick ut igår och eftersom det var fredag, så funderade jag en stund på att ta bilen hela vägen in till jobbet och vänta med att köpa kortet till på måndag för att på så sätt "tjäna in" helgen. Ibland undrar jag över logiken och matematiken ;-)
Hade jag åkt hela vägen in, så hade jag fått betala 20-30:- i trängselskatt plus ungefär 75:- i parkering. Då är bensin och övriga kostnader inte inräknade. Nu betalade jag i stället 10:- i parkering plus busskortet, som kostar 21:- per dag för 30 dagar. Räknar man istället på 20 dagar så blir det 31:- per dag.
Nu inser jag ju att man kan vrida och vinkla och räkna ur hur många aspekter som helst, men i de allra flesta fallen så blir jag ju "torsk" på att ta bilen. Jag kan inte säga att jag hade tjänat särskilt mycket tid heller.
Hmmm, undrar hur jag ska räkna för att "räkna hem det" ;-)
För denna eminenta summa får man 1 stor förpackning med apelsinjuice, 1 låda vindruvor, 1 paket bregott, lite godis och en plastkasse. Sedan sitter man och undrar varför det går åt så mycket pengar till mat. Man får ju inget för pengarna. Ok, jag hade kunnat köpa koncentrerad apelsinjuice, låtit bli vindruvorna och köpt någon billig frukt i stället. Godiset hade ju också gått att skippa, men det blir inte mycket numera. Godiset gick på 17:-, så det var ju inte den stora delen av kvittot direkt. Nog för att vi oftast köper det vi vill ha, men den här handlingen var mest för att muntra upp en sjukling.
Kort och gott är det bara att konstatera att mat är dyrt och att det inte är någon konst att sänka kostnaderna genom att välja billigare alternativ än godare (för God Morgon Färskpressad apelsinjuice _är_ mycket godare än koncentrat)...
Nu höjde ju förvisso Riksbanken räntan för att dämpa inflationen, men vi ser ju också många tecken på att konjunkturen håller på att bromsa in och att en lågkonjunktur kanske knackar på dörren snart. Det känns så osäkert på något sätt, när man på ett sett just har sett slutet på en dålig period så sent som 2006 och det redan börjar pratas om lågkonjunktur, fastighetsbubblor och arbetslöshet.
Att spara, amortera och ha en buffert är naturligtvis utmärkta recept på hur man kan jämna ut ekonomin mellan cyklerna, men jag tycker ändå att det känns som om de dåliga tiderna kommer "för snart". Om de nu är på väg vill säga, eller snarare hur nära förestående de egentligen är.
Har läst en del diskussioner om ekonomi. De stora frågorna brukar landa på vem som är fattig och vem som lever i lyx. För mig känns båda två som ytterligheter i varsin ände av en skala. Där emellan finns de flesta av oss, som har "vanliga" jobb och "vanliga" löner. Att jag har valt termerna fattig och lyx (i stället för rik) beror på att diskussionerna jag har observerat har använt just de termerna.
En absolut gräns för vem som är fattig och vem som lever i lyx är naturligtvis svår att sätta upp, då det kan påverkas av väldigt många faktorer. Det verkar inte finnas någon definition i kronor och ören räknat, för vem som i Sverige skulle kunna stämplas som fattig. Fattig verkar dessutom vara ett ord som de flesta av oss använder i vardagen för att illustrera att vi har slut på pengar i plånboken eller på lönekontot, trots att det kanske finns pengar/tillgångar på andra ställen.
Att leva i lyx finns det naturligtvis inte heller någon definition på vad gäller kronor och ören. Det jag snabbt kan komma att tänka på när jag hör lyx, är väl just att man spenderar väldigt mycket pengar på saker och ting (oftast dyra) som ligger långt över det som vi behöver för att överleva i vår vardag. Men även när jag funderar på det här med var och hur en eventuell gräns för lyx skulle kunna gå, så hamnar jag hela tiden i något odefinierat sammelsurium av jämförelser.
