Gemensam eller delad ekonomi, vad har ni?

Livet har olika faser. Olika saker är olika viktiga för olika personer under olika faser i livet. Vi fattar under hela livet olika beslut som vi får leva med konsekvenserna av. Vi gör varje dag olika val som påverkar vår vardag och vår framtid. Vi påverkas också av skeenden som vi varken har kontroll eller påverkan på, men som påverkar oss i våra liv. Saker som vi inte har valt och som vi inte kan påverka själva.

Familjen Krona har valt att leva i en gemensam ekonomi. Vi kallar det i alla fall gemensam ekonomi, men jag vet att alla inte kallar vår variant för gemensam ekonomi, eftersom allt inte har gemensamt "ägande". Utan att gå in på några detaljer, så kan jag säga att vi får in våra löner, vi betalar våra räkningar och ser till att det finns pengar till övriga utgifter och sparande. Resten brukar vi dela på hälften, men utan att för den skull stenhårt hålla på mina och dina pengar.

Vi har varsitt konto, med varsitt Visa-kort. Här brukar några protestera mot det gemensamma och hävda att om man inte har ett konto med varsitt Visa-kort, så har man inte gemensam ekonomi. Självklart har vi gemensam ekonomi, ur vår synvinkel.

Förutom det rent praktiska med att inte behöva oroa sig för övertrassering, så finns det en väldigt bra juridisk aspekt på att man faktiskt bör ha egna konton och inte bara gemensamma. Vid ett eventuellt dödsfall, så riskerar man att tillgångarna på gemensamma konton fryses i avvaktan på det juridiska kring dödsfall och arv. Det kan onekligen vara praktiskt att faktiskt ha lite pengar att disponera om nu det värsta skulle inträffa. Därför kommer också lönen in på respektive persons eget bankkonto. Därefter sker flytt till ett för ändamålet bättre konto.

Det finns naturligtvis mycket hållbara argument för varför man ska välja det ena eller det andra och självklart är det upp till var och en att själv bestämma hur man vill lägga upp sin ekonomi. Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter.

En del brukar i detta sammanhang prata om att man ska kunna försörja sig själv. Det håller jag visserligen med om till stor del, men på vilket sätt ska man egentligen leva om den ena tjänar t ex 18 000:- i månaden och den andra 45 000:- per månad. Den gemensamma inkomsten kanske räcker till både villa, bil(ar) och utlandssemester, medan den lägre inkomsten kanske bara räcker till hyrestrea, kommunaltrafik och några turer till badet på sommaren. Ska man då köpa villan och dela 50/50 på utgifterna för den. Den ena åker kommunaltrafik och den andra kör bil till jobbet. Pengarna för den person som har den lägre inkomsten är nu slut. Ska då den andra personen åka till Thailand med barnen i två veckor medan den första personen stannar hemma?

Alla dessa frågor är naturligtvis väldigt svåra att svara på. Vi delar på våra pengar. För oss är det inget konstigt. Kanske skulle vi tycka annorlunda om våra inkomster skilde sig åt mer eller om den ena hade haft en gigantisk förmögenhet när vi träffades.

Jag har varit hemma med våra barn. Då förlorade jag inkomst och han fick betala mer. Han har varit hemma med två barn. Då förlorade han inkomst och jag fick betala mer. Jag jobbar nu deltid och förlorar inkomst. Då får han betala mer. Vi har båda studerat och varit arbetslösa, men vi har aldrig haft problem med mina och dina pengar. Pengar in. Pengar ut. Det som eventuellt blir över delas lika. Inte nödvändigtvis i kronor och ören, men efter behov.

Kanske är vår gemensamma ekonomi fel, kanske är den rätt. Idag känns den i alla fall rätt och det enda som kan visa oss om vi gjorde rätt eller fel, är väl framtiden.