måndag 31 december 2007

Januari = fattig?

Hur har ni det nu i januari?

Läste denna artikel http://www.dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2007%5c12%5c30%5c16203 full med tips om hur man gör för att överleva januari månad. Är det stor skillnad i januari, jämfört med andra månader? Varför är det så? Använder alla decemberlönen för att leva upp under julen? Har alla liksom glömt den där första månaden på året? Den där månaden som har lika många räkningar och utgifter som alla andra månader.

Hur jag har det själv? Jo tack, jag kommer nog att klara mig. Lite pengar gick åt från januarilönen till julfirandet, men inte så mycket att det är kris. Räkningarna är betalda och lite pengar att spara finns det också kvar.

Det som grämer mig mest, är räkningen som skulle varit betald den 19 december och som hann generera 50:- i påminnelseavgift eftersom jag inte betalade den i tid. Sådant kan jag gräma mig över länge.

Ytterligare en sak att skicka vidare till 2008. Ännu bättre struktur och koll, så att inga onödiga påminnelseavgifter dyker upp. Onödigt onödigt onödigt.

Sammanfattning av 2007

Det börjar bli dags att göra en sammanställning över året som gått, samt en plan för året som kommer. Totalt sett har det väl varit ett gott år 2007. Inga stora ekonomiska katastrofer. Vi har haft jobb båda två, och trots att utgifterna har varit många, så sparar vi ändå mer nu än vad vi har gjort tidigare. Kanske lite för ostrukturerat, men det är kanske det som ska till för 2008.

Vi har stora utgifter framför oss 2008 med renoveringar av huset, men de ser vi ju också som investeringar. Det var dessutom kostnader som vi räknade med från början när vi köpte huset. Beroende på vilken filosofi man lyssnar på, så är huset ingen investering, utan bara ett stort svart hål av kostnader. Och visst kan jag hålla med om det till viss del. Ett hus genererar ju inga direkta intäkter (om man inte hyr ut, vilket vi inte gör). Men det är där vi vill bo länge, så på något sätt är det ju en kär sak att lägga pengar på.

För att fortsätta med någon sorts sammanfattning av 2007, så tycker jag att vi har sparat för lite och amorterat för lite. Genom sparande, har vi dock sluppit låna till vissa renoveringar och det tycker jag är bra. Ju mindre vi lånar till renovering, desto bättre.

CSN-lånet är för min del nu slutbetalt och det kan väl ses som en jättestor lättnad. Inte för att min skuld någonsin har varit jättestor, men det är trots allt mindre än 10 år sedan jag slutade studera och att kunna lägga just den skulden till handlingarna känns bara kanon :-)

Jag sitter också och klurar på hur vi ska kunna strama åt lite på andra utgifter. Vi har haft ett bundet avtal för elen som har gått ut under året och det är ju en kostnad som kommer att öka jämfört med det. Nu gäller det bara att bestämma om det är bättre att teckna ett nytt bundet avtal till ett dyrt pris, eller om vi ska teckna ett rörligt avtal och hoppas på lägre priser. Frågan är bara hur troligt det är att priset sjunker så där våldsamt mycket.

Räntan på bolånet är en annan fråga. Ska vi binda det rörliga lånet eller ska vi ligga kvar. Det måste naturligtvis ställas i relation till när det är dags att lägga om de lån som idag ligger bundet.

Billånet, hur ska vi göra med det? Nu har vi pratat om det i snart ett års tid, att vi ska öka på amorteringen för att bli av med det snabbare. Det kanske är dags att göra slag i saken.

Sedan har vi ju mitt tidningsknarkande. DÄR kan man väl verkligen snacka om en onödig utgift. Sitter och rensar ut årets tidningar just nu och det är MÅNGA. Inte bra. Här finns det nog ett antal tusenlappar att spara på att låta bli att köpa en massa dyra tidningar (framför allt inredningsvarianten).

När årets sammanställning (i siffror) är färdig, så återkommer jag med dessa.

torsdag 27 december 2007

Tillbaka från hysterin

Så kom jag mig ut i reavimlet, tillsammans med vad som kändes som 1 miljon andra människor. Hela butiken var fylld av röda rea-skyltar och allt var till salu utom inredningen (El-Giganten). Parkeringsplatser var det ont om och hysteriska människor var det gott om :-)

Det gick dock hyfsat snabbt in och ut och jag kände mig lättad att jag bara var med som sällskap. Trist som jag var, så hann jag dock stå där en stund och betrakta mina medmänniskor och tänka fula tankar om dyra kreditköp.