En diskussion jag observerade, menade till väldigt stor del att lyx, det var allt det som låg utanför "det nödvändiga" och jag kan inte känna att jag riktigt delar den uppfattningen. Det måste väl ändå vara så att de allra flesta av oss inte är fattiga och inte heller lever ett liv i lyx? Det kanske är det som kallas medelsvensson?
Nu är ju inte jag någon ränteexpert, men jag hade nog gissat på att räntan skulle behållas oförändrad. I stället blev det ju en höjning, så nu kan man ju se fram emot en fortsatt ökning av utgifterna för bolån och billån.
Fastnade såklart för denna artikel nu när jag kikade lite i tidningarna. Det är väl trevligt att tonåringarna vänder sig till mamma för att få privatekonomiska råd. Frågan är om mamma (och därmed kvinnor) har börjat ta för sig och ta till sig privatekonomi. Det har ju annars varit väldigt dåligt med det och många har stått där om männen har avlidit, eller för den delen vid en skilsmässa och inte ha fattat så mycket om det här med räkningar och andra privatekonomiska spörsmål.
En sak som slog mig i artikeln: kan verkligen 18-19-åringar inte räkna ränta?
men efterlängtat besked, tycker i alla fall jag. Inte för att jag har varit superinsatt i frågan, men jag tyckte nog att det kändes som lite hål i huvudet när jag hörde talas om det.
Nu kan man sova lugnt ett tag till då, tills någon får en ny briljant idé ;-)
Efter en vecka i sängen utan en tanke på blogg eller pengar, så börjar jag nu känna mig som en människa igen. Jag har, som i ett töcken, uppfattat vissa ekonomiska nyheter under veckan, men det är inget jag särskilt har lagt på minnet.
Jag kan konstatera att detta kommer att bli en sur månad. Med den VAB jag hade sedan tidigare och med den VAB och sjuk som tillkommer i och med detta, så kommer väl lönekuvertet mest att skratta åt mig denna månad.
Räddningen heter väl Försäkringskassan, men där vet man ju aldrig hur det går. Det kan ta två dagar, eller tre månader.
Jag ska väl ta och läsa ikapp mig lite på bloggar och nyhetssidor, så kanske jag kan lyckas komma igång med bloggandet igen. Det är ju trots allt några stycken som brukar läsa det jag skriver. Tack för det :-)
Eftersom denna månad i princip är slut nu, så kan jag sammanfatta med att jag inte har köpt någon tidning alls :-) Jag har ju sagt upp prenumerationen på en tidning, men jag brukar ju alltid köpa en eller flera tidningar i lösnummer också (förutom de 3-5 st jag prenumererar på). Men inte denna månad. Yippie! (Man ska vara glad för det lilla) :-)
Den amerikanska centralbanken väljer att sänka räntan än en gång. Inte för att det är särskilt förvånande, men jag kan inte låta bli att undra vilken påverkan det får på den svenska räntan. Det lutar väl mer åt en höjning här, än en sänkning, även om Riksbanken verkar välja att ligga still just nu.
Nu har en amerikansk ekonom börjat varna för en prisbubbla på bostadsmarknaden. Artikeln finns här. Han pratar förvisso mest om USA och vissa marknader i Europa. Han är lite mer tveksam till Sverige, men helt säker kan man ju aldrig vara.
Priserna på bostäder är, enligt min mening, hutlösa. Det är inte klokt att man ska behöva lägga så mycket pengar på att bo. För fem miljoner borde man kunna få ett mindre slott, inte en medelvilla med renoveringsbehov i en förort till Stockholm.
När vi köpte hus, tyckte jag länge att vi betalade alldeles för mycket. Det kan jag fortfarande tycka, men inte om man jämför med prisutvecklingen. Numera känns det mer som om vi gjorde ett litet kap. Både om man jämför priserna nu och då.
