6 000 kronor per månad

Det är den summa vi skulle behöva amortera för att vara skuldfria före pensionen. Tanken kommer naturligtvis av att jag läste detta inlägg hos Per Penning. Nu ligger ju inte amorteringen upplagd på det sättet för ett vanligt bolån (inte för oss i alla fall). Nu amorterar vi ju lite och den kommer ju att öka med åren. Sett ur perspektivet ovan (6 000:- per månad), så känns det ju lite mastigt att ha dragit på sig ett så stort huslån. Fast å andra sidan känner jag mig inte direkt orolig heller, eftersom att jag inte har någon egentlig plan på att vara skuldfri före pensionen. Det vore ju roligt, trevligt och bra, men inte det slutliga målet.

Fast vem vet, det kan ju ändras med tiden. Det finns en hel del trevliga och mindre trevliga tankar och funderingar som har dykt upp i samband med mitt eget, men kanske framför allt med andras, ekonomibloggande. Nya tankar och nya perspektiv är väl aldrig fel och kanske kan man lära sig något på vägen.

Jag brukar tänka att man ska fatta beslut om sin ekonomi baserat på så mycket fakta som man kan. Sedan fattar man ett medvetet beslut. Det kan vara ett dumt beslut, eller fel beslut, men känner man till fakta och risker, så har man ändå valt att fatta beslutet. Omvärldsfaktorer som man inte helt kan påverka kan naturligtvis spela in, men det är också en del av spelet. Tyvärr kan fel beslut ibland få väldigt stora konsekvenser, men så är det ju med det mesta i livet.

Amortera är trevligt

Att se skulderna minska är ju egentligen fantastiskt roligt. Även om inte amorteringen påverkar månadskostnaden särskilt mycket på kort sikt, så är det både upplyftande och roligt att se när skulderna minskar.

Det är inte så länge sedan jag skrev om att vi passerade 100 000 på billånet. I samband med nästa betalning så passerar vi 90 000. Det känns superskönt.

Det har varit lite lite action här inne på sistone. Det beror bl a på att jag har haft så fruktansvärt mycket att göra. Kort sagt har det varit helt hysteriskt. I kombination med att det inte har hänt så mycket på ekonomifronten (förutom bilen) så har jag inte heller haft så mycket att skriva om.

Bilen blev ju mycket riktigt underkänd vid kontrollbesiktningen härom dagen. Kostnaden för att reparera den är fortfarande okänd, men det verkar bli så pass "billigt" att det är ok att reparera den och ha en lite mer långsiktig plan på en ersättare. Nu gäller det bara att genomföra planen för ny bil också. Det är lätt att planera och drömma, men lite jobbigare att genomföra.

Det ser bra ut just nu

Lönen som kommer blir en bra lön, i princip utan avdrag. Jag hade väl hellre sett att alla avdrag kommit nu, så att man slipper känna sig "skyldig" pengar. Det som känns mindre bra, är att jag inte känner att jag kan göra som jag vill med det som blir över eftersom jag fortfarande tycker att det känns osäkert inför den lön då avdragen för sjuk och VAB faktiskt kommer. Det som är en fördel, är ju att vi kommer att vara återhållssamma även denna månad, vilket ökar chansen för att det blir ganska mycket pengar över när vi väl är i kapp och att vi på så sätt kanske har lyckats spara mer än om avdragen redan hade kommit.

10 000-kronorskontot innehåller just nu dryga 17 000:- och det får väl ses som bra. Detta kommer att fyllas på ytterligare denna månad för att täcka upp för inkomstbortfallet senare. Förhoppningen är att det ska stå 10 000:- kvar där när vi är ikapp plus att vi kanske kan ha betalat av en stor del på vår renoveringskredit som just nu ligger på -17 000. Risken är förstås att den krediten ökar, eftersom renovering pågår kontinuerligt, men vi betalar in så mycket som möjligt på den för att ha så lite som möjligt. Detta är ju en del av vårt bolån och det är ju trevligt att känna att man kan amortera av kontinuerligt. Dels skapar det ju ett större utrymme för framtiden och dels så belastas vi ju självklart med ränta på krediten och även om den är relativt bra, så är den högre än ett vanligt sparkonto och därför känns en amortering väldigt lämplig.

I övrigt så är det just nu tjänstepensionen som upptar en stor del av mina tankar, som jag skrivit om tidigare. Målet för dagen är ju att försöka göra en sammanställning av alternativen. Det lär väl ta sin lilla tid, men det känns som om det är viktigt att i alla fall ha försökt jämföra alternativen.

Självklart återkommer jag med resultatet, om jag nu lyckas komma fram till något vettigt ;-)

Lönen på kontot och räkningarna betalda

Så var även denna månads räkningsbetalande färdigt. Om det hade varit så att vi inte hade VAB:at så mycket denna månad och därmed måste spara de pengar som blir över, så hade detta varit en fullständigt underbar månad rent inkomstmässigt.

Jag har själv satt undan nästan 11 000:-. Då är det barnbidraget och ersättningen från Försäkringskassan, samt ett par hundra som fanns kvar när lönen dök in på kontot. Dessa åkte raskt in på 10 000-kronorskontot, som då uppvisar ett överskott. Dessa pengar ska dock användas som utfyllnad nästa månad när inkomsten kommer att vara "något" lägre.

Jag har några tusenlappar kvar på kontot. Av dessa ska det inhandlas busskort och förhoppningsvis ska en bilservice betalas med dessa också. Ev behövs det lite kläder och skor också, men dessa inköp kan kanske skjutas upp ett tag till. Det beror ju också lite på hur vädret blir framöver.

Lite extra amortering på renoveringskrediten är planerad. Sedan ska jag flytta våran depå också och då kan vi kanske passa på att fylla på den med en eller ett par tusenlappar för att försöka komma igång.

Vem vet, snart kanske det har vuxit fram en strategi för sparande hemma hos Fru Krona :-)

Klurar mycket ikväll

Läste en artikel i Villaaktuellt, som handlade om sparande och amorteringar. Beroende på vilken livssituation som man befinner sig i, så är det bra att finna den mix av olika sparformer, som passar bäst för den fas i livet som man är i just nu. Med den amorteringstakt som vi har just nu på huslånet, så skulle det ta ungefär 150 år att bli av med det. Det känns ju inte direkt så där superkul. Samtidigt så känns det ju nödvändigt att ha och bygga upp en bra buffert, både på kort och lång sikt. Vi sitter ju trots allt på två stycken bra löner och borde kunna leva gott och spara pengar samtidigt. Ändå har pengarna en tendens att bara fladdra iväg. Utan att vi egentligen "vet" vart de har tagit vägen. Eller egentligen utan att det är ett medvetet och planerat spenderande. Kort sagt så bränner pengarna lite för mycket i fickan när lönen kommer in på kontot.