verkar ha gått för utgångspriset. Jag har inte bekräftat detta, men jag försökte följa budgivningen på nätet och då ser det ut som om det inte var någon direkt budgivning att tala om och att priset landade någonstans kring utgångspriset. I det första fallet 3 000 000 och i det andra fallet 3 500 000.
Eftersom jag inte jämkade förra året, utan lät Skatteverket låna mina pengar, så är det nästa vecka dags för Skatteverket att göra sig skuldfria i förhållande till mig. Räntan är ju inte direkt imponerande, men det känns ändå ganska bra att få de där pengarna i en klump. Risken är faktiskt ganska stor att jag hade bränt dem på något oplanerat om jag i stället hade tagit ut dem månadsvis.
Vad pengarna ska gå till är fortfarande lite osäkert, men mest troligt just nu är att de antingen går till amortering, lite nya möbler eller till en förstärkning av semesterkassan. Mest troligt blir det kanske en kombination av den första och den sista, medan möblerna får vänta ett tag till.
Ja, så har då tidpunkten kommit då en mobiltelefon ska gå i graven. Med sig tar den (mest sannolikt) det nuvarande abonnemanget och operatören. Jag har googlat runt lite på vad man ska tänka på när man vill portera sitt nummer till en annan operatör. Jag har gjort det en gång förut, men det är typ tre år sedan så jag har glömt hur det gick till. Hittade då det självklara att kolla ev bindningstid och uppsägningstid på nuvarande abonnemang. Bindningstiden hade jag koll på att den var över, men uppsägningstiden har jag just insett att jag inte hade en aning om att jag hade. Eller i alla fall inte att den var tre månader. F-n! Jag hade ju tänkt mig att köpa ny mobil nu och om jag köper den så vill jag ju börja använda den nu också. Så då är frågan: ska jag köpa mobilen nu, portera telefonnumret och börja använda nya mobilen + abonnemanget så fort jag fått leveransen och bita i det sura äpplet i form av 3x99:- (eller kanske 2,5x99) att betala på det gamla abonnemanget. Eller, ska jag bita i det sura äpplet i form av att säga upp det gamla abonnemanget och vänta i tre månader (eller typ 2,5 innan jag beställer) innan jag får den nya mobilen och abonnemanget.
Den gamla mobilen och abonnemanget fungerar inte så klockrent (ihop eller var för sig?!) och jag missar ofta samtal, har dålig mottagning och blir allmänt tokig över detta. Det känns som att välja mellan pest eller kolera, men jag kan ju i alla fall börja med att säga upp nuvarande abonnemang, så att det inte dröjer längre än tre månader oavsett hur jag gör...
Jag tycker att det är ganska intressant att hålla lite koll på omgivningarna när det gäller husförsäljningar. Nu är det ju ganska svårt att hitta likvärdiga objekt här i området, men det går ändå att hålla hyfsad koll på det allmänna prisläget. Just nu är det tre stycken intressanta hus till salu i närområdet och det ska bli väldigt intressant att se på vilken nivå priserna hamnar. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad gäller mitt eget hus, eftersom jag planerar att bo här länge länge till, men det är ändå intressant att se om vår senaste värdering (några år gammal) ändå kan stämma någorlunda överens med ett eventuellt marknadsvärde. Även om vår betalningsförmåga spelar större roll än själva belåningsgraden, så är det ändå ett intressant värde att ha ett litet hum om.
Fortsättning följer när budgivningarna är klara.
På andra bloggar har det ju varit en del prat om buffert på sista tiden och jag brukar ganska ofta fundera över det här med buffert.
Hur stor buffert behövs? Vad ska den där bufferten användas till? Osv...
Vi har ju vårat 10 000-kronorskonto. Målet med det kontot är att det ska finnas just 10 000 kronor där. 10 000 kronor som kan användas om en maskin går sönder, eller att bilen helt plötsligt pajar, eller att Försäkringskassan blir sen med utbetalningarna och inga andra pengar finns. Ja, ni förstår säkert. Jag brukar ibland också benämna den med snabbufferten.
