Tradingguiden och Vägen till ekonomisk frihet landade idag i min brevlåda, så nu sitter jag här och funderar på vilken jag ska börja med. Jag tror att jag börjar med Tradingguiden, för att kanske komma igång med aktieplacerandet lite snabbare. Så får det bli :-)
Jag pensionssparar ju 300:- per månad i IPS. Jag startade ett sparande och valde en fond och där är vi nu. Varför gjorde jag då detta? Jo, för att man "ska". Det känns som ett ganska oplanerat sparande och ett spontant och egentligen inte så medvetet val.
Nu har jag suttit och läst lite om IPS för att se vilka möjligheter som finns. Dels så kan man ju plocka in fler fonder, byta fonder, lägga upp en placeringsplan mm. Känns jag lite korkad? Opåläst är kanske mer korrekt ;-) Är fondbyten inom IPS avgifts- och skattefria? Tycker inte att jag lyckades få fram det ur den information som jag hittade.
Det börjar dra ihop sig till val inom tjänstepensionen. Jag känner mig fortfarande lika förvirrad, men börjar ändå få en liten känsla för vad jag behöver ta reda på och ta ställning till och det är ju ett lyft jämfört med hur det var för någon månad sedan.
Kontrollerade nyss saldot på ICA-kortet och konstaterar att vi måste ha levt på luft den här månaden. Vi har visserligen varit sjuka mycket, vilket sänker aptiten. Sedan har ingen "orkat" åka och storhandla, så vi har nog levt ganska mycket på frys och skafferi. 1 100 pengar hade vi i alla fall kvar (av 5 500).
Så var även denna månads räkningsbetalande färdigt. Om det hade varit så att vi inte hade VAB:at så mycket denna månad och därmed måste spara de pengar som blir över, så hade detta varit en fullständigt underbar månad rent inkomstmässigt.
Jag har själv satt undan nästan 11 000:-. Då är det barnbidraget och ersättningen från Försäkringskassan, samt ett par hundra som fanns kvar när lönen dök in på kontot. Dessa åkte raskt in på 10 000-kronorskontot, som då uppvisar ett överskott. Dessa pengar ska dock användas som utfyllnad nästa månad när inkomsten kommer att vara "något" lägre.
Jag har några tusenlappar kvar på kontot. Av dessa ska det inhandlas busskort och förhoppningsvis ska en bilservice betalas med dessa också. Ev behövs det lite kläder och skor också, men dessa inköp kan kanske skjutas upp ett tag till. Det beror ju också lite på hur vädret blir framöver.
Lite extra amortering på renoveringskrediten är planerad. Sedan ska jag flytta våran depå också och då kan vi kanske passa på att fylla på den med en eller ett par tusenlappar för att försöka komma igång.
Vem vet, snart kanske det har vuxit fram en strategi för sparande hemma hos Fru Krona :-)
Sådär ja. Nu har jag gjort det. Jag har haft en snittavkastning per år på 4% sedan starten. Det är i alla fall inte back, men ändå riktigt uselt. Fyra usla fonder ut, en hyfsad fond ut och in med fem nya fräscha. Om de kommer att vara usla, hyfsade eller riktigt bra återstår att se.
Det känns bra att ha tagit tag i det hela, men samtidigt så känns det ju uselt att det har tagit så här lång tid innan jag har fått upp ögonen på riktigt för ett mer aktivt förvaltande av PPM-pengarna.
Nu sitter jag här och förbereder räkningarna för denna månad och råkar då ut för det som händer oss någon gång om året.
Det saknas räkningar.
Tack och lov för Excel-arket som håller koll på det mesta i räkningsväg åt oss. Därför kan jag nu se att det saknas räkningar.
Ordning och reda? Jag tycker att vi har ett ok system, men uppenbarligen är det inte vattentätt. Det finns buggar i alla system. Nåja, det är väl bara att fortsätta leta...
Ja, så har då det stora varuhuset med möbler och annat skoj fått sig ett besök av Fru Krona. Det var ett tag sedan jag var där och då är det ju alltid trevligt att gå runt och strosa, kika och inspireras. Särskilt intressant var det ju i köksdelen eftersom vi har något på gång där inom överskådlig framtid.
