verkar ha gått för utgångspriset. Jag har inte bekräftat detta, men jag försökte följa budgivningen på nätet och då ser det ut som om det inte var någon direkt budgivning att tala om och att priset landade någonstans kring utgångspriset. I det första fallet 3 000 000 och i det andra fallet 3 500 000.
Eftersom jag inte jämkade förra året, utan lät Skatteverket låna mina pengar, så är det nästa vecka dags för Skatteverket att göra sig skuldfria i förhållande till mig. Räntan är ju inte direkt imponerande, men det känns ändå ganska bra att få de där pengarna i en klump. Risken är faktiskt ganska stor att jag hade bränt dem på något oplanerat om jag i stället hade tagit ut dem månadsvis.
Vad pengarna ska gå till är fortfarande lite osäkert, men mest troligt just nu är att de antingen går till amortering, lite nya möbler eller till en förstärkning av semesterkassan. Mest troligt blir det kanske en kombination av den första och den sista, medan möblerna får vänta ett tag till.
Ja, så har då tidpunkten kommit då en mobiltelefon ska gå i graven. Med sig tar den (mest sannolikt) det nuvarande abonnemanget och operatören. Jag har googlat runt lite på vad man ska tänka på när man vill portera sitt nummer till en annan operatör. Jag har gjort det en gång förut, men det är typ tre år sedan så jag har glömt hur det gick till. Hittade då det självklara att kolla ev bindningstid och uppsägningstid på nuvarande abonnemang. Bindningstiden hade jag koll på att den var över, men uppsägningstiden har jag just insett att jag inte hade en aning om att jag hade. Eller i alla fall inte att den var tre månader. F-n! Jag hade ju tänkt mig att köpa ny mobil nu och om jag köper den så vill jag ju börja använda den nu också. Så då är frågan: ska jag köpa mobilen nu, portera telefonnumret och börja använda nya mobilen + abonnemanget så fort jag fått leveransen och bita i det sura äpplet i form av 3x99:- (eller kanske 2,5x99) att betala på det gamla abonnemanget. Eller, ska jag bita i det sura äpplet i form av att säga upp det gamla abonnemanget och vänta i tre månader (eller typ 2,5 innan jag beställer) innan jag får den nya mobilen och abonnemanget.
Den gamla mobilen och abonnemanget fungerar inte så klockrent (ihop eller var för sig?!) och jag missar ofta samtal, har dålig mottagning och blir allmänt tokig över detta. Det känns som att välja mellan pest eller kolera, men jag kan ju i alla fall börja med att säga upp nuvarande abonnemang, så att det inte dröjer längre än tre månader oavsett hur jag gör...
Jag tycker att det är ganska intressant att hålla lite koll på omgivningarna när det gäller husförsäljningar. Nu är det ju ganska svårt att hitta likvärdiga objekt här i området, men det går ändå att hålla hyfsad koll på det allmänna prisläget. Just nu är det tre stycken intressanta hus till salu i närområdet och det ska bli väldigt intressant att se på vilken nivå priserna hamnar. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad gäller mitt eget hus, eftersom jag planerar att bo här länge länge till, men det är ändå intressant att se om vår senaste värdering (några år gammal) ändå kan stämma någorlunda överens med ett eventuellt marknadsvärde. Även om vår betalningsförmåga spelar större roll än själva belåningsgraden, så är det ändå ett intressant värde att ha ett litet hum om.
Fortsättning följer när budgivningarna är klara.
På andra bloggar har det ju varit en del prat om buffert på sista tiden och jag brukar ganska ofta fundera över det här med buffert.
Hur stor buffert behövs? Vad ska den där bufferten användas till? Osv...
Vi har ju vårat 10 000-kronorskonto. Målet med det kontot är att det ska finnas just 10 000 kronor där. 10 000 kronor som kan användas om en maskin går sönder, eller att bilen helt plötsligt pajar, eller att Försäkringskassan blir sen med utbetalningarna och inga andra pengar finns. Ja, ni förstår säkert. Jag brukar ibland också benämna den med snabbufferten.