Sedan var det ju den där andra bufferten då. Den där bufferten som ska "rädda oss" under en övergångsperiod när vi blir arbetslösa eller sjukskrivna, eller någon annan lite större kris. Här är jag lite mer osäker på beloppet, men just nu känns "ju större desto bättre" som ett ganska bra mål. Den borde åtminstone inte vara mindre än 100 000 kronor. I vårt fall då förstås. Så därför gnetar vi på med vårat buffertsparande. Ambitionen just nu är att 10% av nettoinkomsten ska sättas undan dit varje månad.
Vi är en bra bit på väg mot 100 000 och vad gäller dessa pengar så är det räntesparande som gäller, just nu i alla fall. Om någon har något tips om alternativt buffertsparande, så tar jag tacksamt emot tips om detta.
den där räntesänkningen som vi alla har väntat på sedan senaste räntesänkningen :-)
Den här gången följer Nordea med hela vägen på den rörliga räntan, som därför landar på 2,25%. 3-månadersräntan hamnar på 1,84%. Det är läge att lägga sig på 3-månaders nu va?
Här händer det inte mycket, som ni har märkt. Det har varit lika tyst och stilla i plånboken som på bloggen. Efter att ha offrat en helkväll (minst) på att sitta och intyga mina uppgifter på heder och samvete på Försäkringskassans sajt (samtidigt som jag svurit över hur dålig den är ur användarsynpunkt) så börjar nu pengarna trilla in på kontot. Det är trevligt med ett saldo större än noll. Nu är det bara att ta nya tag och se till att det blir några sparade kronor också och inte bara spenderbrallorna på.
Räkningarna är betalda, inklusive mat. Återstår gör bl a busskort och en del luncher. Kläder och nöjen finns det inte några direkta pengar till. Vi har ju sparade pengar (bl a från förra månaden) om det skulle behövas (och det lär väl behövas kläder till barnen). Inga 10% är avsatta. Amorterat har vi gjort, men inget extra. Jag tänker inte skylla på Försäkringskassan den här gången (ännu), men när jag har gjort mitt så ligger bollen hos dem igen och med lite tur är de alerta och får ut pengarna så fort alla "papper" är på plats. Då kan vi med lite tur sätta undan de där 10 procenten och med lite tur blir det 10 "riktiga" procent även denna månad.
Tyvärr har arbetsmarknaden börjat se lite mörkare ut, så det blir inga direkta placeringar med de där 10 procenten. Just nu har vi inte råd att förlora dem i någon börsnedgång även om vi kanske missar ett lysande placeringstillfälle, så de får helt enkelt stå på ett vanligt tråkigt bankkonto...
Eftersom jag har en tendens att överadministrera och därmed aldrig blir färdig med någon sammanställning som jag blir nöjd med :-) så tänkte jag ändå försöka mig på en liten summering av föregående månad.
Kreditkortsräkningen visade denna månad 0:- att betala, vilket är en seger i sig. Vi har alltid betalat den samma månad och aldrig belastats med räntor, men ändå alltid haft ett par tre tusen att betala där och därmed alltid "legat efter". Målet nästa månad är att den ska vara 0:- då också.
10% sparat blev det också. Denna månad dessutom 10 "riktiga" procent. Utöver detta har vi sparat och amorterat också, så det kändes riktigt bra att det faktiskt _går_ att spara 10% om man bara lägger manken till. Fler sådana månader vill vi ha.
Idag kan vi läsa t ex här hur fantastiskt det där dagisintyget har visat sig vara. Det skapar extra administration (för att inte tala om frustration) på alla håll och kanter och vad det verkar så har det inte ens önskad effekt. Eller det kanske det har, det är bara det att kostnaden är väldigt hög?
En fråga: vilket fusk är det dagisintyget ska stoppa? Det stoppar det fusk som varit med föräldrar som har anmält och tagit ut VAB trots att barnet har varit på dagis/i skolan. Hur stort har detta fusk varit, i kronor och ören räknat?
Intyget stoppar inte de föräldrar som stannar hemma och VAB:ar med ett barn som inte är sjukt. Hur stort har detta fusk varit, i kronor och ören räknat? Detta fusk stoppas rimligtvis med läkarintyg från första dagen (bevare mig väl).
Intyget stoppar inte heller de föräldrar som jobbar hemma, samtidigt som de tar ut VAB oavsett om barnet är sjukt eller inte. Hur stort är detta fusk, i kronor och ören räknat? Hur kommer man till rätta med detta fusk?