Jag kan inte säga att jag går runt och oroar mig för att vi inte ska kunna betala våra lån. Så länge vi har jobb, så kommer det att gå. Däremot kan ju sjukdom eller arbetslöshet ställa allting på ända, beroende på hur långvarigt det blir.
Läser lite artiklar idag på e24 om pension och börjar då fundera igen. Den nya ITP-planen har en förmånsbestämd plan (födda före ett visst årtal) och en premiebestämd plan (födda efter ett visst årtal). Är det någon som har en uppfattning om vilket som egentligen är "bäst". Går det över huvud taget att säga något om det. Någon?
Det är rubriker som dessa som kan få mig att rysa, men å andra sidan har jag ju redan varit där och då var svaret i alla fall JA. Det var inte roligt, men det gick. Nu vet jag iofs att vi har större utgifter, eftersom vi har billån plus att vissa priser också har höjts, men nog skulle det gå igen. Så länge en av oss får behålla jobbet i alla fall. Under en kort period skulle vi kanske klara dubbel arbetslöshet, men då blir det lite halvkritiskt i alla fall.
Länk till artikeln finner ni här. Om inkomstförsäkringen är nödvändig eller inte kan man ju alltid diskutera, men nu är den obligatorisk och ingår i fackavgiften i mitt fack, så då känns det som en mycket god idé. Man kan köpa till extra dagar också (dubbelt så lång tid om jag inte minns fel) och det har maken, men inte jag. Varför? När den tecknades hade jag inget behov av inkomstförsäkring (tjänade för lite) och sedan dess har vi inte tagit tag i och gjort någon ändring. Man måste dessutom vara med i 18 månader innan den börjar gälla, så jag vet inte jag.
Den här månaden har jag avdrag för VAB med mer än 5 000:- och nästa månad verkar bli ungefär likadan. Det är ju inte så mycket att orda om, för någon måste ju vara hemma när barnen är sjuka, men aj aj aj vad det svider. Jag kan ju inte påstå att jag märkte av skattesänkningen när jag tittade på lönebeskedet.
Nåja, jag ska inte vara otacksam. Jag klarar mig ändå och borde nog hitta några kronor att spara. Nu är jag ju i en "uppsägningsfas", så nu ska vi säga upp Disney Channel också. Vi betalar 39:- i månaden för en kanal som vi kanske tittar på några gånger om året.
Dessutom har jag några till tidningsprenumerationer och en bokklubb att lämna. Det gäller väl bara att inte bränna pengarna utan spara undan dem i stället. Dessutom ska vi lämna in autogiro för trängselskatten (inga fler påminnelser här inte) och för Lovefilm (ja, jag vet, inte helt nödvändigt, men något som vi unnar oss just nu) för då kostar det 20:- mindre per månad. Dessutom ska jag säga upp mitt mobilabonnemang så fort bindningstiden går ut i april.
Många bäckar små...
Min bil är en gammal bil. Den har inte katalysator, men har ändå väldigt bra utsläppsvärden för årsmodellen (som de brukar säga på besiktningen). Den drar hysteriskt mycket bensin (tycker jag) med ett snitt på kanske 1,2-1,4 liter per mil (hyfsat korta sträckor, oftast med kall motor). Servicekostnaderna är låga. En del saker kan vi skruva själva (läs maken) medan andra saker kräver sin verkstad (tack och lov för "verksta'n runt hörnet"). Värdeminskningen är väl minimal. Den har väl tappat så mycket i värde som den kan tappa. Och nu när den dessutom har börjat rosta (på undersidan) så går den väl heller inte att sälja (annat än möjligtvis som reservdelsbil) och en bil där nästa anhalt i princip är skroten, har ju knappast något värde att tappa.