Stekpannan åkte snabbt ner i kassen. Efter några rundor med tyg och lampor och ljuskoppar och blommor och tavlor och ja, ni vet :-) så passerade jag kassan och fortsatte ut till bilen.
Självklart återstår ju svaret på frågan jag ställde mig igår. Går det att åka till IKEA för att köpa en stekpanna och gå ut genom kassan med bara en stekpanna?
Svaret är "naturligtvis" nej.
Kassen innehöll också en kastrull (som vi eldade upp i somras och som har varit slut sedan dess) samt ett paket med 60-wattslampor (som också är slut).
Huruvida det är ett godkänt resultat eller inte får jag väl låta vara osagt. Jag köpte inget som inte behövdes och med det får jag nog vara nöjd för den här gången.
Läste en artikel i Villaaktuellt, som handlade om sparande och amorteringar. Beroende på vilken livssituation som man befinner sig i, så är det bra att finna den mix av olika sparformer, som passar bäst för den fas i livet som man är i just nu. Med den amorteringstakt som vi har just nu på huslånet, så skulle det ta ungefär 150 år att bli av med det. Det känns ju inte direkt så där superkul. Samtidigt så känns det ju nödvändigt att ha och bygga upp en bra buffert, både på kort och lång sikt. Vi sitter ju trots allt på två stycken bra löner och borde kunna leva gott och spara pengar samtidigt. Ändå har pengarna en tendens att bara fladdra iväg. Utan att vi egentligen "vet" vart de har tagit vägen. Eller egentligen utan att det är ett medvetet och planerat spenderande. Kort sagt så bränner pengarna lite för mycket i fickan när lönen kommer in på kontot.
Det finns för- och nackdelar med tillgängligheten som internet erbjuder. Det är lätt att ha kontroll på sin ekonomi genom internetbanken. Det är enkelt att handla aktier. Det går att hitta hur mycket information som helst om ekonomi. Och så går det att handla förstås ;-)
Så det är naturligtvis vad jag har gjort ikväll. Samtidigt som Melodifestivalen pågick i en TV nära mig, så passade jag på att fylla på hobbyförrådet lite grann. Raskt försvann det 135:- från kontot. Vanor är svåra att bryta, men om man tar det steg för steg så borde det gå ändå.
Jag har kikat lite på Aktiedirekt och det känns väl ganska rimligt att byta från Nordnet till Aktiedirekt. Det känns som om det skulle passa mig lite mer med ett billigare courtage nu när jag planerar att ägna mig åt mer småduttande.
När jag tittar lite på mitt eget köpbeteende, så inser jag ju att jag är väldigt kluven. Dels känns det ju som om jag vill ha. Jag vill handla här och nu. Samtidigt känns det ju smart att planera för sin framtid. Skaffa ett sparkapital och trygga framtiden. Det gäller bara att hitta balansen och det känns inte som om det är "bara". Jag tänker mig lite att jag måste lägga en större arbetsinsats på att tänka igenom här och nu och även framtiden.
Jag vill leva här och nu. Jag vill trygga framtiden. Jag vill känna mig säker om en av oss (eller båda) blir arbetslösa eller sjuka. Jag vill helst av allt ha allt på en gång ;-) Självklart så går inte det och det är väl därför som jag behöver planera mera. Vad är viktigt nu? Vad är viktigt sen?
Sitter framför TV:n och konstaterar att denna vända nog var ännu sämre än den första. Hur kan det bli så att de fördelar de bra låtarna så ojämnt? Jag vill egentligen inte svära, men vilken sk-t. Det är trist att bättre låtar blir utslagna för att de hamnar i en "bättre" deltävling.
Uppdatering: BWO till Globen kändes helt rätt, men vad hände sen???
Stod en stund på ICA idag och studerade tidningshyllan. Liiiite sugen blev jag ju, men det var inga som helst problem att avstå :-)
Däremot skulle jag behöva ta en vända till IKEA för att inhandla en ny stekpanna eftersom den gamla börjar sjunga på sista versen. Då uppstår genast frågan: hur åker man till IKEA för att köpa en stekpanna och dessutom går ut genom kassan med bara en stekpanna? Jag tror att man skulle kunna kalla det för en rejäl utmaning. Dessutom är jag väldigt sugen på nya gardiner, lampskärmar, kanske en liten kudde, några trevliga ljuskoppar osv osv för att kunna välkomna våren ordentligt. Näe, stekpanna var det ju.