Det finns säkert ännu fler fuskscenarion och det skulle faktiskt vara intressant att veta vilka dessa är och hur mycket alla dessa kostar. Dessutom skulle det vara intressant att se uträkningen (den i beslutsunderlaget) på det dagisintyg som vi faktiskt har idag. Hur mycket fusk (i kronor räknat) stoppas med intyget och vad kostar det (inte bara kostnader hos Försäkringskassan då).
Fortsättning verkar följa... =)
Läste en liten artikel idag här om det här med trenden att fler och fler företag använder sig av bankgiro i stället för postgiro. Min lilla undran gäller då, ur konsumentperspektivet, för vem är det snabbare och billigare med bankgiro?
Postgiro bokförs på mottagarens konto samma dag, i sämsta fall imorgon. Bankgiro bokförs i bästa fall på mottagarens konto imorgon. Detta är dock i bästa fall. Oftast tar det 2-3 bankdagar innan pengarna är framme. På vilket sätt gynnar detta mig som konsument?
Ur företagens synvinkel är det säkert billigare med bankgiro än postgiro, plus att Postgirot numera ägs av en bank (som kanske inte är den bank man själv anlitar).
Nu kan man naturligtvis göra gällande att jag som konsument borde vara så förutseende att jag betalar mina räkningar i så god tid att bankgirots 2-3 dagar inte utgör något problem. Men det är en helt annan fråga =)
Jag hade egentligen inte tänkt kommentera detta, men igår (var det väl?!) backade SEB och deras högsta chefer får inte sina miljonlöneförhöjningar. Idag sitter AMF Pension och drar tillbaka bonusutbetalningen till sina chefer.
Detta gör båda dessa företag för att tidningarna skriver om det och allmänheten reagerar. Jag kan bara undra en sak: det här är människor med kunskap och förmåga att driva stora företag och som i alla fall jag förväntar mig har en viss kompetens som gör att det är värt att betala miljoner och åter miljoner i lön och bonus åt dem. Men en stor kompetensbrist verkar vara gemensamt för alla dessa stora höga ledare. De verkar inte själva kunna se vilken konsekvens deras beteende kan generera. De fattar verkligen inte hur mycket det sticker i ögonen att säga upp folk och höja lönen med miljoner, eller betala ut åtskilliga miljoner i bonus samtidigt som man gör ett återtagande från folks pensionskapital.
Att backa när man får uppmärksamhet är en sak, men nästa gång kanske de kan komma på det själva genom att tänka ett steg längre...
Enligt Beslut om Fastighetstaxering för år 2009, så hade mitt hus ett värde på ca 3,5 miljoner år 2007. Inte illa. Tyvärr har jag svårt att tro att jag skulle ha fått 3,5 miljoner för kåken ens i de bästa av tider. Kanske på den absoluta toppen, men njäe, tillåt mig tvivla. Men eftersom Skatteverket går att lita på i alla lägen, så ska väl den siffran gå att lita på. Undrar om jag kan kräva mellanskillnaden tillbaka vid en försäljning? ;-)
Jag har denna månad gjort ett seriöst försök på att spara de där 10% av nettoinkomsten som det pratas om lite här och där. Kanske har vi tagit i lite för mycket, kanske kan det gå. Det känns iofs som om just mars är lite fel månad för att lyckas helhjärtat. Vi går båda två till tandläkaren och vad det går på är svårt att uppskatta i förväg tyvärr. Sedan verkar hela bekantskapskretsen vara född i mars, så det blir en del presenter också (går visserligen att hålla låg kostnad och det går att förutse). Än så länge har vi inte rört de där pengarna.
Mars blir också en dyr månad pga sjuka barn och sjuka föräldrar vilket, förutom inkomstbortfall, också genererar extra utgifter för läkarbesök och mediciner.
Dessutom har vi sparat undan de pengar som kommit från Försäkringskassan under februari. Vi förväntade oss en "dålig" månad i februari, eftersom man aldrig riktigt vet när pengarna från FK trillar in och det gick bra att leva ändå :-) så där sparade vi ett antal sköna tusenlappar som i stor utsträckning fyller på de sparade pengar som gick åt under framför allt december.
