För 49,90 får man uppskattningsvis 10 minuter av ren njutning, men samtidigt är det ju lätt att inse att det är fullständigt vansinnigt att betala nästan 100 :-/liter för glass. Det behöver man ju inte vara något ekonomiskt geni för att inse. Men himmelskt god är den. Favoriten just nu heter Chocolate Fudge Brownie och den som är på bilden är inte heller tokig :-)
Jag har följt Lyxfällan sedan starten, men som en del andra så har jag tröttnat lite på konceptet. En sak som jag undrar över, är om det verkligen ingår i formatet _exakt_ vad man måste säga i olika skeden av programmet. Det hade ju kunnat vara lite uppfriskande med två nya programledare, men allvarligt talat, måste de också gå ut och prata ihop sig lite ett par gånger under programmet? Detaljer kanske, men helt klart något jag hakat upp mig på :-) Saknar Charlie och Mattias och tycker att de nya programledarna känns som dåliga kopior i ett format som vi numera kan utan och innan. Är formatet verkligen så låst att man inte kan komma med något nytt???
I dessa bistra ekonomiska tider är det inte särskilt roligt att vara en orolig själ. Precis som så många andra har jag sett inkomsterna öka de senaste åren, skatten har sjunkit, avgifter har höjts, fastighetsskatten har sänkts drastiskt, matpriserna har gått upp, bensinpriset har skjutit i höjden, räntorna har gått upp och nu säger det bara krasch, bom, brak...
Är det ok om man inte riktigt hänger med i svängarna? Om man står här lite försiktigt bredvid och tittar på, inte särskilt förvånad, men ändå med hakan någonstans i närheten av fotknölarna.
I procent av husets värde så är vi inte högt belånade. Vi har en bit upp till den nivå som skulle leda till topplån. Fast vadå? Bara för att senaste värderingen nämnde siffror i närheten av 3,5 miljoner, så betyder det ju ändå ingenting. Det är ju bara en fiktiv siffra. I förhållande till den siffran så ligger vi på mellan 50 och 60 procents belåning och det är ju ingen fara. Eller? Om vi tar det fiktiva värdet och drar av 20% (vilket är den siffra det mest pratas om i media när vi pratar sjunkande villapriser i Stockholm) så hamnar vi på 70-75% belåning och det är ju genast en mer bekymmersam siffra. Om dessutom det fiktiva värdet var fel från början, så kanske vi egentligen ligger på 90% belåning, utan att egentligen veta om det.
Jag tror att vi ökar amorteringstakten en aning. Inte för att det gör så stor skillnad egentligen. Men det känns i alla fall bra att amortera och om det finns några saker med vårt "låneliv" som jag ångrar, så är det att vi inte amorterat mer och att vi inte band räntan på längre tid när de bundna räntorna låg på 3,5%. Men det är ju så himla lätt att vara efterklok :-)
Här sitter jag och önskar att jag hade en rejäl sudd med "starta eget"-pengar eller "säg upp dig från jobbet utan att behöva bry dig om ekonomin"-pengar eller..... ja, ni förstår säkert. Jag känner mer och mer att jag befinner mig på helt fel plats på jobbet. Samtidigt känner jag att jag privatekonomiskt sitter i den berömda rävsaxen. Jag är beroende av inkomsten jag har nu (ok, inte riktigt, men nästan) för att kunna bo kvar där jag bor och fortsätta leva ungefär det liv jag vill. Det stora problemet är bara att "jobbproblemet" börjar ta överhanden.
Ja, men byt jobb då!!! Jo, det är ett väldigt bra tips, men det känns inte riktigt så enkelt. Förutom att byta den rent fysiska arbetsplatsen, så skulle jag vilja byta inriktning på det jag håller på med. Behöver jag säga att min erfarenhet av det jag vill byta till, inte är så där fruktansvärt lång. Det gör att jag nästan är tillbaka på nybörjarlistan hos arbetsgivarna. Det är i alla fall min erfarenhet.