Sedan var det ju den där andra bufferten då. Den där bufferten som ska "rädda oss" under en övergångsperiod när vi blir arbetslösa eller sjukskrivna, eller någon annan lite större kris. Här är jag lite mer osäker på beloppet, men just nu känns "ju större desto bättre" som ett ganska bra mål. Den borde åtminstone inte vara mindre än 100 000 kronor. I vårt fall då förstås. Så därför gnetar vi på med vårat buffertsparande. Ambitionen just nu är att 10% av nettoinkomsten ska sättas undan dit varje månad.
Vi är en bra bit på väg mot 100 000 och vad gäller dessa pengar så är det räntesparande som gäller, just nu i alla fall. Om någon har något tips om alternativt buffertsparande, så tar jag tacksamt emot tips om detta.
den där räntesänkningen som vi alla har väntat på sedan senaste räntesänkningen :-)
Den här gången följer Nordea med hela vägen på den rörliga räntan, som därför landar på 2,25%. 3-månadersräntan hamnar på 1,84%. Det är läge att lägga sig på 3-månaders nu va?
Här händer det inte mycket, som ni har märkt. Det har varit lika tyst och stilla i plånboken som på bloggen. Efter att ha offrat en helkväll (minst) på att sitta och intyga mina uppgifter på heder och samvete på Försäkringskassans sajt (samtidigt som jag svurit över hur dålig den är ur användarsynpunkt) så börjar nu pengarna trilla in på kontot. Det är trevligt med ett saldo större än noll. Nu är det bara att ta nya tag och se till att det blir några sparade kronor också och inte bara spenderbrallorna på.
Räkningarna är betalda, inklusive mat. Återstår gör bl a busskort och en del luncher. Kläder och nöjen finns det inte några direkta pengar till. Vi har ju sparade pengar (bl a från förra månaden) om det skulle behövas (och det lär väl behövas kläder till barnen). Inga 10% är avsatta. Amorterat har vi gjort, men inget extra. Jag tänker inte skylla på Försäkringskassan den här gången (ännu), men när jag har gjort mitt så ligger bollen hos dem igen och med lite tur är de alerta och får ut pengarna så fort alla "papper" är på plats. Då kan vi med lite tur sätta undan de där 10 procenten och med lite tur blir det 10 "riktiga" procent även denna månad.
Tyvärr har arbetsmarknaden börjat se lite mörkare ut, så det blir inga direkta placeringar med de där 10 procenten. Just nu har vi inte råd att förlora dem i någon börsnedgång även om vi kanske missar ett lysande placeringstillfälle, så de får helt enkelt stå på ett vanligt tråkigt bankkonto...
Eftersom jag har en tendens att överadministrera och därmed aldrig blir färdig med någon sammanställning som jag blir nöjd med :-) så tänkte jag ändå försöka mig på en liten summering av föregående månad.
Kreditkortsräkningen visade denna månad 0:- att betala, vilket är en seger i sig. Vi har alltid betalat den samma månad och aldrig belastats med räntor, men ändå alltid haft ett par tre tusen att betala där och därmed alltid "legat efter". Målet nästa månad är att den ska vara 0:- då också.
10% sparat blev det också. Denna månad dessutom 10 "riktiga" procent. Utöver detta har vi sparat och amorterat också, så det kändes riktigt bra att det faktiskt _går_ att spara 10% om man bara lägger manken till. Fler sådana månader vill vi ha.
Idag kan vi läsa t ex här hur fantastiskt det där dagisintyget har visat sig vara. Det skapar extra administration (för att inte tala om frustration) på alla håll och kanter och vad det verkar så har det inte ens önskad effekt. Eller det kanske det har, det är bara det att kostnaden är väldigt hög?
En fråga: vilket fusk är det dagisintyget ska stoppa? Det stoppar det fusk som varit med föräldrar som har anmält och tagit ut VAB trots att barnet har varit på dagis/i skolan. Hur stort har detta fusk varit, i kronor och ören räknat?
Intyget stoppar inte de föräldrar som stannar hemma och VAB:ar med ett barn som inte är sjukt. Hur stort har detta fusk varit, i kronor och ören räknat? Detta fusk stoppas rimligtvis med läkarintyg från första dagen (bevare mig väl).