Denna månad införde vi också en ny strategi för huskostnaderna. Huset får kosta ett antal kronor varje månad. Det som blir över när huskostnaderna är betalda (räntor, amortering och drift) sätts direkt in som en extra amortering. Nu första gången blev det en extra amortering på huset, men det är mycket möjligt att vi styr om till att amortera extra på billånet i stället eftersom det har högre ränta.
Kanske blir det inte att vi sparar exakt de där 10%, men vi har i alla fall gjort ett seriöst försök. Det är hur som helst en början på att byta riktning i vår ekonomi och det tycker i alla fall jag känns väldigt bra. Förra gången det var låg ränta, så överlevde vi på den i kombination med ingen amortering. Den här gången hoppas vi kunna behålla jobben och därmed utnyttja den låga räntan till att öka amorteringstakten och sparandet för att sitta i en ok sits även om vi skulle få en inkomstsänkning.
Jag har läst mycket skit om Försäkringskassan och beklagat mig en del över deras handläggningstider, men ändå varit hyfsat förskonad själv. Det har gått fort att få VAB-ersättningen när allt varit på plats (anmälan, begäran, intyg). Även den föräldrapenning som jag har tagit ut har funnits på plats på kontot inom fullt rimlig tid.
I förrgår kom det ett brev från FK, där de påtalade att vi inte skickat in det erforderliga intyget från dagis. Ok? Jag vet att intyget är inskickat och jag har en kopia i min fk-pärm. Jag tänker inte heller satsa på att Posten slarvat bort intyget, utan jag tror att det är FK själva som är skyldiga. Dagis behöver bara spara uppgifter om frånvaro i en månad (enligt FK:s egna sida), men är ändå snälla och fixar det nya intyget. Vi får se hur lång tid det tar innan de slarvar bort nästa intyg. (Här borde följa en harang av diverse svordomar, men ok, det får vara för den här gången).
Idag ligger det ett nytt brev från FK. Jag hinner tänka, vad f-n, innan jag hinner slita upp kuveret för att konstatera att min begäran om föräldrapenning har blivit AVSLAGEN. Nej, nu blir jag f-n förbannad på riktigt. Papperet där maken skriver över dagar till mig har nämligen inte skickats in till FK, påstår de. Men ser ni, det har det visst det. I god tid innan det där datumet som stod som sista dag.
Så nu måste jag överklaga, för att få de pengar som jag har rätt att få, pga att försäkringskassan inte kan hålla reda på sina j-vla papper.
Ska man behöva skicka papper med rek till Försäkringskassan?
Efter att ha stått i kassan på ICA tidigare idag och betalat 1 300:- för... ingenting, så började jag fundera lite över det här med pengarna och maten. Hur kräsen "får" man egentligen vara när man handlar mat? Jag tycker att mat ska vara god. Det är liksom det första kriteriet. Är maten inte god, så hör den inte hemma i min matkorg. Billig eller dyr spelar ingen roll om maten inte smakar bra.
Förra gången jag var på ICA, så köpte jag t ex cashewnötter av ett no-name-märke som var billigt. Det var säkert halva priset per kg jämfört med t ex ICAs egna cashewnötter (och då är ju ändå inte ICAs egna märke något särskilt fint märke). ICAs cashewnötter är goda. De smakar bra och de har en jämn (och hög) kvalitet. De är tillräckligt goda för mig. Jag hittar gärna ett annat (och billigare) märke, men det måste vara gott. No-name-märket smakade uselt och hade väldigt ojämn kvalitet. En gång och aldrig mer...
En annan vara som jag köper ICA av (oftast), är tunna skivor rökt skinka. Den kostar 3:- mindre per paket (samma vikt) än vad Pärsons gör. Pärsons är dessutom "köttfärsskinka" som faller isär när man försöker ta den ur paketet, vilket gör den både dyrare och sämre. Smaken är det dock inget fel på. Dessutom innehåller inte Pärsons skinka natriumglutamat (E621), vilket är en anledning att välja "köttfärsen" i stället för den billigare ICA. Själv blandar jag och ger beroende på humör. Ibland står jag ut med "köttfärs" och ibland står jag ut med glutamat.
Heinz ketchup är den enda som kommer fram på mitt bord. Ingen annan har lyckats matcha dem smakmässigt, även om den är hutlöst mycket dyrare än annan ketchup.