Jag har inget solklart mål med min "karriär". Jag vill ha ett jobb som jag trivs med och som är roligt och där jag kommer till min rätt. Jag känner mig väldigt felplacerad just nu. Jag kan göra det jag gör, men det är inte det som jag gör bäst.
Det är väl bara att börja leta och se vad som finns där ute. Tyvärr (ibland) är jag en trygghetssökare och att byta jobb i början av en lågkonjunktur är inte alltid en god idé.
Pengar pengar pengar. Tänk om jag hade varit lite mer ekonomiskt "klok" när jag var yngre...
Jag har varit mobiltelefonkund hos Telenor i ett par år nu. Det har fungerat bra, tills det har varit dags att lämna Stockholm. Nu har det varit ganska mycket strul de senaste månaderna, så jag börjar faktiskt tröttna. Det jag funderar på nu, är Telia. De har jag aldrig varit mobilkund hos förut. Det gäller bara att försöka överblicka priserna. Precis som i elbranschen, så är väl inte telebranschen särskilt känd för enkla jämförspriser.
Även bredbandet kan få sig en liten känga. Sedan uppköpet för ca 1 år sedan så har det bara gått utför för Alltele. TDC var mycket bättre, men frågan är ju bara vad man ska ha i stället. Kanske är det liksom same same och det kanske inte spelar någon roll, för ingen kan ju ändå hålla vad de "lovar".
Det var några år sedan va? Schablonmässigt har det ju räknats på 1:-/kWh när man har beräknat årskostnaden för elen.
Jag har haft bundet elpris ganska länge och tecknade mig för ett 6-månadersavtal som uppenbarligen är på väg att gå ut nu. Jag har därför fått hem ett erbjudande om nytt elavtal. Allt till det facila priset av 125,25 för ett 5-årsavtal till 128,38 för ett 2-årsavtal. ERBJUDANDE???
Jag skulle mer vilja kalla det ett rån :-)
Nu blir det till att dammsuga nätet på olika elbolags priser. Det tråkiga är väl att det mest känns som om priset kan gå uppåt. Jag har varit supernöjd med detta elbolag, men jag är rädd för att vår relation börjar närma sig sitt slut.
Är det någon som har ett tips, så tipsa på? Fortum, Vattenfall och Eon är inte så värst aktuella. Kanske kan jag bli mutad, men då krävs ett pris på under en spänn per kilowattimme och det är just nu inte särskilt sannolikt :-)
Jag har idag varit och handlat födelsedagspresenter till en tjej som snart ska fira sin födelsedag. Jag inhandlade en kofta, ett par jeans, en tröja, ett träningsset (tröja + byxa) och en liten bok. På prislappen stod det ungefär 800:-. Är jag en väldigt dålig mamma nu? Jag har köpt tråkiga och för billiga presenter! Vem säger det? Jo, jag. Jag kom på mig själv, när jag sprang runt och letade efter "den perfekta presenten", med att tänka att det var tråkiga presenter och att de inte kostade vrålmycket pengar. Vad är det för värderingar egentligen? Ibland undrar jag vad allt detta kommer ifrån. Varför har jag svårt att hitta bra, roliga och lämpliga presenter till min egen dotter? Jo, för hon har redan "allt".
Vissa av mina egna födelsedagar minns jag särskilt tydligt. Jag minns dockan jag fick när jag fyllde 7. Den hade jag önskat mig länge och mycket mycket innerligt. Jag minns inte till vilken födelsedag det var som jag fick min stereo, en efterlängtad skiva, nya gardiner osv, men jag minns att jag önskade och längtade.
Mina barn behöver inte önska och längta, de får "allt" ändå. Usch och fy och blä vilket rysligt liv. Det här är inte vad jag vill ge mina barn. Skärpning nu Fru Krona ;-)
PS. Behöver jag säga att hon har önskat sig kläder??? DS.
