Riksbanken sänkte idag, Nordea på måndag

Idag sänkte, som bekant, Riksbanken räntan med 0,5%-enheter. Nordea följer efter, i alla fall en bit på vägen. Den rörliga räntan sänker de med endast 0,25%-enheter. För mig som naturligtvis inte förstår komplexiteten i hela den här bankräntehistorien, så tycker jag att det är riktigt snålt. Från 3-månadersräntan till 5-årsräntan sänker de med 0,5%-enheter. Detta leder till att den lägsta räntan idag går att finna på 2- och 3-årsräntan med 5,19%. Därefter följer 4-årsräntan och 5-årsräntan. Dyrast är 1-årsräntan.

Det ska bli intressant att se hur övriga banker gör...

Räntesänkning :-)

Enligt uppgifter i tidningar och från Nordeas hemsida, så sänker de den rörliga räntan med 0,5 procentenheter imorgon. Därmed rör sig räntan under 6% igen och som innehavare av relativt stora lån så känns det naturligtvis jättebra och då talar jag bara ur "min-egen-plånboks"-perspektivet.

Dyrare huslån

Det kommer kanske inte som någon chock för de flesta att boräntorna har ökat, inte för oss heller. Räntekostnaden för våra huslån har gått upp med ca 1 800:- per månad sedan i januari. Skulden för dessa lån har under samma period minskat med dryga 10 000:-. Tilläggas kan att en del av kostnadsökningen beror på att bindningstiden har gått ut för ett lån som hade drygt 3% i ränta och att den räntan nu ligger rörlig. Kostnaden är också utan skatteavdrag.

Vi har ytterligare ett huslån som inte är medräknat ovan, som kommer av renoveringen. Det är en bokredit, där man endast betalar för det som utnyttjats. Räntan på den är rörlig och uppgår i dagsläget till ca 1 000:- per månad.

Det kanske är dags att fundera ytterligare på att genomföra den där jämkningen som jag pratade om i början på året och som bara är en i raden av saker som jag borde ha gjort något åt för länge sedan.

Bättre uppföljning

Jag måste bli bättre på uppföljning. Jag plitar ofta ner siffrorna, men kommer inte riktigt i mål. Tänk om jag egentligen lever över mina tillgångar? Tänk om jag har lika dålig koll som familjerna i Lyxfällan? Jag kanske bara har inbillat mig att det går ihop och att jag har bra koll. Egentligen kanske skulderna ökar mer än renoveringen och sparkapitalet kanske minskar och minskar???

OK, nu är det ju verkligen så att sparkapitalet minskar, men det har ju andra orsaker än att jag håller på och bränner pengarna på fel saker.

Jag kanske skulle göra en budgettavla och se vart pengarna verkligen tar vägen ;-)

Rusar till banken och hämtar ut en massa tusenlappar för att kunna göra det visuellt...

Koll?

Ju mer koll jag får på vår ekonomi, desto mindre koll tycker jag att jag har. Dessutom upplever jag mer och mer att vi har dålig ekonomi. Inte dålig som i att vi inte går runt, att inkomsterna inte täcker utgifterna, utan mer dålig som i feldisponerad. Dessutom känns varje förändring som att försöka vända en Silja Line-färja på en tioöring. Vi har ju den ekonomi som vi har idag. Vi vet på ett ungefär vad det är som vi vill ha och vad som är viktigt för oss att behålla. Det som känns bökigt, är ju _hur_ man ska göra för att vända den där gigantiska färjan snabbt.

Om vi helt plötsligt får minskad inkomst (t ex på grund av arbetslöshet eller sjukdom) så vet vi på ett ungefär hur vi ska göra. Det är ju bara att klippa allt som verkligen inte är nödvändigt så fort som möjligt för att snabbt strama åt utgifterna.