Tankarna på en ny (nyare) bil, dyker naturligtvis upp med jämna mellanrum. Då vi redan har en ny bil, så känns väl tanken på ytterligare en ny bil ganska främmande. Även om vi skulle köpa en hyfsat liten bil (kanske etanol eller diesel), så kostar ju även mindre bilar ett antal tiotusenpengar. Pengar som antingen ska läggas kontant (går ej till 100%) eller lånas.
Ett annat problem är att det är svårt att köpa en bra begagnad bil till rimligt pris, som inte blir dyr i service och underhåll.
Förutom allt ovanstående, så kan man också ställa sig frågan om vi verkligen behöver två bilar. Men varje gång som vi resonerar kring detta så kommer vi fram till att livet blir så ofantligt mycket lättare med två bilar än med en.
Jag kan tänka mig att köpa en likadan som jag har, fast nyare. Det gör dock inte kalkylen så himla mycket gladare. Fast bilar gör sällan ekonomin bättre. De är bara ytterligare ett stort, djupt, svart hål som man häller ner pengar i.
Igår, när jag satt och sorterade lite papper, så hittade jag en tidning som jag prenumererar på. Då kom jag på att jag inte borde prenumerera på den tidningen längre. Jag loggade genast in på deras sajt och sade upp tidningen. Så fort slutfakturan är betald, så borde jag "spara" in ca 56:- i månaden på den tidningen.
En klar, flera kvar ;-)
Har idag haft en genomgång av det nya pensionsavtalet. Det som ligger framför mig är nu således att välja mellan pest eller kolera. Gå in i det nya, eller ligga kvar i det gamla. Det känns nästan som ett omöjligt val. Jag känner inte heller att jag kommer att tillhöra detta avtalsområde hela livet, men då finns det tydligen inget klart om ev samordningar mellan de olika systemen och hur detta kommer att se ut. Detta kommer antagligen inte heller att vara klart innan valet ska vara gjort.
Visst är det trevligt att själv få bestämma över sina pengar, men ibland kan jag känna att det blir lite mycket som man måste ta ställning till. Det är snart ett heltidsjobb om man ska lyckas samla på sig tillräckligt med information för att kunna fatta välgrundade och bra beslut om allt som påverkar ens liv och ekonomi.
I fallet med alla olika pensionsval som man "måste" göra, så känns det lite som att hur jag än väljer så kommer jag att vara torsk på pensionen i slutänden i alla fall.
Följande visade sig när årsuppgifterna idag dök upp i brevlådan. Svart på vitt fick jag läsa följande finfina siffror :-(
Fond 1: +636:- (Egen ins 1 200:-, Investerad utdelning 623:-)
Fond 2: +753:- (Investerad utdelning 60:-
Fond 3: +98:-
Fond 4: +101:- (Investerad utdelning 152:-)
Det var ju inte ens _lite_ rolig läsning. Dessutom bör man väl ta hänsyn även till förvaltningskostnaden och då blir det ju ännu värre. Jag inser att jag bara sparar i fonder och inte alls följer med i vad som händer och vad det kostar. Det kanske är dags att öppna ögonen även för detta.
Nu är vi där igen. Det är den sista veckan före lön. Dessutom är det januari, en månad då det verkar som om väldigt många har svårt att få det att gå ihop. Jag kände mig lite orolig ett tag för egen del, men nu ser det ändå väldigt bra ut. Förutom den mängd pengar som finns kvar på lönekontot, så sitter det en sudd med "extrapengar" kvar på räkningskontot eftersom vi inte räknade ut exakt hur mycket vi var tvungna att flytta dit utan i stället flyttade över lite extra.
Resultatet är således 2 500:- extra sparat denna månad och det känns helt ok. Vi är dock alldeles för ostrukturerade i vårt sparande och skulle verkligen behöva skaffa oss en sparstrategi, både på lång och kort sikt.