Jag äter hellre nötkött än fläskkött. Jag väljer kotlett före karré. Gott före mindre gott. Det är viktigt. Däremot, när man handlar mat för 1 300:- utan att man känner att man har köpt något, ja, då är det kanske bättre att försöka se över sina vanor.
Jag tycker att det är ok att välja som jag gör, när man kan. Men jag känner också att jag skulle vilja ha bättre koll på exakt hur mycket dessa val faktiskt kostar mig per månad.
Mitt elavtal gick uppenbarligen ut i oktober. Jag fick också två erbjudanden från min leverantör om att fortsätta mitt elavtal med dem. Eftersom jag inte är så duktig på att ta tag i saker direkt, så har jag nu suttit med ett sånt där fint (billigt) tillsvidareavtal nu igen i typ 3-4 månader.
Nu har jag dock ringt och bett att få hem papper (?!) för att teckna ett rörligt avtal med min leverantör. På det sparas ungefär 20 öre per kilowattimme. Det blir ganska mycket pengar på ett år, bara av ren lathet.
Ja, så dundrade Riksbanken på med ännu en räntesänkning. Denna gång hänger Nordea på med hela sänkningen (till skillnad från förra gången). Tyvärr ligger 3-månadersräntan fortfarande lägre, men jag är ändå tveksam att binda på tre månader. Då tappar jag liksom snabbheten i den rörliga räntan, att det går att binda snabbt när man vill det. Eftersom den rörliga räntan verkar helt avskaffad, så går det ju inte heller att backa tillbaka till rörlig om man ångrar sig.
2,55 är 3-månadersräntan och 2,75 är den rörliga. Kanske börjar det bli dags att ta sig en rejäl diskussion med banken nu?
Det här med att ha en brist på likvida medel, visar sig ha en del fördelar. Jag vill först förtydliga vad jag i detta fall menar med likvida medel. Det är att det inte finns några pengar (eller väldigt lite) i plånboken eller på Visa-kortet (=lönekontot utan kredit). Om man inga pengar har där, så kan man inte göra av med några pengar. Det kan således vara en god idé att ha lite pengar i det likvida flödet, för att verkligen behöva tänka efter om det är värt besväret att ta ut pengar från sparkontot för att handla det där som man just insåg att man "behövde".
Nu har det ju de facto trillat in pengar i mitt likvida flöde, så det ekar inte så tomt längre. Men på något sätt så sitter det där i huvudet, att jag inga pengar har denna månad. Antalet Visa-transaktioner är således väldigt lågt hittills denna månad och det _känns_ väldigt bra. Egentligen ska man ju sätta undan till sig själv _först_, men det var verkligen inte möjligt denna månad. Däremot ser jag fram emot att kunna sätta undan en del pengar i slutet på månaden i stället.
Fördelningen av de pengarna får jag återkomma till, men en del kommer att åka in som amortering (då det vi får in borde överstiga det vi nallat från sparkontot) och en del kommer att åka in på sparkontot för att fylla på det vi har nallat av de senaste två månaderna. Visserligen planerat, men det är ändå tråkigt att behöva nalla från sparkontot.
Är det ok att behöva acceptera lägre lön och fler arbetstimmar i upphandlingens Sverige? Är det ok att gå ut i vild strejk för att man inte accepterar ovanstående? Är det ok att sopor samlas på hög, med alla problem som det kan medföra?
Soptunnan börjar ju onekligen bli full nu, men jag klarar mig säkert i en vecka till. Dessutom kan jag själv plocka mina soppåsar i en svart sopsäck, lägga den i bilen och åka till soptippen med den. Det är inget jag skulle tycka var kul, men det går ju.
Jag skulle inte vilja vara sopåkare i alla fall. Varken med de nya lönerna/arbetstiderna eller de gamla.
Vilken himla dyster läsning. Jag öppnade kuveret och ögnade igenom uppgifterna och fy, vilket uschligt år det har varit i PPM, -57%. Ja, jag visste det, men det blir så övertydligt i den där sammanställningen.
Fram för fler fonder i PPM. Jag skulle gärna vilja öka min spridning ännu mer. Det har jag sagt förut, men det tål att upprepas.