Så småningom hamnade jag på ICA för ett inköp av den numera berömda köttfärsen. SEXTIOSJU KRONOR PER KILO?????? Ursäkta att jag skriker, men nu blev jag verkligen på dåligt humör. Ok, den kanske är schysst, men det kan inte vara möjligt att man ska vara tvungen att betala 67 spänn för ett ynka kilo köttfärs. Visst, det var ingen Kvantum eller Maxi, men även på Maxi kostar köttfärsen knappa 60:- per kilo. Det går säkert att komma med hundra argument om varför köttfärsen ska kosta 67:- per kilo och varför jag ska betala det, men just nu sitter jag här och förfasas över det horribla priset och funderar om inte Uppdrag granskning bara var ett sätt för ICA att få butikerna att gå över till den färdigförpackade och dyrare köttfärsen från Västerås. Fast nej, så illa kan det ju inte vara...

"Investering" som lönar sig?

När jag läser en artikel som denna http://www.dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2007%5c12%5c27%5c14589 så kan jag inte låta bli att undra om man verkligen måste tänka pengar vad man än gör.

Självklart måste man vara medveten om att barn kostar pengar. Självklart är det bäst att ha en stabil ekonomi innan man skaffar barn, men om man ska försöka räkna hem denna investering, undrar hur man gör då? Blir faktiskt lite full i skratt och undrar hur man värderar det ovärderliga i en människas första leende, första steg och den gränslösa kärlek man som förälder får av det lilla livet?

Är barn bara en ekonomisk belastning?

Risktagande, hängslen och livrem

Plus och minus kan vara svårt ibland. Vi har fått se många tillspetsade historier i Lyxfällan där plus och minus inte går ihop och där man använder sig av krediter för att få det hela att gå ihop sig i slutet (eller för den delen början) av månaden.

En sak som jag ganska länge förundrats över, är hur dåliga folk är på att räkna när det kommer till att köpa hus i fleramiljonersklassen. Det är lätt att säga att man har råd att låna 3 miljoner när räntan är 3% och således "bara" kostar 7 500:- per månad (i ren ränta, utan skattereduktion). Idag kostar samma lån 12 750:- per månad. Ju större lån man tar, desto större marginaler (i kronor räknat) måste man ju ha. Denna skillnad på bara ett par år är över 5 000:- och jag är väl inte helt övertygad om att räntetoppen är nådd, även om vissa har börjat prata om detta. Jag tycker mer att det känns som om räntan har nått någon sorts "normalnivå" just nu, än någon topp. Men å andra sidan så är ju inte jag någon expert på de ekonomiska "storheterna".

Om man då bortser från att boendet har blivit dyrare för de som sitter med stora lån, så har ju även konsumtionskrediterna blivit dyrare. För de som redan tidigare har räddat krediterna med krediter, så blir ju skuldfällan bara större och större. Vad är det egentligen som driver folk att ta dessa enorma risker med sin ekonomi? Vad är det som gör att vi bara måste ha och ha och ha och ha?

Självklart är det bara att se till sig själv. Jag är inte heller någon ängel i det här sammanhanget. Jag har tillräckligt stora bolån. Jag är ganska prylgalen och vill gärna ha, nu. Men att låna och låna och låna för att få det jag vill ha nu, när jag inte har pengar nog för att betala nu, det känns inte riktigt som min grej. Dessutom har jag ju äntligen börjat reflektera lite mer över att ha mål och visioner för framtiden på ett annat sätt än tidigare.

Visst ska man leva i nuet, för nuet är egentligen det enda vi är säkra på att vi har, men det skadar ju inte att vara lite strategisk för framtiden också.

Några har ibland kallat mig för präktig, för jag har nog gärna både hängslen och livrem och tycker inte att man ska ta onödiga risker (särskilt inte med sitt boende). Däremot finns det väl inget som hindrar mig från att försöka få till ett trevligt sparande som man kan ta lite större risker med. Banksparande i all ära, men det är ju inget som man blir direkt rik på ;-)

Resa till Danmark?

Jag har ett litet mål. Det har dykt upp ett önskemål om att åka till Legoland. Det skulle i så fall bli något utöver det som vi brukar göra på semestern. Om det ska kunna bli verklighet, så är det dags att lägga upp ett lite större semestersparande än normalt. Vad jag har förstått så här vid första ögonkastet, så skulle två dagar på Legoland inklusive övernattning kosta oss ca 4 000 DKK. Därutöver tillkommer givetvis resan dit och eventuella övernattningar på vägen.