Kan också konstatera att även mitt fondsparande har dykt. Det verkar som om det hade högst kurs i maj. 436:- per andel och nu står det i 340:- per andel i en av fonderna, den enda som jag månadssparar i (100:-). Det känns som en katastrofal torsk med nästan 100:- per andel i förlust på bara ett drygt halvår.
Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att köpa aktier. Någon gång måste man ju ta första steget och depån finns ju redan. Det kanske skulle bli månadens lilla uppgift, att lära sig lite mer om aktier och börsen och därefter göra det första köpet. Februari månads mål kanske?
Det _kan_ vara en dålig idé att skaffa sig en ny hobby i ungefär samma veva som man försöker tänka på och dra in lite på kostnaderna. Men det har jag gjort. Utan att avslöja vad det är för hobby, så kan man väl säga att den inte behöver vara särskilt dyr, men att det egentligen går att göra av med hur mycket pengar som helst. Det är alltså en slags "förbrukningshobby". Idag gick jag förbi en affär på väg hem från jobbet. Jag behövde "komplettera" lite. Det ena ledde till det andra och jag kom naturligtvis hem med mer prylar än jag hade tänkt mig ;-) Inte fasligt mycket, men i stället för att handla för kanske 35-40:- så gick det på dryga 100.
Eftersom det är fredagen före den 20:e och jag har barn, så trillade det också in 2 200:- sköna kronor på kontot idag. Dessa försöker vi lägga undan direkt. Dels för att ha en liten buffert för t ex vinterkläder och -skor och andra lite större nödvändiga inköp, men också för att skapa ett visst mått av "antibrännskydd". Det som finns på kontot har en tendens att försvinna lite utom kontroll. Det kan vara helt ok, men det är ju både roligare och trevligare om man har en viss aning om vart pengarna tar vägen och i alla fall fattar hyfsat välgrundade beslut om vad som ska och inte ska inhandlas.
Vid årsskiftet passerade vi två magiska gränser: mitt studielån gick ner till 0 och billånet gick under 100 000:-.
Vid nästa månadsskifte passerar makens studielån 200 000 och börjar i stället på 1, vilket känns väldigt bra. Dessutom börjar vi amortera på huslånen, vilket gör att även dessa börjar minska igen efter några år med amorteringsfritt.
Vi har nog också bestämt oss för att öka på amorteringen på billånet för att få ner kostnaderna. Dels minskar vi ju skulden snabbare och blir därmed av med lånet snabbare. Det är dessutom det lån som ligger med högst ränta just nu.
Hur vi kommer göra med övrigt sparande är fortfarande något oklart. Vårt korta buffertkonto är relativt tomt just nu och vi har som mål att alltid ha 10 000:- där, så det behöver fyllas på igen innan övrigt spar kan öka.
Det verkar som om det blir omkring 650:- mer i plånboken efter skatt nästa år för min del. Det känns väl som en trevlig tanke, även om det mesta säkert äts upp av pris- och avgiftshöjningar.
620:- kostar SL-kortet idag. Snart höjs det till 690:-. Inte för att jag är förvånad på något sätt, men 70:- på ett bräde känns faktiskt lite mycket. Kvaliteten ska bli bättre. I believe it when I see it ;-)
Varför ska jag köpa gammalt kött dyrt för mina surt förvärvade slantar? Jag känner att jag lite har hakat upp mig angående kötthistorien, men jag tycker verkligen att det är skandal. Borde verkligen sluta handla på ICA, men vaddå, skulle det vara bättre på Coop eller? Tveksamt. Jag gillar ICA, inte Coop.
Läser hos Aftonbladet att SBAB sänker sina räntor idag. Kikar också in på Nordea och inser att de också har sänkt sina räntor. Det känns lite som om räntan just nu beter sig på ungefär samma sätt som börsen. Upp ner upp ner upp ner upp ner osv...
Inte så konstigt iofs eftersom allt hänger ihop i det stora ekonomiska samspelet. Det är väl bara att följa vad som händer med spänning och intresse, så kanske man lär sig något nytt på kuppen.