Intyget stoppar inte heller de föräldrar som jobbar hemma, samtidigt som de tar ut VAB oavsett om barnet är sjukt eller inte. Hur stort är detta fusk, i kronor och ören räknat? Hur kommer man till rätta med detta fusk?
Det finns säkert ännu fler fuskscenarion och det skulle faktiskt vara intressant att veta vilka dessa är och hur mycket alla dessa kostar. Dessutom skulle det vara intressant att se uträkningen (den i beslutsunderlaget) på det dagisintyg som vi faktiskt har idag. Hur mycket fusk (i kronor räknat) stoppas med intyget och vad kostar det (inte bara kostnader hos Försäkringskassan då).
Fortsättning verkar följa... =)
Läste en liten artikel idag här om det här med trenden att fler och fler företag använder sig av bankgiro i stället för postgiro. Min lilla undran gäller då, ur konsumentperspektivet, för vem är det snabbare och billigare med bankgiro?
Postgiro bokförs på mottagarens konto samma dag, i sämsta fall imorgon. Bankgiro bokförs i bästa fall på mottagarens konto imorgon. Detta är dock i bästa fall. Oftast tar det 2-3 bankdagar innan pengarna är framme. På vilket sätt gynnar detta mig som konsument?
Ur företagens synvinkel är det säkert billigare med bankgiro än postgiro, plus att Postgirot numera ägs av en bank (som kanske inte är den bank man själv anlitar).
Nu kan man naturligtvis göra gällande att jag som konsument borde vara så förutseende att jag betalar mina räkningar i så god tid att bankgirots 2-3 dagar inte utgör något problem. Men det är en helt annan fråga =)
Jag hade egentligen inte tänkt kommentera detta, men igår (var det väl?!) backade SEB och deras högsta chefer får inte sina miljonlöneförhöjningar. Idag sitter AMF Pension och drar tillbaka bonusutbetalningen till sina chefer.
Detta gör båda dessa företag för att tidningarna skriver om det och allmänheten reagerar. Jag kan bara undra en sak: det här är människor med kunskap och förmåga att driva stora företag och som i alla fall jag förväntar mig har en viss kompetens som gör att det är värt att betala miljoner och åter miljoner i lön och bonus åt dem. Men en stor kompetensbrist verkar vara gemensamt för alla dessa stora höga ledare. De verkar inte själva kunna se vilken konsekvens deras beteende kan generera. De fattar verkligen inte hur mycket det sticker i ögonen att säga upp folk och höja lönen med miljoner, eller betala ut åtskilliga miljoner i bonus samtidigt som man gör ett återtagande från folks pensionskapital.
Att backa när man får uppmärksamhet är en sak, men nästa gång kanske de kan komma på det själva genom att tänka ett steg längre...
Enligt Beslut om Fastighetstaxering för år 2009, så hade mitt hus ett värde på ca 3,5 miljoner år 2007. Inte illa. Tyvärr har jag svårt att tro att jag skulle ha fått 3,5 miljoner för kåken ens i de bästa av tider. Kanske på den absoluta toppen, men njäe, tillåt mig tvivla. Men eftersom Skatteverket går att lita på i alla lägen, så ska väl den siffran gå att lita på. Undrar om jag kan kräva mellanskillnaden tillbaka vid en försäljning? ;-)
Jag har denna månad gjort ett seriöst försök på att spara de där 10% av nettoinkomsten som det pratas om lite här och där. Kanske har vi tagit i lite för mycket, kanske kan det gå. Det känns iofs som om just mars är lite fel månad för att lyckas helhjärtat. Vi går båda två till tandläkaren och vad det går på är svårt att uppskatta i förväg tyvärr. Sedan verkar hela bekantskapskretsen vara född i mars, så det blir en del presenter också (går visserligen att hålla låg kostnad och det går att förutse). Än så länge har vi inte rört de där pengarna.
Mars blir också en dyr månad pga sjuka barn och sjuka föräldrar vilket, förutom inkomstbortfall, också genererar extra utgifter för läkarbesök och mediciner.