Vi har redan ett stort projekt på gång till sommaren, så det kanske inte är helt realistiskt att lägga en resa till Danmark ovanpå det redan späckade semesterschemat (=köksrenovering).
Men å andra sidan, om vi planerar och sparar redan nu, så gör det ju inget om vi måste vänta till nästa sommar om vi nu känner att det blir för mycket att hinna allt på en semster.
Dags att jobba på budgeten för 2008 nu. Med mål i sikte, så känns det lättare att planera och inte bara låta pengarna försvinna mellan fingrarna.

Får lov att ta mig tiden och fixa budgeten bara...

fredag 21 december 2007

Upp eller ner?

Den stora frågan för dagen, när man läser på olika tidningars ekonomisajter, verkar vara börsens utveckling under 2008. Ska den gå upp, eller ska den gå ner. Det verkar ju solklart och alla är eniga också, eller? Det känns mest som om ingen är enig. Alla ska ha sin egen åsikt. Hur ska man någonsin kunna lära sig något som är så oexakt. Det är ju bara spekulationer hela tiden.

Den här månaden är faktiskt lite speciell. Detta är nämligen den sista månaden som det kommer att gå pengar från mitt konto och till CSN. En skuld försvinner och det känns himla skönt. Visserligen har ju inte månadsbeloppet varit särskilt högt det här året, men ändå så blir det ju en hel del pengar när man slår ihop det. Pengar som nu kan användas till att amortera på andra lån, eller att investera och spara.

Kikade in på mina fonder förut och den tidigare så trevliga läsningen känns ju inte särskilt trevlig just nu. Från att ha legat på ett hyfsat plus, så har de ju backat en hel del de senaste månaderna. Det ska bli spännande i årssammanställningen att se om det är ett faktiskt minus eller om de fortfarande ligger lite grann på plus.

Förutom budgeten som det är dags att göra, så ska jag också börja samla på bra spartips. Bra tips av stort och smått mått, som kan hjälpa till att få bättre struktur och ordning, samt helt enkelt mer pengar över i slutet av varje månad.

torsdag 20 december 2007

Nu har räntan nått toppen

Eller har den det egentligen? Nu känns ju räntan lika oförutsägbar som börsen, men 4% i reporänta är väl inte på något sätt högt? Vad jag vet så är nog 4% att betrakta som en hyfsat låg ränta. Men det är klart att det vore bra om räntetoppen var nådd, om man ser till alla de som sitter med stora lån. Det går ju tydligt att se att kostnaderna för alla typer av lån ökar. Totalt blir det ganska stora och dryga summor varje månad. Även för den som sitter med goda, eller till och med mycket goda marginaler, så ökar ju ändå kostnaderna för varje månad. Och precis som med alla andra utgifter som ökar, så brukar det ju leda till att man måste dra in på något annat för att få plus och minus att gå ihop.

Artikeln om "räntetoppen" finns att läsa här: http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_156865.e24

Förutom att det snart är jul och pengarna bara flödar ut ur plånboken, så börjar det väl vara hög tid att lägga en budget för nästa år. Det sker ju trots allt en del förändringar vad gäller olika utgifter. Vissa kostnader kommer att öka nästa år och andra kommer att minska. Säkert blir det så att det blir plus minus noll i slutänden i alla fall, men det kan ju vara kul att se om det går att dra in på några kronor här och där för att kanske lyckas satsa lite pengar på ett långsiktigt sparande på börsen.

Men först ska jag försöka ta mig igenom julen och de sista dagarna på jobbet innan det är dags att vara lite ledig. Det behövs. Med lite ledighet kommer kanske lite tid att se över ekonomin. Hur det blir med det, det återstår att se.

söndag 16 december 2007

Att leva på luft

Det verkar onekligen som om vissa klarar av att leva på luft och ändå se ut som om de har allt, medan andra gör av med ofantliga mängder pengar och har ändå ingenting. Var finns hemligheten?

Självklart är det skillnad på höga inkomster och låga utgifter, då låga utgifter på något sätt verkar vara nyckeln (i alla fall en av dem) till rikedom. Har man låga utgifter, så har man ju inte samma behov av att ha höga inkomster hela tiden. Men om man dessutom har höga inkomster, så är det ju inte så svårt att lägga pengarna på hög.

Jag själv lever med hyfsat höga inkomster i kombination med hyfsat höga utgifter och borde därför ha en relativt stor möjlighet att åtminstone komma en bra bit på väg i sparande/amorterande utan att för den sakens skull behöva svälta. Tyvärr så är jag dessutom både hyfsat feg och hyfsat lat, vilket är en ganska usel kombination för att t ex lyckas på börsen.

