Den förbannade lappen...

Det har blivit en del VAB:ande den senaste månaden med allt vad det innebär. Tyvärr är det ju återigen så att man ska hålla reda på papper. Och är det något som familjen Krona tycker väldigt illa om att hålla reda på, så är det papper :-)

Man ska anmäla till fritids/dagis och jobbet. Försäkringskassan ska ha sitt också. Sedan ska man fylla i på jobbet att man har varit borta så att man kan få mindre lön. Sedan ska man gärna tajma in begäran om ersättning från Försäkringskassan (vilket familjen Krona gärna gör på internet) och slutligen ska man fylla i den där lappen (som vid det här laget har blivit typ 4 lappar) som man sedan ska bära till fritids/dagis för påskrift för senare befordran till brevlådan och Försäkringskassan.

Jag förstår _verkligen_ varför det där lappeländet kom till, men för mig som aldrig har fuskat, aldrig kommer att fuska och inte ens tänker tanken på att fuska med VAB, så anser jag mig ha rätten att kalla det för den förbannade lappen. För det är precis vad det är. Borta är den också...

När anställningstryggheten blir ett hinder

Jag tillhör den kategori av människor som tycker att anställningstryggheten är något att värna om. Jag inser att man inte kan använda sig av LAS 100% alla gånger, men jag tycker ändå att om man ska ha reglerna, så ska de följas i så stor utsträckning som möjligt. Reglerna är till för att skydda individen och det kan jag tycka är helt rätt. Hur det fungerar i praktiken är en helt annan fråga även om min erfarenhet är att det inte fungerar.

För att knyta an till rubriken, så måste jag ju förklara vad jag menar med detta och varför jag (som ändå brukar tycka att individens skydd är något att värna om) nu skriver något sådant. Jo, för när jag nu funderar kring om det är rätt att byta jobb just nu, så är min egen anställningstrygghet ett av hindren. Om jag hade haft en (eller kanske tre) månaders uppsägningstid, så kanske jag hade låtit bli att ta med det som en faktor i mina funderingar kring ett eventuellt jobbyte. Men när vi är (på väg in) i en lågkonjunktur, så blir det helt plötsligt en faktor som för mig får väldigt stor betydelse. Hade jag haft en månads uppsägningstid, så får jag ju med största sannorlikhet en månads uppsägningstid på det nya stället också. Det hade inte blivit någon skillnad och jag hade kanske vågat ta steget. Nu känns det som en väldigt stor risk att ta eftersom jag riskerar att åka ut i princip i samma andetag som jag kommer in. Det kan vända väldigt snabbt och även om de behöver mig idag, så kan det se helt annorlunda ut om tre månader när uppsägningstiden är slut. Med min förra arbetslöshet i mycket färskt minne, så känner jag just nu att risken är för stor att ta. Vem vet, om en vecka kanske jag känner annorlunda (man ska ju hitta ett nytt jobb också), men idag är min anställningstrygghet helt klart ett hinder när och om jag skulle få för mig att byta jobb.

Räntan har gått ner :-)

Nog för att ni alla är medvetna om att räntan har sjunkit, så känns det så bra när man också ser det på låneavin. Min har minskat med knappt 900:- bara sedan förra månaden. Detta gäller då endast bolånet. Det är kanske inte så konstigt ändå att man tycker att det blir mindre pengar över varje månad.

Jag är ju inte den som är snabbast på att göra en månadssammanställning direkt. Faktum är att jag har haft ambitionen att göra det ända sedan jag började blogga och har fortfarande inte lyckats en enda gång :-) Jag får väl se om jag lyckas göra en årssammanställning i stället och därefter fixa månadssammanställningar nästa år. Det är ju bra att ha ambitioner, eller hur?

"#¤%&/(/&%¤#

Förlåt, inte svära ;-)

Fastighetsdeklarationen är nu inlämnad, även om jag starkt övervägde att låta bli när det var näst intill omöjligt att lämna in den på Skatteverkets sajt. Det gick att logga in och fylla i uppgifterna, men att ändra tre punkter, var tillräckligt lång tid för att sajten skulle tycka att man var utloggad (=logga in igen och börja om från början) eller när man väl fick skicka så var det för många inloggade och man skulle därför försöka senare.