Det blev ingen vända idag, men imorgon är jag nog tvungen, för stekpannan är verkligen _slut_.
Idag trillade pengarna från Försäkringskassan in på kontot. Drygt 7 500:-. Planen för pengarna? I första hand ska de läggas undan till nästa månad, som med väldigt stor sannolikhet kommer att bli en riktig surmånad. Har vi tur, eller bra disciplin, eller är väldigt bra på att planera, så kanske vi kommer att kunna stoppa undan pengarna (eller större delen av dessa) "på riktigt" när vi ser exakt hur nästa månad blir.
Barnbidraget från i onsdags ska förhoppningsvis kunna stoppas undan i sin helhet. Vi jobbar just nu på att återställa buffertar och dessa pengar kommer att stoppas in på sparkontot med högre ränta (3,55%). Detta konto fungerar som konto för inköp av olika slag som ligger lite längre fram i tiden (t ex nya vinterkläder/-skor). Även andra inköp av "vill ha"-karaktär sparas det till här.
Vi brukar vara rätt duktiga på att fylla på detta konto med barnbidraget, men ibland så har det inte gått. Förra året gissar jag att vi lyckades 9 av 12 månader.
Jag är "drillad" sedan tidigare i det här med hela börsposter. Samtidigt så kan jag inte släppa tanken på att sprida riskerna. Vi har ungefär 50 000:- i depån och jag funderar lite hur vi ska göra för att börja. Antingen köper vi en börspost av en aktie eller så sprider vi riskerna lite mer redan från början, genom att köpa 3-5 olika aktier. Det här med courtaget är ju också en faktor.
Tanken är ju att fylla på efter hand genom någon form av månadssparande. Då spelar det kanske inte så stor roll egentligen att vi inte köper hela börsposter. Det är väl mer om man ska köra day-trading och liknande som man måste kunna sälja snabbt (=hela börsposter). De här placeringarna är väl tänkta att bli lite mer långsiktiga.
Problemet just nu är väl att skaffa tillräckligt med kunskap och sedan våga börja. Jag bör väl skaffa mig någon sorts placeringsstrategi och kanske lite mål med sparandet också.
Jag är inte så snabb, men det känns som om det är bra att ha ett hum om vad man håller på med också.
Vrålåket har fått tid för besiktning. Det är nu det ska avgöras. Blir det ett år till, eller är det dags att göra sig av med den. Det får väl bli en genomgång på verkstan innan det är dags för besiktning. Då får de kika på det allmänna skicket. Vissa saker är värda att kosta på, medan andra inte är det. Detta betyder att det kommer att gå lite pengar på bilen denna eller nästa månad. Det kommer inte som någon större överraskning, men jag hade ju hellre sparat pengarna förstås.
Lönen den här månaden blir lägre än vanligt, men det var ju väntat eftersom det blev en del VAB. Nästa månad blir det ju avdrag för både VAB och sjuk, så den lönen blir nog inte rolig alls. Denna månad blev det några tusenlappar mindre än vanligt.
Bensinräkningen dök också upp i brevlådan och den var ju lägre än vanligt, och det är ju trevligt. Färre parkeringstillfällen och färre mil ger ju snabbt lägre kostnader.
Jag har hittills klarat mig från att köpa några lösnummertidningar den här månaden också. Däremot har jag beställt lite böcker, bla Tradingguiden och Vägen till ekonomisk frihet. Om jag ska våga mig på börsen igen så vill jag vara påläst, så det paketet ser jag fram emot att det dyker upp.
Efter ett antal års relation med Försäkringskassan, så borde jag ju ha lärt mig att man ska ha papper på allt. Jag har just suttit och begärt ersättning för VAB för i år och en bit in på förra året. När jag kom till januari, så insåg jag att anmälan för min VAB-period i januari är puts väck. Det innebär 3,5 dagar utan ersättning från Försäkringskassan. Det går att anmäla i efterhand, så jag får väl göra ett försök per telefon. Det trista är att jag _vet_ att jag har anmält, men att jag inte sparade bekräftelsen. Det ska jag göra från och med nu.