Läste lite på Expressens sajt och hittade då en artikel om Penningborg. Detta ska vara ett spel om ekonomi för 5-7-åringar. Jag kikade in lite snabbt och tyckte i alla fall att det verkade "gulligt". Det verkar vara Danske bank som ligger bakom.
Bu eller bä?
Uppehållet i bloggandet blev något längre än vad jag hade tänkt mig, men så blir det ibland. Det blir spännande att se om jag har några läsare kvar.
Det har onekligen varit en mycket intressant period rent ekonomiskt. Vi har ju ägnat en del av sommaren åt renovering, och då är det ju mest ett stort svart hål som suger slantarna rakt ut i atmosfären. Vi har fortfarande några tunga poster kvar innan vi är klara, men sedan känns det som att det får dröja ett tag innan det blir dags för någon dyrare renovering igen.
Familjen Krona har således ökat på lånen en del. Helt och hållet planerat, men samtidigt är det ju alltid tungt att öka på den stora skuld man redan har.
Jag har också ägnat en del tid åt Per Pennings förträffliga excelark ÜberExcel 1.0. Ett mycket väl ihopknåpat ark, som ger mycket god överblick. Trots att det för min del inte är helt färdigifyllt, så har det redan gett mig en bättre överblick än den jag fick i mitt eget excelark. När som helst ska jag nog lyckas prestera en månadssammanställning också ;-)
Problemen med bilen har fortsatt, men då den nu är godkänd i besiktningen, så har vi spenderat några penningar på att få den att fungera mer problemfritt under det närmaste året. Tyvärr har vi fått problem även med andra bilen, så den försvinner snart in på verkstaden under en period. Då försäkringsbolagen inte avgjort vållandefrågan än, så vet vi just nu inte om det kommer att kosta 5 000 spänn eller om vi klarar oss undan med blotta förskräckelsen. Plåt går trots allt att laga.
Mycket intressant ekonomisk period har det ju varit rent allmänt, med höjda priser, räntor och sjunkande börs. Jag känner att jag till viss del har "haft huvudet i sanden" under den här perioden. Jag har helt enkelt inte orkat ta in allt. Nu sitter jag dock här och försöker ta lite nya tag för att få fart på sparande och amorteringar. Jag inser att jag är lite "sent ute" i mina förberedelser för sämre tider, men bättre sent än aldrig :-)
Jag ber om ursäkt för den sporadiska uppdateringen av bloggen. Det är inte så att jag saknar idéer, bara tid. Det är mycket på jobbet samtidigt som det är mycket privata engagemang och det blir inte så mycket tid över.
Jag har inte tröttnat, men det fortsätter nog att vara lite sporadiska uppdateringar en tid framöver :-)
Som jag skrivit lite om tidigare, så är denna månad mer eller mindre en ekonomisk katastrof (endast med mina egna mått mätt). Renoveringskontot är just nu ett gigantiskt svart hål, som i alla fall till ytan ser relativt bottenlöst ut. Bara idag har jag handlat tapeter, lim och tillbehör för en knapp tusenlapp, plus färg med tillbehör för ungefär lika mycket. Nåja, det är nödvändigt och det blir bra och det finns pengar till det och är helt frivilligt, så jag ska inte klaga.
Insåg dessutom att vi är bortbjudna på fest om en vecka och att min garderob är tom. Inte bara så där som man kan säga när man står där och bläddrar i alla kläder i garderoben och ändå inte hittar något, utan den är verkligen tom på den sortens plagg i rätt storlek. Klädshopping är verkligen INTE min favoritsysselsättning, men jag kom i alla fall hem med en trevlig klänning från Esprit. 800 spänn gick den på, men jag hittade verkligen INGEN annan som ens var värd att prova. Underkläder och strumpor var jag också tvungen att köpa, men tack och lov inga skor, så där gick en tusenlapp till på kläder.