Den vanliga deklarationen klarar sajten av, men en sketen fastighetsdeklaration går den under för. Buuuu för skatteverkets sajt :-(

"Förslag" till fastighetstaxering

Jag hade helt och hållet, komplett, totalt glömt bort detta med fastighetstaxeringsförslaget. Tyvärr inser jag ju att jag borde fylla i eländet och skicka in det också. Det finns kryss att sätta som ändrar förutsättningarna åt båda hållen. Varför måste man hålla på med sånt här elände? Är taxeringsvärdet på ca 2,5 miljoner inte elände nog???

Planering planering planering

Det är bara att inse att planering inte verkar vara min starkaste sida. Jag menar, det _går_ ju att köpa SL-kort innan det gamla går ut, men varför? Idag kom jag till stationen för att åka tunnelbana. Jag skulle bara köpa kortet först, men vad händer? Butiken är inte öppen och eftersom det på denna station finns just en butik, så kan man inte köpa kort i spärren heller.

Jag väntade tålmodigt i några minuter, innan jag insåg att jag ju faktiskt kan bli stående här halva dagen. En SMS-biljett för 30 spänn inhandlades lite raskt och färden fortsatte. I tankarna fanns naturligtvis att jag ju hade kunnat köpa kortet i fredags (eller lördags eller söndags eller vilken annan dag som helst förra veckan) och på så sätt undvikit hela situationen...

Ekonomisk visdom

I dessa ekonomiska kristider har yngsta barnet idag hävt ur sig följande små saker.

"Jag vill åka dit där det är varmt hela tiden" (= önskemål om att resa utomlands till sommaren.)

"Jag vill faktiskt åka flygplan. Vi har faktiskt aaaaaaaldrig åkt flygplan." (Sant, men vi har inte riktigt prioriterat varken flygning eller resande utomlands).

Jag försöker parera lite med att det kostar en massa pengar att åka utomlands och då kommer följande lilla ekonomiska "visdom" hoppandes ur munnen: "Men du kan ju betala med kortet".

Jag har kanske inte riktigt lyckats förmedla att kortet också är riktiga pengar och att dessa faktiskt tar slut, så nu är det kanske dags för lite ekonomiska lektioner =)

Onödiga påminnelseavgifter

Insåg igår att jag hade två räkningar som borde ha betalats kring mitten av oktober och som förmodligen kommer att generera två mycket onödiga påminnelseavgifter à 50:-. Jag avskyr företag som skickar räkningar efter det att man betalat räkningarna och som sedan förfaller till betalning inom 10-12 dagar. Ja, jag vet att problemet och felet är helt och hållet mitt, men det är ju lika surt varje gång i alla fall. Detta fenomen brukar drabba oss någon eller ett par gånger per år. Denna gång är det skolfotona som är orsaken...

Riksbanken sänkte idag, Nordea på måndag

Idag sänkte, som bekant, Riksbanken räntan med 0,5%-enheter. Nordea följer efter, i alla fall en bit på vägen. Den rörliga räntan sänker de med endast 0,25%-enheter. För mig som naturligtvis inte förstår komplexiteten i hela den här bankräntehistorien, så tycker jag att det är riktigt snålt. Från 3-månadersräntan till 5-årsräntan sänker de med 0,5%-enheter. Detta leder till att den lägsta räntan idag går att finna på 2- och 3-årsräntan med 5,19%. Därefter följer 4-årsräntan och 5-årsräntan. Dyrast är 1-årsräntan.

Det ska bli intressant att se hur övriga banker gör...

Räntesänkning :-)

Enligt uppgifter i tidningar och från Nordeas hemsida, så sänker de den rörliga räntan med 0,5 procentenheter imorgon. Därmed rör sig räntan under 6% igen och som innehavare av relativt stora lån så känns det naturligtvis jättebra och då talar jag bara ur "min-egen-plånboks"-perspektivet.

Dyrare huslån

Det kommer kanske inte som någon chock för de flesta att boräntorna har ökat, inte för oss heller. Räntekostnaden för våra huslån har gått upp med ca 1 800:- per månad sedan i januari. Skulden för dessa lån har under samma period minskat med dryga 10 000:-. Tilläggas kan att en del av kostnadsökningen beror på att bindningstiden har gått ut för ett lån som hade drygt 3% i ränta och att den räntan nu ligger rörlig. Kostnaden är också utan skatteavdrag.

Vi har ytterligare ett huslån som inte är medräknat ovan, som kommer av renoveringen. Det är en bokredit, där man endast betalar för det som utnyttjats. Räntan på den är rörlig och uppgår i dagsläget till ca 1 000:- per månad.

Det kanske är dags att fundera ytterligare på att genomföra den där jämkningen som jag pratade om i början på året och som bara är en i raden av saker som jag borde ha gjort något åt för länge sedan.