Som liten tröst, så borde det trilla in lite sköna kronor på kontot om allt ifrån ett par dagar till några månader. Bristande administration får jag väl skylla på när jag inte har tagit ut dagarna tidigare, men nu ska jag vara ikapp.
Efter att ha läst om Per Pennings Friskare, så vill jag ju inte vara sämre (även om jag känner mig mesigare i procent räknat). Mitt saldo var då knappt 2 500:- (det går inte åt så mycket pengar när man är hemma och är sjuk) och jag förde över 1 500:-. Förhoppningsvis kan jag göra en överföring till senare i veckan. Det blev påfyllning på 10 000-kronorskontot. Det är vår snabbuffert och den blev ganska tom i höstas och vi har varit dåliga på att fylla på just den. Vi har också en renoveringskredit som är lite utnyttjad just nu och nästa överföring får nog trilla in på det kontot. Kanske är det bättre att se till att nolla krediten, än att fylla på 10 000-kronorskontot, men jag är kluven som vanligt.
Eftersom torktumlaren är på väg att ge upp, efter 10 svettiga år, så vore det ju fint att kunna betala den kontant utan att behöva sälja av fonder. Jag vet att torktumlaren är dyr i drift, men väl värd att ha när den verkligen behövs.
Idag låg det där i min brevlåda. Det orangea kuvertet. Det där som man alltid lägger åt sidan och som man aldrig kikar närmare på eftersom man aldrig begriper vad som står där.
Snittavgiften i PPM är tydligen 0,31%. Min avgift var 0,32%. Då har jag en fond som har en avgift på 0,64%, vilket naturligtvis är alldeles för högt. Dags att ta tag i och placera om lite i PPM. Jag tror att jag _verkligen_ har tänkt fel från början. Mest pga att jag inte begrep/begriper bättre. Fonderna jag valt har ju faktiskt inte gått särskilt bra på sistone heller, så det finns flera anledningar att börja förvalta mer aktivt.
Idag satt jag nästan och smålog åt mig själv i bilen på väg till infartsparkeringen. Mitt busskort gick ut igår och eftersom det var fredag, så funderade jag en stund på att ta bilen hela vägen in till jobbet och vänta med att köpa kortet till på måndag för att på så sätt "tjäna in" helgen. Ibland undrar jag över logiken och matematiken ;-)
Hade jag åkt hela vägen in, så hade jag fått betala 20-30:- i trängselskatt plus ungefär 75:- i parkering. Då är bensin och övriga kostnader inte inräknade. Nu betalade jag i stället 10:- i parkering plus busskortet, som kostar 21:- per dag för 30 dagar. Räknar man istället på 20 dagar så blir det 31:- per dag.
Nu inser jag ju att man kan vrida och vinkla och räkna ur hur många aspekter som helst, men i de allra flesta fallen så blir jag ju "torsk" på att ta bilen. Jag kan inte säga att jag hade tjänat särskilt mycket tid heller.
Hmmm, undrar hur jag ska räkna för att "räkna hem det" ;-)
För denna eminenta summa får man 1 stor förpackning med apelsinjuice, 1 låda vindruvor, 1 paket bregott, lite godis och en plastkasse. Sedan sitter man och undrar varför det går åt så mycket pengar till mat. Man får ju inget för pengarna. Ok, jag hade kunnat köpa koncentrerad apelsinjuice, låtit bli vindruvorna och köpt någon billig frukt i stället. Godiset hade ju också gått att skippa, men det blir inte mycket numera. Godiset gick på 17:-, så det var ju inte den stora delen av kvittot direkt. Nog för att vi oftast köper det vi vill ha, men den här handlingen var mest för att muntra upp en sjukling.
Kort och gott är det bara att konstatera att mat är dyrt och att det inte är någon konst att sänka kostnaderna genom att välja billigare alternativ än godare (för God Morgon Färskpressad apelsinjuice _är_ mycket godare än koncentrat)...
Nu höjde ju förvisso Riksbanken räntan för att dämpa inflationen, men vi ser ju också många tecken på att konjunkturen håller på att bromsa in och att en lågkonjunktur kanske knackar på dörren snart. Det känns så osäkert på något sätt, när man på ett sett just har sett slutet på en dålig period så sent som 2006 och det redan börjar pratas om lågkonjunktur, fastighetsbubblor och arbetslöshet.