Det ser inte så lysande ut på ekonomifronten den här månaden heller. Vi har en del löpande renoveringskostnader som vi betalar denna månad (ca 5 000:-), vilket ger ett mindre utrymme för vårt mer eller mindre oplanerade sparande. Detta i kombination med några andra större utgifter gör att det totalt sett för månaden, blir ungefär 0:- kvar. Då har vi, förutom amorteringar på bil- och huslån, i princip inte sparat en krona. Det känns dystert, samtidigt som renoveringskostnaderna ändå är relativt frivilliga.
Det känns som om det blir lite "svajigt" i ekonomin hos familjen Krona framöver. Det ligger en stor renovering nu under sommaren, som kommer att öka på vårt bostadslån med en ännu okänd summa pengar. Det borde landa någonstans mellan 100 000:- och 150 000:-, vilket självklart genererar högre ränta som ska betalas varje månad. Renoveringen är dock nödvändig, även om man naturligtvis kan välja billigare och dyrare saker.
Idag höjde Nordea den rörliga räntan igen. Även denna gång med 0,03 %-enheter. Vadan detta småduttande? Vissa fenomen begriper jag mig bara inte på.
0,03 %-enheter höjde Nordea räntan med förra veckan. Kanske inget konstigt i sig och de är inte ensamma. Höjningen beror väl sannolikt på att förväntningarna på Riksbanken är att de ska höja räntan inom en snar framtid. Eller?
Jag är inget nationalekonomiskt snille, men i den förenklade världen så har i alla fall jag fått lära mig att reporäntan och den rörliga räntan brukar gå hand i hand. Det ska bli spännande att se hur stor Riksbankens höjning blir och om de 0,03 %-enheterna avräknas vid det tillfället, eller om de ligger helt utanför.
Kanske är det "gamla" höjningar som vi kunder har sluppit ta del av? Näe, så kan det väl knappast vara? Inte är det första gången heller. Finns det någon med mer nationalekonomiskt sinne där ute som kan förklara begreppen?
Att se skulderna minska är ju egentligen fantastiskt roligt. Även om inte amorteringen påverkar månadskostnaden särskilt mycket på kort sikt, så är det både upplyftande och roligt att se när skulderna minskar.
Det är inte så länge sedan jag skrev om att vi passerade 100 000 på billånet. I samband med nästa betalning så passerar vi 90 000. Det känns superskönt.
Det har varit lite lite action här inne på sistone. Det beror bl a på att jag har haft så fruktansvärt mycket att göra. Kort sagt har det varit helt hysteriskt. I kombination med att det inte har hänt så mycket på ekonomifronten (förutom bilen) så har jag inte heller haft så mycket att skriva om.
Bilen blev ju mycket riktigt underkänd vid kontrollbesiktningen härom dagen. Kostnaden för att reparera den är fortfarande okänd, men det verkar bli så pass "billigt" att det är ok att reparera den och ha en lite mer långsiktig plan på en ersättare. Nu gäller det bara att genomföra planen för ny bil också. Det är lätt att planera och drömma, men lite jobbigare att genomföra.
Nu är det ju självklart att man kan välja billigare och dyrare aktiviteter till sina barn. Jag ska väl vara innerligt glad att barnen inte spelar hockey eller rider, för vad jag har förstått så är dessa sporter relativt dyra att utföra. Dessutom är inte mina barn så stora att de har några direkta "krav" på aktiviteter. Ändå sitter vi här och betalar en hel del pengar till just aktiviteter.
Liten har fått aktiviteter för 550:- denna termin. Stor har spenderat hela 3 000:- och då är inte "utrustningen" medräknad. Nu är det inga stora materialsporter det gäller, men det har säkert gått åt några hundralappar till till utrustningen. Tillkommer gör också transporter till och från aktiviteterna. Det går alltså åt ett antal tusenlappar per termin till barnens aktiviteter. Det är inget fel med det, familjen Krona har råd att betala dessa aktiviteter (i alla fall just nu). Ändå är det inga särskilt märkvärdiga aktiviteter.