Bättre uppföljning

Jag måste bli bättre på uppföljning. Jag plitar ofta ner siffrorna, men kommer inte riktigt i mål. Tänk om jag egentligen lever över mina tillgångar? Tänk om jag har lika dålig koll som familjerna i Lyxfällan? Jag kanske bara har inbillat mig att det går ihop och att jag har bra koll. Egentligen kanske skulderna ökar mer än renoveringen och sparkapitalet kanske minskar och minskar???

OK, nu är det ju verkligen så att sparkapitalet minskar, men det har ju andra orsaker än att jag håller på och bränner pengarna på fel saker.

Jag kanske skulle göra en budgettavla och se vart pengarna verkligen tar vägen ;-)

Rusar till banken och hämtar ut en massa tusenlappar för att kunna göra det visuellt...

Koll?

Ju mer koll jag får på vår ekonomi, desto mindre koll tycker jag att jag har. Dessutom upplever jag mer och mer att vi har dålig ekonomi. Inte dålig som i att vi inte går runt, att inkomsterna inte täcker utgifterna, utan mer dålig som i feldisponerad. Dessutom känns varje förändring som att försöka vända en Silja Line-färja på en tioöring. Vi har ju den ekonomi som vi har idag. Vi vet på ett ungefär vad det är som vi vill ha och vad som är viktigt för oss att behålla. Det som känns bökigt, är ju _hur_ man ska göra för att vända den där gigantiska färjan snabbt.

Om vi helt plötsligt får minskad inkomst (t ex på grund av arbetslöshet eller sjukdom) så vet vi på ett ungefär hur vi ska göra. Det är ju bara att klippa allt som verkligen inte är nödvändigt så fort som möjligt för att snabbt strama åt utgifterna.

Situationen vi sitter i just nu är mer att få till de rätta prioriteringarna. Det känns mycket som om vi gör olika saker pga gammal vana. Sedan kommer det in saker som vi kanske hellre skulle vilja göra/ha och då är pengarna redan slut. Det känns som om det har blivit lite för mycket föra över pengar till sparkontot för att senare i månaden föra tillbaks dem igen. Visst, det funkar ju också, men då känns det ju meningslöst att spara undan pengarna till att börja med.

Jag vet bara inte i vilken ände vi ska börja. Det är ju inte så att vi står i ruta ett direkt, utan nu har vi ju det bagage vi har och står mer i ruta 5467 eller nåt och utgångsläget är inte från noll utan från nu.

Jag känner ett behov av förändring, men vet bara inte hur...

Nytt taxeringsvärde

I dessa tider känns det tryggt att veta att kåkens taxeringsvärde är 2,4 miljoner och antagligen ännu högre eftersom det pågått renoveringar här. Ska man lita på skatteverkets uppgifter, så borde kåken vara värd någonstans kring 3,2 miljoner. Detta ger en belåningsgrad på cirka 60%. Tyvärr tar jag gärna de där uppgifterna med en nypa salt, då de är ungefär lika sanningsenliga och verklighetsförankrade som vilken seriefigur som helst.

I dagsläget och ett tag framöver, kan det mycket väl vara så att taxeringsvärdet kommer att utgöra en större andel än 75% av värdet. Kanske för att kompensera för det antal år då taxeringsvärdet har legat en bit under 75% av värdet.

Idag är jag verkligen glad över att betala 6 000:- om året i fastighetsavgift i stället för 24 000 i fastighetsskatt...

E-post från Google Adwords

Idag har jag mottagit ett e-postmeddelande från Google Adwords där de snällt förklarar att de har fel kontokortsuppgifter på mig och att de därför har dragit in mina annonser. QUÉ?????

Dessutom hade de skickat det till en e-postadress som jag aldrig använder i samband med Google eller Blogger. Är det någon som tycker att jag ska skicka över mitt kontokortsnummer?

Digitalpiano

Jag skulle vilja ha ett digitalpiano. Fördelarna jämfört med ett vanligt piano, är att det är något mindre och man kan använda hörlurar så att man slipper störa någon. Problemet är, att jag inte riktigt vet hur mycket jag skulle använda pianot. Det skulle säkert vara kul och jag skulle säkert spela ganska mycket i början, men sedan då. Kanske skulle barnen få upp ögonen för pianot också, men det är ändå ett rätt så stort inköp.