Dessutom har vi sparat undan de pengar som kommit från Försäkringskassan under februari. Vi förväntade oss en "dålig" månad i februari, eftersom man aldrig riktigt vet när pengarna från FK trillar in och det gick bra att leva ändå :-) så där sparade vi ett antal sköna tusenlappar som i stor utsträckning fyller på de sparade pengar som gick åt under framför allt december.
Denna månad införde vi också en ny strategi för huskostnaderna. Huset får kosta ett antal kronor varje månad. Det som blir över när huskostnaderna är betalda (räntor, amortering och drift) sätts direkt in som en extra amortering. Nu första gången blev det en extra amortering på huset, men det är mycket möjligt att vi styr om till att amortera extra på billånet i stället eftersom det har högre ränta.
Kanske blir det inte att vi sparar exakt de där 10%, men vi har i alla fall gjort ett seriöst försök. Det är hur som helst en början på att byta riktning i vår ekonomi och det tycker i alla fall jag känns väldigt bra. Förra gången det var låg ränta, så överlevde vi på den i kombination med ingen amortering. Den här gången hoppas vi kunna behålla jobben och därmed utnyttja den låga räntan till att öka amorteringstakten och sparandet för att sitta i en ok sits även om vi skulle få en inkomstsänkning.
Jag har läst mycket skit om Försäkringskassan och beklagat mig en del över deras handläggningstider, men ändå varit hyfsat förskonad själv. Det har gått fort att få VAB-ersättningen när allt varit på plats (anmälan, begäran, intyg). Även den föräldrapenning som jag har tagit ut har funnits på plats på kontot inom fullt rimlig tid.
I förrgår kom det ett brev från FK, där de påtalade att vi inte skickat in det erforderliga intyget från dagis. Ok? Jag vet att intyget är inskickat och jag har en kopia i min fk-pärm. Jag tänker inte heller satsa på att Posten slarvat bort intyget, utan jag tror att det är FK själva som är skyldiga. Dagis behöver bara spara uppgifter om frånvaro i en månad (enligt FK:s egna sida), men är ändå snälla och fixar det nya intyget. Vi får se hur lång tid det tar innan de slarvar bort nästa intyg. (Här borde följa en harang av diverse svordomar, men ok, det får vara för den här gången).
Idag ligger det ett nytt brev från FK. Jag hinner tänka, vad f-n, innan jag hinner slita upp kuveret för att konstatera att min begäran om föräldrapenning har blivit AVSLAGEN. Nej, nu blir jag f-n förbannad på riktigt. Papperet där maken skriver över dagar till mig har nämligen inte skickats in till FK, påstår de. Men ser ni, det har det visst det. I god tid innan det där datumet som stod som sista dag.
Så nu måste jag överklaga, för att få de pengar som jag har rätt att få, pga att försäkringskassan inte kan hålla reda på sina j-vla papper.
Ska man behöva skicka papper med rek till Försäkringskassan?
Efter att ha stått i kassan på ICA tidigare idag och betalat 1 300:- för... ingenting, så började jag fundera lite över det här med pengarna och maten. Hur kräsen "får" man egentligen vara när man handlar mat? Jag tycker att mat ska vara god. Det är liksom det första kriteriet. Är maten inte god, så hör den inte hemma i min matkorg. Billig eller dyr spelar ingen roll om maten inte smakar bra.
Förra gången jag var på ICA, så köpte jag t ex cashewnötter av ett no-name-märke som var billigt. Det var säkert halva priset per kg jämfört med t ex ICAs egna cashewnötter (och då är ju ändå inte ICAs egna märke något särskilt fint märke). ICAs cashewnötter är goda. De smakar bra och de har en jämn (och hög) kvalitet. De är tillräckligt goda för mig. Jag hittar gärna ett annat (och billigare) märke, men det måste vara gott. No-name-märket smakade uselt och hade väldigt ojämn kvalitet. En gång och aldrig mer...
En annan vara som jag köper ICA av (oftast), är tunna skivor rökt skinka. Den kostar 3:- mindre per paket (samma vikt) än vad Pärsons gör. Pärsons är dessutom "köttfärsskinka" som faller isär när man försöker ta den ur paketet, vilket gör den både dyrare och sämre. Smaken är det dock inget fel på. Dessutom innehåller inte Pärsons skinka natriumglutamat (E621), vilket är en anledning att välja "köttfärsen" i stället för den billigare ICA. Själv blandar jag och ger beroende på humör. Ibland står jag ut med "köttfärs" och ibland står jag ut med glutamat.