Passar också på att slå ett slag för Min Pension. En alldeles förträfflig sajt när man vill ha koll på pensionen. Jag känner att jag behöver lära mig mer om detta.
Hoppas att era orangea kuvert var trevligare än mitt.
Idag trillade det in lite nya friska kronor på kontot. Även denna gång var det Försäkringskassan som stod för insättningen. Detta ärende tog alltså en vecka från begäran till utbetalning. Mitt sista aktuella ärende hos Försäkringskassan står still just nu, eftersom jag behöver skicka in ett papper. Därför känns det lite orättvist att skylla denna försening på Fk. Så fort papperet är returnerat, så börjar nedräkningen igen.
Nu har jag sagt upp de två sista tidningsprenumerationerna som jag har. Jag har velat avsluta många såna där "onödiga" utgifter för att kunna "börja om från början" och verkligen tänka efter och känna vad jag egentligen ska lägga mina pengar på.
Besparingen per månad blir ca 100:-.
Här hos familjen Krona går allt väldigt långsamt, så lagom till barnens pensionsdag så _kanske_ vi har blivit miljonärer :-)
Igår och idag, kan vi läsa om Försäkringskassan och om exempel på människor som har hamnat i kläm när Försäkringskassan har köpt ett nytt system för en billig penning och omorganiserat för en (kanske) något billigare penning. För mig låter många av de här sakerna helt horribla. Jag tycker att det är fruktansvärt att man får vänta på sina pengar. För vad det gäller de vanliga människorna, som inte fuskar med varken VAB, sjukpenning eller vad det nu kan vara, så ska de få sina pengar. Och de ska få sina pengar snabbt. Man ska inte behöva vänta ett halvår på pengarna. Inte ens tre månader ska man få vänta. Vid närmare eftertanke så borde en månads väntetid vara det rimligaste för de allra allra flesta.
Idag är det tisdag. Jag lämnade in begäran om ersättning från Försäkringskassan i söndags. Jag kan nu se på mitt bankkonto att den första utbetalningen ankommer imorgon. Oavsett om det är VAB-pengar eller Fp-pengar som kommer imorgon, så känns det som en fullt rimlig handläggningstid :-) Eller vad tycker ni?
Eftersom Mercedes, BMW och Audi fortfarande säljer bilar, så är min gissning att svaret på frågan är: jättemycket.
Jag skulle vilja ha en sån här: (bilden lånad från www.renault.se)
Det som gör att det blir mycket vilja om jag skulle köpa en sån här bil, är att jag inte behöver en så stor bil. För att lyxa till det ytterligare, så vill jag dessutom ha en 7-sitsig. Den kostar ungefär 200 000:- som ny, vilket iofs inte är aktuellt. En 2-3 år gammal får man betala från ca 110 000:- för. Det känns inte heller helt aktuellt. Men drömma kan man väl få göra.
Det var vad vi fick betala extra den här månaden för förra årets el. Klantigt kanske att inte läsa av som vi brukar, men vi har legat stabilt på samma kWh de två senaste åren. Tyvärr inte förra året. Det finns självklara förklaringar till det och det visste vi om. Men det är lätt att vara efterklok. Tyvärr sammanfaller ju denna räkning också med en kraftig inkomstsänkning (trots lägre skatt). Nu är dock de blanketter som gick att fylla i på FK:s sajt, ifyllda och jag kan vänta mig påfyllning på kontot om bara några dagar, eller????? Jag räknar ner och återkommer med rapport om Försäkringskassans utbetalningsstatus så fort det går.
I övrigt var årets första räkningar en ren katastrof och här behövs det krafttag. Det känns inte riktigt klokt att sitta här och nästan vända på kronorna för att få till alla betalningar. Men förhoppningen är att vi ska vara ikapp nu. Elen ska numera debiteras månadsvis efter faktisk förbrukning, vilket borde göra att det inte borde bli några fler liknande "överraskningar" fler gånger.
Jag känner mig helt slut...
Det är roligt att läsa bloggar, artiklar och böcker som handlar om hur man kan bli rik. Det ger mycket inspiration och startar många tankeprocesser i huvudet. Det ploppar upp en massa frågor och funderingar, som inte alltid är så lätta att svara på. Många kanske det inte ens finns ett färdigt svar på.