Jag vill gärna spela, men frågan är som sagt, hur mycket spelat skulle det bli per krona? ;-)

6 000 kronor per månad

Det är den summa vi skulle behöva amortera för att vara skuldfria före pensionen. Tanken kommer naturligtvis av att jag läste detta inlägg hos Per Penning. Nu ligger ju inte amorteringen upplagd på det sättet för ett vanligt bolån (inte för oss i alla fall). Nu amorterar vi ju lite och den kommer ju att öka med åren. Sett ur perspektivet ovan (6 000:- per månad), så känns det ju lite mastigt att ha dragit på sig ett så stort huslån. Fast å andra sidan känner jag mig inte direkt orolig heller, eftersom att jag inte har någon egentlig plan på att vara skuldfri före pensionen. Det vore ju roligt, trevligt och bra, men inte det slutliga målet.

Fast vem vet, det kan ju ändras med tiden. Det finns en hel del trevliga och mindre trevliga tankar och funderingar som har dykt upp i samband med mitt eget, men kanske framför allt med andras, ekonomibloggande. Nya tankar och nya perspektiv är väl aldrig fel och kanske kan man lära sig något på vägen.

Jag brukar tänka att man ska fatta beslut om sin ekonomi baserat på så mycket fakta som man kan. Sedan fattar man ett medvetet beslut. Det kan vara ett dumt beslut, eller fel beslut, men känner man till fakta och risker, så har man ändå valt att fatta beslutet. Omvärldsfaktorer som man inte helt kan påverka kan naturligtvis spela in, men det är också en del av spelet. Tyvärr kan fel beslut ibland få väldigt stora konsekvenser, men så är det ju med det mesta i livet.

Vansinne för 49,90

För 49,90 får man uppskattningsvis 10 minuter av ren njutning, men samtidigt är det ju lätt att inse att det är fullständigt vansinnigt att betala nästan 100 :-/liter för glass. Det behöver man ju inte vara något ekonomiskt geni för att inse. Men himmelskt god är den. Favoriten just nu heter Chocolate Fudge Brownie och den som är på bilden är inte heller tokig :-)

Ska vi gå ut och prata ihop oss lite....

Jag har följt Lyxfällan sedan starten, men som en del andra så har jag tröttnat lite på konceptet. En sak som jag undrar över, är om det verkligen ingår i formatet _exakt_ vad man måste säga i olika skeden av programmet. Det hade ju kunnat vara lite uppfriskande med två nya programledare, men allvarligt talat, måste de också gå ut och prata ihop sig lite ett par gånger under programmet? Detaljer kanske, men helt klart något jag hakat upp mig på :-) Saknar Charlie och Mattias och tycker att de nya programledarna känns som dåliga kopior i ett format som vi numera kan utan och innan. Är formatet verkligen så låst att man inte kan komma med något nytt???

Att vara en orolig själ

I dessa bistra ekonomiska tider är det inte särskilt roligt att vara en orolig själ. Precis som så många andra har jag sett inkomsterna öka de senaste åren, skatten har sjunkit, avgifter har höjts, fastighetsskatten har sänkts drastiskt, matpriserna har gått upp, bensinpriset har skjutit i höjden, räntorna har gått upp och nu säger det bara krasch, bom, brak...

Är det ok om man inte riktigt hänger med i svängarna? Om man står här lite försiktigt bredvid och tittar på, inte särskilt förvånad, men ändå med hakan någonstans i närheten av fotknölarna.

I procent av husets värde så är vi inte högt belånade. Vi har en bit upp till den nivå som skulle leda till topplån. Fast vadå? Bara för att senaste värderingen nämnde siffror i närheten av 3,5 miljoner, så betyder det ju ändå ingenting. Det är ju bara en fiktiv siffra. I förhållande till den siffran så ligger vi på mellan 50 och 60 procents belåning och det är ju ingen fara. Eller? Om vi tar det fiktiva värdet och drar av 20% (vilket är den siffra det mest pratas om i media när vi pratar sjunkande villapriser i Stockholm) så hamnar vi på 70-75% belåning och det är ju genast en mer bekymmersam siffra. Om dessutom det fiktiva värdet var fel från början, så kanske vi egentligen ligger på 90% belåning, utan att egentligen veta om det.

Jag tror att vi ökar amorteringstakten en aning. Inte för att det gör så stor skillnad egentligen. Men det känns i alla fall bra att amortera och om det finns några saker med vårt "låneliv" som jag ångrar, så är det att vi inte amorterat mer och att vi inte band räntan på längre tid när de bundna räntorna låg på 3,5%. Men det är ju så himla lätt att vara efterklok :-)