Det är nyttigt att summera olika poster i sin ekonomi för att få lite perspektiv på saker och ting. Saker som egentligen är uppenbara, men som det är lite för lätt att ta för givet när man har en bra ekonomi :-)
Eftersom minnet har svikit mig och jag glömt att köpa nytt busskort, så får jag offra 30:- på att köpa en SMS-biljett innan jag ska kliva på bussen imorgon. Det känns verkligen som en helt onödig utgift, men det finns ingen annan lösning som är tillräckligt bra om jag ska komma fram till jobbet i tid. Jo, ledig skulle jag ju kunna vara förstås :-) men jag tror inte att det skulle uppskattas med så kort varsel.
Förresten, så står bilen ensam och ledsen i carporten just nu. Själv får jag gå och åka buss medan jag väntar på verkstadsbesök och ny besiktning, samt drömmer om en ny bil ;-)
Idag trillade månadens räkning från Fortum ner i brevlådan. Egentligen inget märkvärdigt om det inte var för brevet som följde med själva räkningen. Där annonserar Fortum att de minsann tänker fakturera mer sällan. Detta är dessutom beroende på hur mycket man betalar till den Fortumska kassan varje år.
Eftersom jag sedan länge har lämnat Fortum som elkund (av principskäl), så hamnar jag i kategorin mindre än 7 000:- per år, vilket gör att Fortum tycker att jag bara ska få en faktura fyra gånger per år. Nu kan man ju tycka att jag är löjlig, men jag gillar att få fakturan månadsvis för att det helt enkelt är enklare för mig.
Om jag skulle gå tillbaka till Fortum som helkund, så skulle jag hamna i kategorin mer än 18 000:- per år och då skulle jag också fortsättningsvis bli fakturerad varje månad.
Eftersom det hela har ett behjärtansvärt syfte (= att spara papper för att spara miljön), så kan jag tänka mig att gå över till e-faktura i stället. Men det är under förutsättning att den kommer varje månad. Det framgår inte riktigt av brevet, så jag får väl ta och lyfta luren och höra efter.
Det är inte dåligt vad man kan uppröras över en helt vanlig tisdag i maj :-)
Deklarationen är (självklart) inlämnad vid det här laget. Med ett år helt utan aktieaffärer, så fanns det egentligen inte så mycket att diskutera. Det var mest att kolla av att allt stämde och sedan trycka på knappen. Jag tillhör ju de "lyckliga" som aldrig har deklarerat på det gammelgamla sättet. Jag har alltid haft förtryckta uppgifter och numera är det faktiskt riktigt enkelt att deklarera. Även om man måste fylla i någon av de "förhatliga" bilagorna. Förra året fick jag in en fin K4, men t o m den gick ju att fylla i på nätet, så det var inget större problem.
Inkomst av tjänst, räntor in och ut och sedan var det i princip klart. I år studerade jag kanske siffrorna lite mer noggrant och det är ju ingen munter historia när man börjar räkna lite på avkastningen. Ungefär 1 200:- i ränta och 1 200:- i utdelning på fonderna. Vad den totala avkastningen blev förra året har jag (såklart) inte en susning om. Det tänkte jag dock gräva lite i, för att se om det blev plus eller minus förra året.
Jag återkommer igen till tanken på att jag har hyfsad koll, men har jag det egentligen? ;-)
Kanske skulle det vara en god idé att placera lite av sina surt förvärvade stålar hos Lindex. Det ser ut som om man får 6,4% ränta just nu. Insättningsgarantin gäller och om man anmäler ett konto för uttag så är det inte nödvändigt att plocka ut pengarna i butik.
Undrar om besöksstatistiken skjuter i höjden nu för att jag nämnde Lindex?