Att med jämna mellanrum göra en jämförelse med Konsumentverkets siffror tycker jag kan vara intressant, så varför inte så här i början på året. De nya siffrorna från Konsumentverket har dessutom kommit i dagarna, så det som vi "borde" gå runt på följer nedan:
Vid en första anblick kan jag då konstatera att vi ligger över på i princip alla punkter...
Det är inte direkt någon munter läsning att se hur PPM har utvecklats under året. Jag tillhör ju inte de mest aktiva spararna (dumt nog) och valde fonder en gång i tiden och har sedan inte bytt (korkat, jag vet).
Det är dock bättre att komma till insikt sent, än inte alls. När man väl kommit till insikt så gäller det att göra något åt det. Jag har tydligen följande 5 fonder i min PPM-portfölj:
Vad gillar ni de fonderna? Dags för en omfördelning?
Huset (exklusive försäkringar och renoveringar) 8960:-
Bilarna (exkl försäkringar, trängselskatt och viss parkering) 6388:-
Försäkringar (inklusive hus, bil, vuxen, barn) 2023:-
Telefon/TV/Internet 1211:-
Skivor/Böcker/Film/Foto 489:-
Fack/A-kassa 922:-
Barnomsorg 1498:-
Hobby/Fritid 407:-
CSN 1860:-
Tidningar 167:-
Detta är utgifter som betalats från fakturor. Tillkommer gör sådant som betalats med kort/kontant. Framför allt gäller det väl hobbykontot som borde vara högre än det ser ut ovan. Maten är inte med, eftersom den totala sammanställningen inte kommit på det kontot än och Tidningar redovisas separat eftersom jag vill se hur mycket pengar jag har eldat upp på detta. Tyvärr tillkommer det ett antal fler kronor per månad på tidningar. Detta är endast prenumerationer. Detta är en post jag har tänkt göra något åt 2008.
Här går det långsamt med sammanställningar ;-) så den totala sammanställningen dröjer. Nästa steg blir att se hur depån/fonderna/övrigt spar ökat/minskat under året.
Jaha, då trillade det in en ny påminnelseavgift i brevlådan idag. 70:- var den på och för dessa kronor kan man få ett kilo köttfärs i den lokala ICA-butiken. Onödigt som bara den.
Vad var det då som hade genererat denna eminenta avgift? Jo, trängselskatten förstås. Det var den första vi missat och det "roliga" i kråksången är att jag var inne och betalade trängselskatten i god tid före jul, men bara på den ena bilen. "Den andra hade vi ju inte åkt med". Grrrrrr...
Tycker ni att jag verkar slarvig???
"Det finns inga uppgifter om skuld eller återkrav", står det på Min sida hos CSN. Aktuell studieskuld 0. Visst är det väl ok att njuta och vara lycklig över det? :-)
Funderade lite förra året på att köpa lite H&M och kort därefter störtdök den. Nu har den ju sjunkit en del på sista tiden och frågan är väl om det kan vara dags att tänka lite på den (och kanske köpa också). Jag behöver dock läsa på lite mer (om börsen och aktier), så att jag i alla fall inte trampar i de värsta fällorna. Någon som har tips om var, så skriv gärna en kommentar.
Är det köpläge nu? Det känns som om många är eniga om att så är fallet. Då handlar det bara om att ta reda på vad man ska köpa och för hur mycket. Jag har tidigare mest varit inne på hela börsposter, men det kanske inte är helt nödvändigt. Det kanske är bättre att skapa en bred portfölj och sedan försöka månadsspara för att fylla på.
Läser här om SMS-lånen. Det känns som om det är dags för en långsammare hantering nu. Jag tycker att det är helt absurt att man kan skuldsätta sig på det sättet. Lite eftertanke vore det ju bra om man hann med. Självklart har individen ett ansvar, men människan är trots allt bara människa med alla sina fel och brister.