Jag har dock ett stort intresse för privatekonomi och försöker läsa på och lära mig så mycket som möjligt för att våga ta steget. Just nu försöker jag att läsa mycket ekonomiska nyheter i kombination med olika ekonomiska bloggar. Jag söker inspiration för att kunna hitta min egen strategi.

Snart kanske jag är redo att ta steget och börja investera min surt förvärvade slantar på börsen. Det återstår väl bara att se när det kan vara rätt tillfälle att våga kliva in.

torsdag 13 december 2007

Lyxfällan ikväll

Läste just att det är säsongens sista avsnitt av Lyxfällan ikväll. Det tycker jag är lite trist, eftersom jag gillar att kolla på programmet. Det är ju otroligt pressat, förutsägbart och vinklat, men på något sätt blir jag ändå lockad av att se hur/om det löser sig för familjen. Det tråkiga är ju egentligen att man aldrig får se om förändringen blir bestående eller om någon trillar dit igen.

Fast det är kanske tur, med tanke på hur känsligt det här med ekonomi verkar vara. Det känns nästan som om familjerna som är med i Lyxfällan, på något sätt blir brända för en mycket lång tid framöver. Varför är det så känsligt med just ekonomi? Det kan ju knappast komma som en chock att det finns människor som lever över sina tillgångar och som kanske inte är så duktiga på att ha struktur i sin ekonomi. Eller är det bara så att vi är rädda för att själva hamna i samma situation och att det därför är ok att man spottar lite extra för att på något sätt försöka skydda sig själv?

Hur som helst så ska det bli spännande att se kvällens avsnitt. Ekonomi upprör. Ekonomi fascinerar. Tänk om vi kunde bli lite mer öppna med ekonomi i största allmänhet. Varför måste det vara så dramatiskt?

1 000:-? Är det mycket eller lite pengar?

1 000:- är väl ändå inte så himla mycket pengar? Eller är det det?

1 000:- är faktiskt två stycken 500-kronorssedlar. Men det vet ju vem som helst att 500 spänn inte är särskilt mycket pengar. Eller?

500:- är det ju ändå ingen större konst att göra av med. Man kanske inte gör av med en femhundring varje gång man öppnar dörren till mataffären, men nästan varje gång. Likadant med klädaffären.

1 000:- är så mycket som tio stycken 100-kronorssedlar och där kan vi ju i alla fall konstatera att man faktiskt inte får så väldigt mycket för 100:-. Två månadstidningar. Två kilo köttfärs. Några liter bensin.

1 000:- är ju dessutom ett tusen enkronor. Det blir ju faktiskt en avsevärd hög med pengar om vi lägger det i en hög eller i en skål. Många bäckar små gör ju faktiskt skillnad i längden. Visst kan man väl tycka att en krona inte är särskilt mycket pengar, för det är det ju inte. MEN varje krona som vi inte gör av med är ju ändå en krona som vi har kvar, i stället för att bränna den.

Oavsett om man kan spara 1 000:- i veckan, månaden eller om året så är ju faktiskt 1 000:- ändå 1 000:-. För de allra flesta av oss är nog ändå 1 000:- så pass mycket pengar, att vi skulle tveka länge innan vi slängde 1 000:- i soptunnan. Vi skulle inte heller ge bort 1 000:- till vem som helst som passerade förbi oss på gatan. Vad skulle du göra om du hade 1 000:- över?

1 000:- är ändå en relativt stor summa pengar. Om man kan spara 1 000:- per månad, så är det 12 000:- på ett år, även utan avkastning. Och när vi pratar om summor över 10 000:- så tycker nog ändå de flesta att det är hyfsat mycket pengar.

Att ändra sitt beteende och tänka i nya banor, är ingen lätt sak. Vanans makt är trots allt mycket stor. Dessutom ska man gärna våga ta en viss risk med sitt sparande och sina placeringar för att få chans till god avkastning. Det gäller dock att inte glömma bort det livsnödvändiga buffertsparandet. Ju större utgifter man har, desto större buffert bör man skrapa ihop för att kunna känna sig trygg, även i perioder av svackor i inkomsterna.

Jag sitter just nu i valet och kvalet om huruvida jag ska våga ge mig in på börsen "på riktigt". Jag har idag ett fondsparande, men känner att det kanske skulle kunna vara lite spännande att hänga med i börsutvecklingen och själv ta ställning till vad som kan vara nästa lilla investering. Man måste våga "riska" lite grann, men jag har också en del mentala spärrar efter att ha blivit lite "bränd" av börsen tidigare.

Det ska bli spännande att se vad detta kan ge för något. Det gäller väl bara att lära sig lite om börsen, så ger sig väl det mesta så småningom.