Situationen vi sitter i just nu är mer att få till de rätta prioriteringarna. Det känns mycket som om vi gör olika saker pga gammal vana. Sedan kommer det in saker som vi kanske hellre skulle vilja göra/ha och då är pengarna redan slut. Det känns som om det har blivit lite för mycket föra över pengar till sparkontot för att senare i månaden föra tillbaks dem igen. Visst, det funkar ju också, men då känns det ju meningslöst att spara undan pengarna till att börja med.

Jag vet bara inte i vilken ände vi ska börja. Det är ju inte så att vi står i ruta ett direkt, utan nu har vi ju det bagage vi har och står mer i ruta 5467 eller nåt och utgångsläget är inte från noll utan från nu.

Jag känner ett behov av förändring, men vet bara inte hur...

Nytt taxeringsvärde

I dessa tider känns det tryggt att veta att kåkens taxeringsvärde är 2,4 miljoner och antagligen ännu högre eftersom det pågått renoveringar här. Ska man lita på skatteverkets uppgifter, så borde kåken vara värd någonstans kring 3,2 miljoner. Detta ger en belåningsgrad på cirka 60%. Tyvärr tar jag gärna de där uppgifterna med en nypa salt, då de är ungefär lika sanningsenliga och verklighetsförankrade som vilken seriefigur som helst.

I dagsläget och ett tag framöver, kan det mycket väl vara så att taxeringsvärdet kommer att utgöra en större andel än 75% av värdet. Kanske för att kompensera för det antal år då taxeringsvärdet har legat en bit under 75% av värdet.

Idag är jag verkligen glad över att betala 6 000:- om året i fastighetsavgift i stället för 24 000 i fastighetsskatt...

E-post från Google Adwords

Idag har jag mottagit ett e-postmeddelande från Google Adwords där de snällt förklarar att de har fel kontokortsuppgifter på mig och att de därför har dragit in mina annonser. QUÉ?????

Dessutom hade de skickat det till en e-postadress som jag aldrig använder i samband med Google eller Blogger. Är det någon som tycker att jag ska skicka över mitt kontokortsnummer?

Digitalpiano

Jag skulle vilja ha ett digitalpiano. Fördelarna jämfört med ett vanligt piano, är att det är något mindre och man kan använda hörlurar så att man slipper störa någon. Problemet är, att jag inte riktigt vet hur mycket jag skulle använda pianot. Det skulle säkert vara kul och jag skulle säkert spela ganska mycket i början, men sedan då. Kanske skulle barnen få upp ögonen för pianot också, men det är ändå ett rätt så stort inköp.

Jag vill gärna spela, men frågan är som sagt, hur mycket spelat skulle det bli per krona? ;-)

6 000 kronor per månad

Det är den summa vi skulle behöva amortera för att vara skuldfria före pensionen. Tanken kommer naturligtvis av att jag läste detta inlägg hos Per Penning. Nu ligger ju inte amorteringen upplagd på det sättet för ett vanligt bolån (inte för oss i alla fall). Nu amorterar vi ju lite och den kommer ju att öka med åren. Sett ur perspektivet ovan (6 000:- per månad), så känns det ju lite mastigt att ha dragit på sig ett så stort huslån. Fast å andra sidan känner jag mig inte direkt orolig heller, eftersom att jag inte har någon egentlig plan på att vara skuldfri före pensionen. Det vore ju roligt, trevligt och bra, men inte det slutliga målet.

Fast vem vet, det kan ju ändras med tiden. Det finns en hel del trevliga och mindre trevliga tankar och funderingar som har dykt upp i samband med mitt eget, men kanske framför allt med andras, ekonomibloggande. Nya tankar och nya perspektiv är väl aldrig fel och kanske kan man lära sig något på vägen.

Jag brukar tänka att man ska fatta beslut om sin ekonomi baserat på så mycket fakta som man kan. Sedan fattar man ett medvetet beslut. Det kan vara ett dumt beslut, eller fel beslut, men känner man till fakta och risker, så har man ändå valt att fatta beslutet. Omvärldsfaktorer som man inte helt kan påverka kan naturligtvis spela in, men det är också en del av spelet. Tyvärr kan fel beslut ibland få väldigt stora konsekvenser, men så är det ju med det mesta i livet.