Heinz ketchup är den enda som kommer fram på mitt bord. Ingen annan har lyckats matcha dem smakmässigt, även om den är hutlöst mycket dyrare än annan ketchup.
Jag äter hellre nötkött än fläskkött. Jag väljer kotlett före karré. Gott före mindre gott. Det är viktigt. Däremot, när man handlar mat för 1 300:- utan att man känner att man har köpt något, ja, då är det kanske bättre att försöka se över sina vanor.
Jag tycker att det är ok att välja som jag gör, när man kan. Men jag känner också att jag skulle vilja ha bättre koll på exakt hur mycket dessa val faktiskt kostar mig per månad.
Mitt elavtal gick uppenbarligen ut i oktober. Jag fick också två erbjudanden från min leverantör om att fortsätta mitt elavtal med dem. Eftersom jag inte är så duktig på att ta tag i saker direkt, så har jag nu suttit med ett sånt där fint (billigt) tillsvidareavtal nu igen i typ 3-4 månader.
Nu har jag dock ringt och bett att få hem papper (?!) för att teckna ett rörligt avtal med min leverantör. På det sparas ungefär 20 öre per kilowattimme. Det blir ganska mycket pengar på ett år, bara av ren lathet.
Ja, så dundrade Riksbanken på med ännu en räntesänkning. Denna gång hänger Nordea på med hela sänkningen (till skillnad från förra gången). Tyvärr ligger 3-månadersräntan fortfarande lägre, men jag är ändå tveksam att binda på tre månader. Då tappar jag liksom snabbheten i den rörliga räntan, att det går att binda snabbt när man vill det. Eftersom den rörliga räntan verkar helt avskaffad, så går det ju inte heller att backa tillbaka till rörlig om man ångrar sig.
2,55 är 3-månadersräntan och 2,75 är den rörliga. Kanske börjar det bli dags att ta sig en rejäl diskussion med banken nu?
Det här med att ha en brist på likvida medel, visar sig ha en del fördelar. Jag vill först förtydliga vad jag i detta fall menar med likvida medel. Det är att det inte finns några pengar (eller väldigt lite) i plånboken eller på Visa-kortet (=lönekontot utan kredit). Om man inga pengar har där, så kan man inte göra av med några pengar. Det kan således vara en god idé att ha lite pengar i det likvida flödet, för att verkligen behöva tänka efter om det är värt besväret att ta ut pengar från sparkontot för att handla det där som man just insåg att man "behövde".
Nu har det ju de facto trillat in pengar i mitt likvida flöde, så det ekar inte så tomt längre. Men på något sätt så sitter det där i huvudet, att jag inga pengar har denna månad. Antalet Visa-transaktioner är således väldigt lågt hittills denna månad och det _känns_ väldigt bra. Egentligen ska man ju sätta undan till sig själv _först_, men det var verkligen inte möjligt denna månad. Däremot ser jag fram emot att kunna sätta undan en del pengar i slutet på månaden i stället.
Fördelningen av de pengarna får jag återkomma till, men en del kommer att åka in som amortering (då det vi får in borde överstiga det vi nallat från sparkontot) och en del kommer att åka in på sparkontot för att fylla på det vi har nallat av de senaste två månaderna. Visserligen planerat, men det är ändå tråkigt att behöva nalla från sparkontot.
Är det ok att behöva acceptera lägre lön och fler arbetstimmar i upphandlingens Sverige? Är det ok att gå ut i vild strejk för att man inte accepterar ovanstående? Är det ok att sopor samlas på hög, med alla problem som det kan medföra?
Soptunnan börjar ju onekligen bli full nu, men jag klarar mig säkert i en vecka till. Dessutom kan jag själv plocka mina soppåsar i en svart sopsäck, lägga den i bilen och åka till soptippen med den. Det är inget jag skulle tycka var kul, men det går ju.
Jag skulle inte vilja vara sopåkare i alla fall. Varken med de nya lönerna/arbetstiderna eller de gamla.