Drömmar har ju alla människor. En av mina har varit att äga ett eget hus. Sedan går det naturligtvis alltid att diskutera vem som äger huset när det är hyfsat välbelånat, men det är en annan diskussion. Huset är en dröm som är förverkligad till stor del.
Problemet är att det finns mer att renovera. Tyvärr pratar vi ju inte lättare underhåll, utan regelrätt ombyggnad. Detta fanns med i kalkylen från början, men det kan stundtals ändå kännas ganska tråkigt och besvärligt att behöva kosta på, både i rena pengar och med mycket arbete.
Om vi hade köpt ett färdigrenoverat eller nybyggt hus när vi köpte, hade vi fått betala minst 1 000 000 kronor mer än vi gjorde. Den summan kommer vi inte upp i ens när vi är färdigrenoverade. Helt sjuka summor egentligen.
Att spara 10% av nettoinkomsten, låter så självklart när jag läser det. När jag ska applicera det på min egen ekonomi, så känns det en aning mer svårgenomfört. Nej, jag sade inte omöjligt, men när man har skapat sig ett liv och en ekonomi som är på ett visst sätt, så går det inte i en handvändning att vända på skutan.
Det finns bara så många saker som ska dela på de där pengarna som kommer in på kontot varje månad. Det är naturligtvis nödvändiga saker likväl som såna saker som man bara önskar sig och vill ha. Nu pratar vi inte nödvändigtvis om fysiska prylar att ställa som hyllvärmare i någon bokhylla, utan det kan lika gärna vara en resa till Thailand, en helg på spa eller ett besök på ett museum.
Jag leker därför i tankarna med att sätta upp några sparmål.
Usch vad det svider denna månad. Och den är inte slut ännu. Fast pengarna är det. Dessutom har jag tre räkningar som måste betalas idag. Det känns nästan som om vi får börja om från ruta ett med sparkapitalet. Det känns surt att nalla av bufferten även om den kommer att fyllas på om några dagar. Inte kan jag skylla på Försäkringskassan heller, för så länge jag inte lämnar in någon begäran, så kommer de inte att betala ut några pengar till mig.
Historien om det ekonomiska puckot fortsätter ;-)
Två dagar. Jag tror att det är nytt rekord. Men från det att begäran om tillfällig föräldrapenning lämnades in, tog det två dagar innan pengarna fanns på kontot. Det måste vara rekord. Går det att få pengarna snabbare?
Frågan är bara varför de skickade hem papper om begäran för samma dag som de just hade betalat ut...
Ja ja, ingen är perfekt :-)
Nu har jag läst klart boken och är naturligtvis hur mycket klokare som helst. Jag tycker i alla fall att boken innehåller mycket intressant information och många intressanta åsikter/tankar/förklaringar. Nu gäller det bara att sortera informationen och börja tillämpa de delar som känns mest relevanta i vårt fall. På något vis känns det som om det vettigaste att börja med, är de där 10% i sparande. Hur det ska gå till, det vet jag inte, men det får väl visa sig med tiden.
Jag äger inget hyreshus. Jag äger inga aktier. Jag har pengar i fonder i en storbank. Jag har ett pensionssparande. Till råga på allt "äger" jag mitt eget hus. I Stockholm. Jag har bolån över 2 miljoner och jag amorterar "en droppe i havet". Jag har en buffert, som borde vara större. Mitt fasta sparande uppgår till 1100:- i månaden och inget av det är till bufferten. Jag har ett kreditkort. Jag har gjort ett "räntefritt" köp det senaste året. Jag har ett badrum som är renoverat med lånade pengar. Likaså köket. Inte ens bilen äger jag själv.
Kort sagt: jag måste helt enkelt vara en ekonomisk katastrof.
Det blir inte mycket bloggat när man läser intressant bok. Ja, jag tycker faktiskt att den är intressant. Mycket är förvisso "självklart", men det är enkelt förklarat och ja, jag tycker faktiskt att den är ganska trevlig. Tänkvärd är den definitivt, även om väldigt mycket känns som sunt förnuft, men även sunt förnuft kan ibland tappa sin självklarhet.