Vansinne för 49,90

För 49,90 får man uppskattningsvis 10 minuter av ren njutning, men samtidigt är det ju lätt att inse att det är fullständigt vansinnigt att betala nästan 100 :-/liter för glass. Det behöver man ju inte vara något ekonomiskt geni för att inse. Men himmelskt god är den. Favoriten just nu heter Chocolate Fudge Brownie och den som är på bilden är inte heller tokig :-)

Ska vi gå ut och prata ihop oss lite....

Jag har följt Lyxfällan sedan starten, men som en del andra så har jag tröttnat lite på konceptet. En sak som jag undrar över, är om det verkligen ingår i formatet _exakt_ vad man måste säga i olika skeden av programmet. Det hade ju kunnat vara lite uppfriskande med två nya programledare, men allvarligt talat, måste de också gå ut och prata ihop sig lite ett par gånger under programmet? Detaljer kanske, men helt klart något jag hakat upp mig på :-) Saknar Charlie och Mattias och tycker att de nya programledarna känns som dåliga kopior i ett format som vi numera kan utan och innan. Är formatet verkligen så låst att man inte kan komma med något nytt???

Att vara en orolig själ

I dessa bistra ekonomiska tider är det inte särskilt roligt att vara en orolig själ. Precis som så många andra har jag sett inkomsterna öka de senaste åren, skatten har sjunkit, avgifter har höjts, fastighetsskatten har sänkts drastiskt, matpriserna har gått upp, bensinpriset har skjutit i höjden, räntorna har gått upp och nu säger det bara krasch, bom, brak...

Är det ok om man inte riktigt hänger med i svängarna? Om man står här lite försiktigt bredvid och tittar på, inte särskilt förvånad, men ändå med hakan någonstans i närheten av fotknölarna.

I procent av husets värde så är vi inte högt belånade. Vi har en bit upp till den nivå som skulle leda till topplån. Fast vadå? Bara för att senaste värderingen nämnde siffror i närheten av 3,5 miljoner, så betyder det ju ändå ingenting. Det är ju bara en fiktiv siffra. I förhållande till den siffran så ligger vi på mellan 50 och 60 procents belåning och det är ju ingen fara. Eller? Om vi tar det fiktiva värdet och drar av 20% (vilket är den siffra det mest pratas om i media när vi pratar sjunkande villapriser i Stockholm) så hamnar vi på 70-75% belåning och det är ju genast en mer bekymmersam siffra. Om dessutom det fiktiva värdet var fel från början, så kanske vi egentligen ligger på 90% belåning, utan att egentligen veta om det.

Jag tror att vi ökar amorteringstakten en aning. Inte för att det gör så stor skillnad egentligen. Men det känns i alla fall bra att amortera och om det finns några saker med vårt "låneliv" som jag ångrar, så är det att vi inte amorterat mer och att vi inte band räntan på längre tid när de bundna räntorna låg på 3,5%. Men det är ju så himla lätt att vara efterklok :-)

Jag vill bli rik...NU!

Här sitter jag och önskar att jag hade en rejäl sudd med "starta eget"-pengar eller "säg upp dig från jobbet utan att behöva bry dig om ekonomin"-pengar eller..... ja, ni förstår säkert. Jag känner mer och mer att jag befinner mig på helt fel plats på jobbet. Samtidigt känner jag att jag privatekonomiskt sitter i den berömda rävsaxen. Jag är beroende av inkomsten jag har nu (ok, inte riktigt, men nästan) för att kunna bo kvar där jag bor och fortsätta leva ungefär det liv jag vill. Det stora problemet är bara att "jobbproblemet" börjar ta överhanden.

Ja, men byt jobb då!!! Jo, det är ett väldigt bra tips, men det känns inte riktigt så enkelt. Förutom att byta den rent fysiska arbetsplatsen, så skulle jag vilja byta inriktning på det jag håller på med. Behöver jag säga att min erfarenhet av det jag vill byta till, inte är så där fruktansvärt lång. Det gör att jag nästan är tillbaka på nybörjarlistan hos arbetsgivarna. Det är i alla fall min erfarenhet.