Har idag storhandlat mat för knappt 1 700:-. Förutom att köttfärsen var slut, så borde det nu finnas mat för 10 dagar framåt. Förmodligen kommer det att behövas en liten påfyllning under dessa 10 dagar (t ex mjölk), men tanken på en veckomatsedel är inte så tokig. Den här gången känner jag att jag verkligen har kompletta middagar för ett antal dagar framöver. Normalt sett är handlingen lite mer ostrukturerad. I bästa fall finns det en lista, fast oftast utan tanke bakom, men påfallande ofta har även listan saknats.
Det här är en av de poster som jag vill försöka få lite bättre kontroll på detta år. Maten får gärna kosta, men inte helt ostrukturerat.
För den som tycker att det är lite pilligt att pyssla med en budget, så kommer här några länkar till ett par artiklar där jag tycker att det finns lite användbar information. Familjebudgeten som håller, resonerar lite kring de stora ekonomiska förändringar som påverkar gemene man i och med inträdet i 2008. Så här gör du din egen budget visar lite vad som kan vara bra att tänka på i budgetarbetet för året. Här finns också en .pdf-fil med en budgetmall.
Dum som jag är, så tecknade jag ett 24-månaders abonnemang hos Telenor för snart två år sedan. Jag "fick" en fin telefon och jag betalar 228:- i månaden. 199:- för telefonin och 29:- för fria SMS. Jag ringer för väldigt liten summa varje månad och skickar kanske 10 SMS (och då nästan bara för att det är "fritt"). Ett litet ord dyker upp i huvudet: looooooooser!!!
I april går mitt abonnemang ut. Antingen blir det ett kontantkort, eller ett "billigt" abonnemang. Det tråkiga är ju att telefonen är trist och tråkig och att det bara är de dyra abonnemangen som "sponsrar" en ny telefon. Undrar varför??? ;-)
Men det är ju alltid trevligt när man kan hitta en onödig kostnad. Det trista är väl att den har varit onödig de senaste 20 månaderna.
Lite Off Topic, men om du funderar på att byta ut Windows XP mot Vista, så stoppa tillbaka pengarna i plånboken och låt bli. Förutom att du slipper en utgift, så kommer du att spara massor med tid och oändligt med irritation.
Numera går det väl knappt att köpa en ny dator utan Vista, men om du har möjlighet att välja bort Vista och välja XP i stället, så välj det senare.
Har idag ägnat en del av dagen åt att summera och räkna på 2007 års siffror. Förutom det tidigare nämnda, nu slutbetalda CSN-lånet, så har jag även konstaterat att billånet har passerat 100 000-kronorsgränsen. Det känns lite som en magisk gräns.
Ett lån som inte har minskat under året, är huslånet. Det känns lite både och. Amortera är trevligt, eftersom man ser att skulden minskar. Men när man samtidigt lägger väldigt mycket pengar på att renovera och t o m kommer att öka skulden, så känns det inte lika motiverande att amortera samtidigt. 2008 kommer dock att innebära att vi amorterar på huslånen, eftersom det ligger i den ursprungliga planen. Att använda sparade pengar till renovering, kan man ju också se som en slags amortering (i alla fall om man har lite fantasi). Ett lån man inte behöver ta, kan man ju säga att man amorterat på i förväg :-) Eller är det att tänja lite för mycket på begreppen? ;-)
Hur som helst, så känns det skönt att se när siffrorna trillar på plats, även om man kanske kan bli lite chockad när man lägger ihop vissa kostnader som man har haft under året. Parkeringskostnader på mer än 600 :- per månad är en sådan post som får hakan att trilla ner i golvet. Jag antar att trängselskatterna kan ge en liknande haka när de väl är summerade.
Det faktum att jag blir lite förvånad, är väl ett tecken på att jag har för lite koll. Trots det så känns det som om jag har koll. En falsk känsla?