Är det verkligen möjligt att man inte ska få ha fler än fem fonder i PPM? Nu är ju inte min PPM-förmögenhet så stor, men om jag hade flera hundra tusen i fonder i PPM, så skulle jag nog vilja sprida riskerna lite mer än i fem olika fonder. Eller tänker jag helt galet nu?
Att skriva en liten årskrönika känns lite spännande. Särskilt när man som jag inte varit så värst duktig på att göra månatliga sammanställningar och det gör ju naturligtvis årssammanställningen något mer tidskrävande. Ja, men hur svårt kan det vara egentligen?
I början av året kändes det lite spännande med allt detta ekonomibloggande. Jag planerade att läsa på och senare även investera i lite aktier. Hur det gick går det att läsa nedan. Med facit i hand känns det inte så väldigt betungande att redovisa hur det har gått för mina aktier ;-)
Aktieaffärerna är ju enkla att summera. 0:- investerade. 0:- vunna/förlorade.
Fondaffärerna är det lite sämre med. Investeringarna har inte varit särskilt stora, 100:- per månad, vilket ger 1 200:- på helåret. Vinsten/Förlusten uppgår till en just nu okänd summa. Det är ju en ganska stor förlust, men jag får skämmas igen och erkänna att ordningen inte är så god som jag vill ha det. Papperna från förra årsskiftet är just nu osynliga och banken visar inte siffrorna heller (uselt).
PPM är en supersorglig historia. Vid årets början fanns det 78 317:- i PPM för min del. Nu vid årets slut uppgår värdet till 43 098:-. Då har även nya insättningar på ca 8 600:- gjorts.
Pensionssparandet har uppgått till 2x300:- per månad (7 200:- på helåret). Då värdet uppgår till mindre än insättningarna, så kan man anta att även här är värdeminskningen ganska rejäl.
Amorteringarna på huslånet har uppgått till 13 512:-.
Billånet har minskat med 25 261:-.
Ränteintäkter för 2008 uppgår till 1551:-. Här borde det tillkomma några kronor, då jag har ett ytterligare sparande som jag inte har tillgång till via internet. Detta sparande uppgår till 500:- per månad, vilket ger 6 000:- på helåret.
Summa sparande och amorteringar uppgår till 64 596:-, vilket ger ett månadssnitt på 5 383:-. Av de pengarna är drygt 11 000 helt oplanerat.
Förutom det vi har amorterat, så har vi även lånat pengar. Dryga 200 000 har lånen, trots amorteringar, ökat med.
När jag sitter här och försöker göra någon sorts summering av 2008, så känns det verkligen som om vi skulle kunna få riktigt bra koll och bra fart på sparandet om vi bara tog oss tiden att göra en vettig sammanställning. Jag ska verkligen försöka göra en sammanställning för varje månad 2009. Det skulle nog vara riktigt riktigt nyttigt att följa hur det går för "Krona AB" månad för månad under 2009.
Jag vill också tillägga att detta inte riktigt är hela sanningen. Jag ska försöka göra en bättre sammanställning på sparkontona senare, då jag har hittat alla papper och kan jämföra ingående saldo med utgående för 2008. Jag har en känsla av att vi har länsat några sparkonton också som inte finns med i uträkningen ovan *rodnar*.
Ganska ofta när vi kommer på att vi ska göra något roligt sådär oplanerat, så har vi ofta ett tomt skafferi och ett tomt kylskåp. En aktivitetsdag kan kosta ganska mycket pengar när man ska kosta på sig lunch och fika ute, utöver den kostnad som själva aktiviteten kostar.
Vi har varit på museum. Det händer inte jätteofta, men det kanske kan hända oftare framöver. Med lite planering så...
140:- kostade inträdet för hela familjen.
60:- gick parkeringen på.
25:- fick vi betala i trängselskatt.
Genom att gräva djupt i skafferiet, så kanske vi kom undan med 50:- på lunchen för alla fyra.
Fikat sparade vi tills vi kom hem :-)
Summa ca 275:- för en dag på museum. Var det dyrt eller billigt?
Hade vi nyttjat SL:s tjänster i stället för bilen så hade reskostnaden i stället varit på 104:-(eftersom endast den ena av oss har SL-kort).
Vi funderar på några fler aktiviteter under lovet, men budgeten är tajt just nu, så det återstår väl att se hur mycket mer pengar vi kan unna oss att lägga på aktiviteter.