Jag har inget solklart mål med min "karriär". Jag vill ha ett jobb som jag trivs med och som är roligt och där jag kommer till min rätt. Jag känner mig väldigt felplacerad just nu. Jag kan göra det jag gör, men det är inte det som jag gör bäst.

Det är väl bara att börja leta och se vad som finns där ute. Tyvärr (ibland) är jag en trygghetssökare och att byta jobb i början av en lågkonjunktur är inte alltid en god idé.

Pengar pengar pengar. Tänk om jag hade varit lite mer ekonomiskt "klok" när jag var yngre...

Fler relationer som riskerar att ta slut

Jag har varit mobiltelefonkund hos Telenor i ett par år nu. Det har fungerat bra, tills det har varit dags att lämna Stockholm. Nu har det varit ganska mycket strul de senaste månaderna, så jag börjar faktiskt tröttna. Det jag funderar på nu, är Telia. De har jag aldrig varit mobilkund hos förut. Det gäller bara att försöka överblicka priserna. Precis som i elbranschen, så är väl inte telebranschen särskilt känd för enkla jämförspriser.

Även bredbandet kan få sig en liten känga. Sedan uppköpet för ca 1 år sedan så har det bara gått utför för Alltele. TDC var mycket bättre, men frågan är ju bara vad man ska ha i stället. Kanske är det liksom same same och det kanske inte spelar någon roll, för ingen kan ju ändå hålla vad de "lovar".

En krona per kilowattimme

Det var några år sedan va? Schablonmässigt har det ju räknats på 1:-/kWh när man har beräknat årskostnaden för elen.

Jag har haft bundet elpris ganska länge och tecknade mig för ett 6-månadersavtal som uppenbarligen är på väg att gå ut nu. Jag har därför fått hem ett erbjudande om nytt elavtal. Allt till det facila priset av 125,25 för ett 5-årsavtal till 128,38 för ett 2-årsavtal. ERBJUDANDE???

Jag skulle mer vilja kalla det ett rån :-)

Nu blir det till att dammsuga nätet på olika elbolags priser. Det tråkiga är väl att det mest känns som om priset kan gå uppåt. Jag har varit supernöjd med detta elbolag, men jag är rädd för att vår relation börjar närma sig sitt slut.

Är det någon som har ett tips, så tipsa på? Fortum, Vattenfall och Eon är inte så värst aktuella. Kanske kan jag bli mutad, men då krävs ett pris på under en spänn per kilowattimme och det är just nu inte särskilt sannolikt :-)

Presenter till någon som har "allt"

Jag har idag varit och handlat födelsedagspresenter till en tjej som snart ska fira sin födelsedag. Jag inhandlade en kofta, ett par jeans, en tröja, ett träningsset (tröja + byxa) och en liten bok. På prislappen stod det ungefär 800:-. Är jag en väldigt dålig mamma nu? Jag har köpt tråkiga och för billiga presenter! Vem säger det? Jo, jag. Jag kom på mig själv, när jag sprang runt och letade efter "den perfekta presenten", med att tänka att det var tråkiga presenter och att de inte kostade vrålmycket pengar. Vad är det för värderingar egentligen? Ibland undrar jag vad allt detta kommer ifrån. Varför har jag svårt att hitta bra, roliga och lämpliga presenter till min egen dotter? Jo, för hon har redan "allt".

Vissa av mina egna födelsedagar minns jag särskilt tydligt. Jag minns dockan jag fick när jag fyllde 7. Den hade jag önskat mig länge och mycket mycket innerligt. Jag minns inte till vilken födelsedag det var som jag fick min stereo, en efterlängtad skiva, nya gardiner osv, men jag minns att jag önskade och längtade.

Mina barn behöver inte önska och längta, de får "allt" ändå. Usch och fy och blä vilket rysligt liv. Det här är inte vad jag vill ge mina barn. Skärpning nu Fru Krona ;-)

PS. Behöver jag säga att hon har önskat sig kläder??? DS.