Att spara, amortera och ha en buffert är naturligtvis utmärkta recept på hur man kan jämna ut ekonomin mellan cyklerna, men jag tycker ändå att det känns som om de dåliga tiderna kommer "för snart". Om de nu är på väg vill säga, eller snarare hur nära förestående de egentligen är.
Har läst en del diskussioner om ekonomi. De stora frågorna brukar landa på vem som är fattig och vem som lever i lyx. För mig känns båda två som ytterligheter i varsin ände av en skala. Där emellan finns de flesta av oss, som har "vanliga" jobb och "vanliga" löner. Att jag har valt termerna fattig och lyx (i stället för rik) beror på att diskussionerna jag har observerat har använt just de termerna.
En absolut gräns för vem som är fattig och vem som lever i lyx är naturligtvis svår att sätta upp, då det kan påverkas av väldigt många faktorer. Det verkar inte finnas någon definition i kronor och ören räknat, för vem som i Sverige skulle kunna stämplas som fattig. Fattig verkar dessutom vara ett ord som de flesta av oss använder i vardagen för att illustrera att vi har slut på pengar i plånboken eller på lönekontot, trots att det kanske finns pengar/tillgångar på andra ställen.
Att leva i lyx finns det naturligtvis inte heller någon definition på vad gäller kronor och ören. Det jag snabbt kan komma att tänka på när jag hör lyx, är väl just att man spenderar väldigt mycket pengar på saker och ting (oftast dyra) som ligger långt över det som vi behöver för att överleva i vår vardag. Men även när jag funderar på det här med var och hur en eventuell gräns för lyx skulle kunna gå, så hamnar jag hela tiden i något odefinierat sammelsurium av jämförelser.
En diskussion jag observerade, menade till väldigt stor del att lyx, det var allt det som låg utanför "det nödvändiga" och jag kan inte känna att jag riktigt delar den uppfattningen. Det måste väl ändå vara så att de allra flesta av oss inte är fattiga och inte heller lever ett liv i lyx? Det kanske är det som kallas medelsvensson?
Nu är ju inte jag någon ränteexpert, men jag hade nog gissat på att räntan skulle behållas oförändrad. I stället blev det ju en höjning, så nu kan man ju se fram emot en fortsatt ökning av utgifterna för bolån och billån.
Fastnade såklart för denna artikel nu när jag kikade lite i tidningarna. Det är väl trevligt att tonåringarna vänder sig till mamma för att få privatekonomiska råd. Frågan är om mamma (och därmed kvinnor) har börjat ta för sig och ta till sig privatekonomi. Det har ju annars varit väldigt dåligt med det och många har stått där om männen har avlidit, eller för den delen vid en skilsmässa och inte ha fattat så mycket om det här med räkningar och andra privatekonomiska spörsmål.
En sak som slog mig i artikeln: kan verkligen 18-19-åringar inte räkna ränta?
men efterlängtat besked, tycker i alla fall jag. Inte för att jag har varit superinsatt i frågan, men jag tyckte nog att det kändes som lite hål i huvudet när jag hörde talas om det.
Nu kan man sova lugnt ett tag till då, tills någon får en ny briljant idé ;-)
Efter en vecka i sängen utan en tanke på blogg eller pengar, så börjar jag nu känna mig som en människa igen. Jag har, som i ett töcken, uppfattat vissa ekonomiska nyheter under veckan, men det är inget jag särskilt har lagt på minnet.
Jag kan konstatera att detta kommer att bli en sur månad. Med den VAB jag hade sedan tidigare och med den VAB och sjuk som tillkommer i och med detta, så kommer väl lönekuvertet mest att skratta åt mig denna månad.
Räddningen heter väl Försäkringskassan, men där vet man ju aldrig hur det går. Det kan ta två dagar, eller tre månader.
Jag ska väl ta och läsa ikapp mig lite på bloggar och nyhetssidor, så kanske jag kan lyckas komma igång med bloggandet igen. Det är ju trots allt några stycken som brukar läsa det jag skriver. Tack för det :-)