Penningborg

Läste lite på Expressens sajt och hittade då en artikel om Penningborg. Detta ska vara ett spel om ekonomi för 5-7-åringar. Jag kikade in lite snabbt och tyckte i alla fall att det verkade "gulligt". Det verkar vara Danske bank som ligger bakom.

Bu eller bä?

Tillbaka igen

Uppehållet i bloggandet blev något längre än vad jag hade tänkt mig, men så blir det ibland. Det blir spännande att se om jag har några läsare kvar.

Det har onekligen varit en mycket intressant period rent ekonomiskt. Vi har ju ägnat en del av sommaren åt renovering, och då är det ju mest ett stort svart hål som suger slantarna rakt ut i atmosfären. Vi har fortfarande några tunga poster kvar innan vi är klara, men sedan känns det som att det får dröja ett tag innan det blir dags för någon dyrare renovering igen.

Familjen Krona har således ökat på lånen en del. Helt och hållet planerat, men samtidigt är det ju alltid tungt att öka på den stora skuld man redan har.

Jag har också ägnat en del tid åt Per Pennings förträffliga excelark ÜberExcel 1.0. Ett mycket väl ihopknåpat ark, som ger mycket god överblick. Trots att det för min del inte är helt färdigifyllt, så har det redan gett mig en bättre överblick än den jag fick i mitt eget excelark. När som helst ska jag nog lyckas prestera en månadssammanställning också ;-)

Problemen med bilen har fortsatt, men då den nu är godkänd i besiktningen, så har vi spenderat några penningar på att få den att fungera mer problemfritt under det närmaste året. Tyvärr har vi fått problem även med andra bilen, så den försvinner snart in på verkstaden under en period. Då försäkringsbolagen inte avgjort vållandefrågan än, så vet vi just nu inte om det kommer att kosta 5 000 spänn eller om vi klarar oss undan med blotta förskräckelsen. Plåt går trots allt att laga.

Mycket intressant ekonomisk period har det ju varit rent allmänt, med höjda priser, räntor och sjunkande börs. Jag känner att jag till viss del har "haft huvudet i sanden" under den här perioden. Jag har helt enkelt inte orkat ta in allt. Nu sitter jag dock här och försöker ta lite nya tag för att få fart på sparande och amorteringar. Jag inser att jag är lite "sent ute" i mina förberedelser för sämre tider, men bättre sent än aldrig :-)

Jobbar och står i

Jag ber om ursäkt för den sporadiska uppdateringen av bloggen. Det är inte så att jag saknar idéer, bara tid. Det är mycket på jobbet samtidigt som det är mycket privata engagemang och det blir inte så mycket tid över.

Jag har inte tröttnat, men det fortsätter nog att vara lite sporadiska uppdateringar en tid framöver :-)

Shoppingtur blev det idag

Som jag skrivit lite om tidigare, så är denna månad mer eller mindre en ekonomisk katastrof (endast med mina egna mått mätt). Renoveringskontot är just nu ett gigantiskt svart hål, som i alla fall till ytan ser relativt bottenlöst ut. Bara idag har jag handlat tapeter, lim och tillbehör för en knapp tusenlapp, plus färg med tillbehör för ungefär lika mycket. Nåja, det är nödvändigt och det blir bra och det finns pengar till det och är helt frivilligt, så jag ska inte klaga.

Insåg dessutom att vi är bortbjudna på fest om en vecka och att min garderob är tom. Inte bara så där som man kan säga när man står där och bläddrar i alla kläder i garderoben och ändå inte hittar något, utan den är verkligen tom på den sortens plagg i rätt storlek. Klädshopping är verkligen INTE min favoritsysselsättning, men jag kom i alla fall hem med en trevlig klänning från Esprit. 800 spänn gick den på, men jag hittade verkligen INGEN annan som ens var värd att prova. Underkläder och strumpor var jag också tvungen att köpa, men tack och lov inga skor, så där gick en tusenlapp till på kläder.